Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skåne - Konsthistoria - Etnografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1245
Skåne (Etnografi)
1246
Bild 51. Skånsk hjulplog enligt bild i Linnés »Skånska resan». — a »ås», b bill, d »handvidjor», e kniv,
/ en i åsen inhuggen yxa, avsedd att användas till att slå kilar upp och ned för att förändra plogbillens
lutning, g hjul, h, i, k slåar för anspänning av oxar (oket fästes i slåns fria ända), l, m draglinor för
anspänning av hästar.
ombyggd på 1500-talet, bild 38), det
välbe-varade Glimmingehus (se d. o. och bild 37)
samt rester av äldre anläggningar i Åhus och
Falsterbo m. fl. Vid medeltidens slut
efter-trädes den kvadratiska eller rektangulära
borgbyggnaden av en sluten, ofta fyrlängad
byggnadsgrupp kring en borggård
(Svane-holm, bild 39). Reformationstidevarvets
borg-och kyrkoarkitektur fortsätter i huvudsak
medeltida traditioner (Malmöhus, Skarhults,
Torups och Vittskövle slott, Genarps kyrka),
till dess att Kristian lV:s stil inbryter.
Dennas huvudmonument äro Svenstorps slott
och Kristianstads kyrka; altaruppsatser,
predikstolar (de mest betydande i Lunds
domkyrka, Malmö S:t Petri, Kropps och Ystads
S:ta Maria kyrkor) m. m. i en mycket stor
del av S:s kyrkor tillhöra samma tidevarv.
Rikast är tidens yppiga dekorativa skulptur
representerad i Malmö S:t Petri kyrka
(altar-uppsats av Statius Otto och Jakob Kremberg,
predikstol och epitafier av Daniel Tommisen;
se bilder vid Altaruppsats och
Predikstol) och i Gårdstånga kyrka (talrika
arbeten av Jakob Kremberg; jfr Dopfunt,
bild 9). Viktigare byggnadsminnesmärken
från tiden efter S:s övergång till Sverige äro
åtskilliga herrgårdar från 1700-talet (främst
övedskloster), kyrkan och flera militära och
borgerliga byggnader i Landskrona från
samma årh. samt de borgerliga empirehusen från
1800-talets början i Malmö och Ystad.
Märkligare företeelser från det senaste årh. äro
C. G. Brunius’ tegelstil i flera bygemader i och
utanför Lund samt i de av honom utförda
slotts- och kyrkorestaureringarna, vilka senare
av hans efterföljare intill 1800-talets utgång
praktiserades på ett för stora delar av S:s
äldre konst ödeläggande sätt (pietetsfullare
metoder upptogos omkr. 1900), och vidare
det provinsiellt betonade måleriet, som
brag-tes till konstnärlig mognad av G. Rydberg,
i vars spår en skånsk landskapsmålarskola
av talrika konstnärer utvecklat sig. H. W-n.
Etnografi. S. har utgjort ett med Danmark
och Baltikum samhörigt kulturområde, som
starkt skilt sig från de svenska landskapen
n. därom, överallt i den skånska
allmogekulturen finnas ex. härpå: den kringbyggda
gården, korsvirket, treskiftesbruket, hjulplogen,
stolarna med halmsits, de stora kistborden, de
ritade almanackorna (i st. f. runstavar), det
mjuka brödet, fjäderbolstrarna,
majsjungning-en, fastlagsridningen. Vissa av dessa
företeelser kunna också påträffas ett gott stycke upp
i de v. kustlandskapen. Många av de för det
kontinentala kultursammanhanget
karakteristiska kulturelementen visa mycket primitiva
drag. Slående ex. härpå äro bevarandet av
rökstugor (d. v. s. utan skorsten) till
fram-emot 1700-talets mitt, förekomsten av
jordgolv ännu i nutiden liksom användningen av
rektangulära trätallrikar, s. k. matdiskar. En
stark kontrast till de enkla levnadsvanorna i
övrigt är lyxen i heminredning och
dräktutstyrsel. Varken konstvävnaderna el.
silversmyckena ha i frodig rikedom motsvarigheter
på andra håll i Sverige; närmaste
överensstämmelser finner man hos den norska
storbondebefolkningen. De skånska vävnaderna
gå tillbaka på orientaliska motiv, vilka redan
under ganska tidig medeltid måste från
herre-manshemmen ha kommit till bondgårdarna.
Smyckenas formförråd visar, att det närmast
är under 1500-talet, som den skånska
allmogen lagt sig till med den till modedräkten
hörande utstyrseln. Denna påverkan från de
högre klassernas kulturstandard förutsätter en
utpräglad burgenhet hos bondebefolkningen.
Välmaktstiden räcker in på 1600-talet och ger
de skånska bönderna tillfälle att i hög grad
vara med sin tid i både bohag och dräkt. Ex.
härpå från 1600-talet äro de s. k.
flasketröjor-na till mansdräkten och de stora borden med
Bild 52. Dukagångsvävnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
