Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skål - Skålbröder - Skåle - Skålen - Skålformig lagring - Skålknalle - Skållerud - Skålmostuga - Skålmurklor - Skålning - Skålp. - Skålpund (℔) - Skålrost - Skålsnäcka - Skånberg, Carl Emmerik - Skåne - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1233
Skålbräder—Skåne (Naturförhållanden)
1234
ändrad till »god tår» el. »gutår») förekommer
ännu hos Messenius som stående fras vid
skål-drickandet. Ingenstädes har bruket att vid
allt samdrickande ägna s. åt någon speciell
person el. sak (som urspr. tänkts komma i
åtnjutande av dess inneboende välsignelse) hållit
sig så fast som i Sverige, där ett »skål»
(d. v. s. »denna skål tillägnas dig») betyder
dets. som »låt oss dricka». E. Kl.
Skålbräder, byggnk., se Valv.
Skåle (isl. skåli), byggnk., benämning på ett
flertal olika byggnadsformer, huvudsaki.
använd på västnordiskt kulturområde. På
Island betecknade s. en av gårdens förnämsta
byggnader, i n. och mell. Sverige användes
den för enklare skjul av olika slag, t. ex.
kok-skåle (se Bostad, sp. 941 och bild 32). G. Brg.
Skålen, veter., enstaka bensvulster vid
kron- el. hovleden.
Skålformig lagring, geol., det förhållande,
att bergartslager inom ett visst område stupa
in mot dess mitt. Se Bäcken 4.
Skålknalle, se Gårdfarihandel.
Skållerud, socken i mell. Dalsland, Nordals
härad, Älvsborgs län, på Väner kusten, kring
den av Upperudsälven genomflutna Svansjön
och Dalslands kanal; 71,34 kvkm, därav */«
vatten, 2,777 inv. (1932). Sjörik bergsbygd
med skärgårdskust. 715 har åker, 2,902 har
skogsmark. I S. märkas industriorterna och
kanalstationerna Håverud (se d. o.) och
Uppe-rud samt Äsens pappersbruk. Ingår i Holms,
S:s och Järns pastorat i Karlstads stift, S.
Dals kontrakt.
Skålmostuga, se Bostad, sp. 943.
Skålmurklor, bot., kallas släktet Peziza, se
Diskomyceter.
Skålning, byggnk., se Valv.
Skålp., förk. för skålpund.
Skålpund (℔, vilket tecken uppkommit av
lb., en förk. av lat. libra), äldre svensk vikt,
som enl. 1600-talets förordningar utgjorde 1/20
lispund och innehöll 32 lod samt enl. 1855
års förordning var = 1/100 centner = 100 ort.
S. motsvarar 425,076 g; ett kg är lika med
2,35252 s. — Det tyska skålpundet (Pfund) var
enl. 1877 års förordning = 500 g. Ang.
engelskt skålpund se Pound.
G. H-r.
Skålrost, bot., se Rostsvampar.
Skålsnäcka, Patella, zool., se Snäckor.
Skånberg, Carl Emmeri k, målare (1850
—83). S. var elev vid Slöjdskolan i Stockholm
1869—72, praktiserade samtidigt som
lacke-rare och var 1871—74 elev vid Konstakad.
I hans Stockholmsbilder, landskapsstudier och
månskensstycken från akademiåren spåras
inflytande från Alfred Wahlbergs måleri. S.,
som opponerade mot den arrangerade idyllen
och drogs till den franska naturskildringen,
reste 1875 till Frankrike, där han, särskilt
i Barbizon, mötte den nya realistiska
fri-luftskonsten och utbildade sig till en av den
svenska landskapskonstens finaste kolorister.
Denna tid tillkom den märkligt mogna
målningen »Fontainebleauskogen» (1876). Om
somrarna målade S. i Holland. Flera
kust-och flodbilder härifrån påminna om den
poetiskt fina lufttonen i Mesdags mariner, vilka
S. satte högt liksom ock Rousseaus, Corots
och Daubignys landskap. »Hamnen i
Dord-recht» (omkr. 1880; Göteborgs museum;
repliker i andra samlingar) är typisk för S:s hol-
Carl Skånberg. Målning av
Carl Larsson i
Nationalmuseum.
ländska måleri. Omkr. 1880 tillkom även en
grupp arbeten med franska motiv, t. ex.
»Hamnen i Honfleur» (Th. Laurins samling), med
ovanligt tidiga impressionistiska drag. 1881
—82 vistades S. på
Sicilien, i Venezia
och Rom. Den
italienska tiden
inriktade honom på
en ljusare
färgskala och en
kyligare form. »Utsikt
vid Canale grande
i Venedig,
regnväder» (1882; i
Nationalmuseum i
Stockholm) betecknar
höjdpunkten i
denna period. S. var
puckelryggig, rätt
originell i sitt
uppträdande, påhittig
och gladlynt. Hans
porträtt målades
av Carl Larsson (i
Nationalmuseum) och Ernst Josephson (i
Göteborgs museum). — Litt.: V. Loos, »C. S.»
(1928). E.L-k.
Skåne, Sveriges sydligaste landskap, mellan
55° 20’ 18" (Smygehuk) och 56° 32’ n. br.
samt 3° 28’ och 5° 36’ 38" v. Igd från
Stockholm. Är delat på Malmöhus och
Kristianstads län samt har en areal av 11,303,11
kvkm, därav 10,977,19 kvkm land, och en
folkmängd av 758,551 inv. (1932), därav 286,984
i städerna. Till S. höra även öarna Ven och
Hallands Väderö.
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden ... 1234
Geologi............. 1235
Klimat ........... 1241
Växtvärld........... 1241
Djurvärld........... 1241
Bebyggelse, näringsliv 1242
sp.
Förhistoria ......... 1242
Konsthistoria ....... 1243
Etnografi ........... 1246
Historia............. 1247
Litteraturanvisningar. 1250
Bild 1. Skånes vapen.
I guldfält ett rött
griphu-vud, krönt med en krona
av guld.
Naturförhållanden. S:s n. och centrala de
lar upptagas av det sydsvenska höglandets s
sluttning, som omfattar några täml.
markerade höjdpartier (Hörjaåsen n. om Finjasjön
Nävlingeåsen s. ö.
därom m. fl.) och som i
ö., kring Immeln och
Ivösjön, upplöser sig i
grupper av isolerade
berg och åsar
(Vånga-berget, Ivö klack m. fl.
och på gränsen mot
Blekinge Ryssberget).
På Hallandsgränsen
löper den branta
Hallandsås (206 m) ut åt
v. mot Kattegatt; åt s.
ö. fortsättes
höglandsområdet ö. om
Ringsjön av Linderödsåsen
(195 m) och når havet
vid Stenshuvud. Från
Linderödsåsens breda
och långsluttande s. v. sida utgår s. och v.
om Ringsjön mot n. v. ett höjdparti, som
avslutas av den backiga kusten kring
Hälsingborg och som ö. därom kulminerar i
Sö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
