Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skåne - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1237
Skåne (Geologi)
1238
även skiffrar med
annan fauna, ss.
trinucleus-skiffer. över siluren
börjar med
dalmanites-el. brachiopodskiffer och
fortsätter med
graptolit-förande märgelskiffrar,
nederst rastritesskiffer,
därpå cyrtograptusskiffer
och överst colonusskiffer,
som intager största delen
av det område från
Söderåsen till
Sandhammaren, där kambrosiluriska
bildningar bilda
berggrunden. Den yngsta
delen av översiluren utgöres
av kalkstenar och
märgelskiffrar vid Klinta och
Bjärsjölagård samt röda
sandstenar vid
övedsklos-ter och Ramsåsa,
samtliga fossilrika. Hela
denna kambrosiluriska
lagerserie är av marint
ursprung, till stor del
avlagrad på ganska grunt
vatten. Dess mäktighet
är ganska betydande,
omkr. 1,400 m. — Från
tiden närmast efter
kam-brosilur har man i S.
dia-basgångar med n. v.—
s. ö. riktning, som
ge-nomsätta de
kambrosiluriska bildningarna.
[-Kågerödsbildning-arna-]
{+Kågerödsbildning-
arna+} (se ovan) utgöras
av föga sorterade
sediment, konglomerat, grova
sandstenar, röda leror
etc., vilka bilda
berggrunden på ett område i
nordvästra S. mellan
Hälsingborg och Söderåsen, bl. a.
vid Kågeröd, samt i
iso
lerade partier mellan Kullen och Höganäs och
i Kävlingetrakten.
R ä t - 1 i a s, varav rät utgör yngsta
avdelningen av triassystemet och lias äldsta av
jurasystemet, S:s stenkolsförande
bildningar. Mot slutet av triasperioden
rådde i S. ett fuktigt klimat, som i områden
närmast kusten framkallade en yppig
vegetation, vars rester inbäddades i den lera, som
bildades av bottenslammet från de sumpiga
markerna, och utgjorde materialet till de i
lerslammet (skifferlerorna) och sandlagren
inlagrade kolflötserna. I denna vegetation (se
Jurasystemet, sp. 1277) spelade
sporväxter och nakenfröiga fröväxter den största
rollen. I de äldre delarna av dessa bildningar
(rätiska) finnas stenkol, som på två ställen i
nedersta delen av lagerserien äro samlade till
flötser. Dessa ha täml. obetydlig mäktighet;
i allm. är denna, för stenkol och lera tills.,
omkr. 1 m och når sällan 2 m. För
brytvärdheten av flötserna har det stor betydelse,
att de leror, som där förekomma, ha fått
användning för keramisk produktion, mest
eldfast gods och klinker (se H ö g a n ä s - B
il-l e s h o 1 m s a. - b.). Rät-lias förekommer i
Bild 14. Karta över Skånes berggrund.
S. i fyra skilda områden: i nordvästra S. i
kolgruvedistriktet Höganäs-Billesholm, n. och
n. v. om Ringsjön (Hörsandstenen), vidare
Stabbarpsfältet nära Eslöv och slutligen i
sydöstra S. i ett smalt stråk från Vombsjön
till Tosterup. I nordvästra S:s
kolgruvedi-strikt bearbetas följ, gruvor: Höganäs, Bjuv,
Nyvång (Ormastorp), Gunnarstorp och
Skrom-berga, medan Hyllinge och Billesholm blivit
nedlagda. Distriktets årliga
stenkolsproduk-tion går upp till omkr. 400,000 ton. När de
flötsförande avlagringarna här bildats,
fortsatte sedimentationen under den äldsta delen
av liastiden, och de då avlagrade bergarterna,
övervägande marina sandstenar, gå i dagen
på stranden från Hälsingborg till
Kulla-Gun-narstorp, med de äldsta bildningarna i s.
Lagerserien har indelats efter karakteristiska
fossil i »bankar» (pullastra-, myti lus-,
car-dinia-, ostrea-, avicula- och ammonitbankarna).
Dessa överlagra kambrosilur och
Kågeröds-bildningar, som genom förkastningar blivit
nedsänkta på s. v. sidan av Söderåsen, men
transgressionen har sträckt s‘g längre mot ö. in
över Söderåsen och trakten n. om Ringsjön,
där berggrunden utgöres av urberg, som vid
Skala 1 1,5 min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
