Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1223
Skytte, B.—Skytte, M.
1224
Tidskr. 1927) och då övergick till
katolicismen. Han blev 1647 franciskanmunk och var
1668—76 drottning Kristinas biktfader. Han
var en lärd man, utgav teologiska arbeten
samt en skildring av sin pilgrimsfärd till
Heliga landet (1658). En brorson till L. B. S.
och Johan S. var landshövdingen i
Kristianstad Håkan Nilsson S. (d. 1688), som
1645 adlades och adopterades på ätten S:s
af Sätra n:r. Dennes sons översten Nils
S : s (1656—1720) dagbok 1675—1720 utgavs
1901 av O. Bergström. N. S:s släktgren
fortlever. — Till andra släkter höra H. S. och
M. S. (se nedan). B. H-d.
Skytte (af D u derh o f), Bengt, frih.,
ämbetsman (1614—83), son till J. S. Som
ung deltog S. 1633 i en beskickning till
England. S. å. blev han kammarherre. På
1640-talet stod S. högt i
gunst hos drottning
Kristina, som
tilltalades av hans begåvning
och språkkunskaper.
1646 blev S.
landshövding i Uppsala län och
beklädde 1647—49
tilllika samma post i
Stockholms län. Vid
1647 års riksdag var
S. lantmarskalk och
blev 1648 riksråd och
kansler för Dorpats
univ. Hans inflytande
hos Kristina avtog dock hastigt, och 1652
anklagades S. för delaktighet i Messeniernas
sammansvärjning men frikändes. 1655—56 var
S. guvernör i Estland, varefter han en tid
levde som privatman i England. 1663
utnämndes han till president i Wismarska tribunalet
men tillträdde aldrig denna post, då han öm
skade stanna i Stockholm som hertig Adolf
Johans rådgivare. Huvudsaki. på grund av
sina intima förbindelser med hertigen avsattes
S. av 1664 års riksdag från alla sina ämbeten,
varefter han länge förde ett kringflackande
liv i Europa. Under en vistelse i Berlin
framlade han bl. a. för kurfurst Fredrik Vilhelm
en plan på att upprätta en internationell
vetenskapsakademi ; den kom ej att
förverkligas. S. var en rikt begåvad man, utrustad
med stor fantasi men nyckfull och opålitlig.
Om S. som språkforskare se A. Grape i
Uppsala univ.-bibl:s minnesskrift 1621—1921
(1921). B. E-r.
Skytte (skrev sig Schütte), Henning,
biskop (1620—1707). Blev fil. mag. i Uppsala
1646 och studerade därefter bl. a. i Rostock,
Wittenberg, Leipzig och Strassburg. S. blev
1652 hovpredikant hos arvfursten Karl Gustav,
utnämndes efter dennes tronbestigning 1654
till kungl. hovpredikant och följde honom på
fälttågen i Polen och Danmark. Maj 1658 blev
S. superintendent i det nyerövrade
Trond-hjems stift, men efter danskarnas
återeröv-ring av Trondhjem fördes han (dec. s. å.) över
gränsen in i Härjedalen, sedan han vägrat att
som danske konungens undersåte kvarstå i
sin superintendentsbefattning. Han utnämndes
i stället 1660 till superintendent i Kalmar och
blev 1678 det nyupprättade Kalmarstiftets
förste biskop. S. var en nitisk och dugande
stiftsherde; han verkade bl. a. för Kalmar
domkyrkas uppförande och Kalmar skolas
utveckling. S. blev 1693 teol. dr. V. S-g.*
Skytte (af Duderhof), Johan, frih.,
statsman (1577—1645); jfr släktövers. S., som
före adlandet 1604 bar namnet Schroderus,
fick en synnerligen vårdad uppfostran, som
avslutades med universitetsstudier i Tyskland.
1598 avlade S. magisterexamen i Marburg och
kallades 1602 till lärare för Gustav Adolf.
Hos Karl IX stod S. högt i gunst, blev 1603
sekr. i Kansliet och fick flera viktiga
diplomatiska uppdrag, bl. a. en beskickning till
England 1610 för att söka åvägabringa en
giftermålsförbindelse mellan Gustav Adolf
och en engelsk prinsessa. Även i den inre
förvaltningen användes S. redan tidigt på flera
sätt, bl. a. vid omorganisationen av Uppsala
univ. och revisionen av stadslagen. 1611 blev
S. ståthållare i Västmanland och 1612
kammarråd med högsta uppsikten över rikets
kammarväsen. S. blev riksråd 1617, och under
en legation till England 1613 blev han slagen
till riddare av Jakob I. S:s stora brukbarhet
i statens tjänst förde honom fram till de
högsta ämbeten och medförde för S. betydande
förläningar, vilka ytterligare ökades genom
hans giftermål med en dotter till Jacob Näf
(se d. o.). 1622 blev S. Uppsala univ:s kansler
och nedlade som sådan ett storslaget arbete
på univ:s utveckling, bl. a. genom instiftandet
av Skytteanska professuren (se d. o.). Sitt
varma intresse för folkupplysningen visade
han även genom upprättandet av Skytteanska
pedagogien i Ålem (1887 förvandlad till
folkskola) och ordnandet av lapparnas
undervisning (se Skytteanska lappskolan).
1624 blev S. frih. och 1629 generalguvernör
över Livland, Ingermanland och Karelen samt
lagman i Norrfinne lagsaga. 1632 blev han
kansler för Dorpats univ., som upprättades
delvis på S:s inrådan, och 1634 president i
Göta hovrätt. I riksrådet tillhörde S. i allm.
A. Oxenstiernas motståndare och var en av
dem, som 1635 ivrigast talade för omedelbart
fredsslut. S:s sista offentliga uppdrag var
som legat vid fredsunderhandlingarna i
Bröm-sebro 1645. S. var en av sin tids lärdaste
svenskar och ägde som statsman en sällsynt
arbetsförmåga och en i hög grad realpolitisk
uppfattning. Hans kommentar till stadslagen
utgavs 1905 av E. Wolff. — Jfr P. Sondén, »J.
S. och Oxenstiernorna» (i Hist. Tidskr. 1900),
och T. Berg, »J. S., hans ungdom och
verksamhet under Karl IX:s regering» (1920). — S:s
porträtt återges på vidst. plansch. B. E-r.
Skytte, Martin, biskop (omkr. 1480—
1550), av gammal finländsk frälsesläkt.
Uppfostrades i klosterskolan i Raumo samt i Abo,
ingick i Sigtuna dominikankloster och
företog långvariga studieresor i Tyskland och
Italien. S. blev 1522 prior i Sigtuna och 1524
generalvikarie och visitator för
dominikan-orden i Skandinavien samt invigdes 1528,
utan påvlig stadfästelse, vid Gustav Vasas
kröning till Finlands förste evangeliske
biskop. Han utförde reformationsverket med
varsam hand, med smärre, successiva
ändringar i ritualen. Han åtnjöt Gustavs
förtroende och torde ha erbjudits Uppsala
ärkebiskopsstol 1530 men hade upprepade och
svåra konflikter med anledning av konungens
anspråk på kyrkans egendom. S. befriades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
