Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skåne - Etnografi - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skåne (Historia)
1247
stenskiva och balusterben. Framför allt är det
de jordbruksidkande bygderna på slätterna i
s., som på detta sätt följt med sin tid.
Skogsbygden i n. skapade ett helt annat näringsliv,
där skogsbruk och boskapsskötsel med
foderfångst ha dominerat. Befolkningen här har
varit fattigare. I vissa fall påträffar man här
en äldre kultur än söderut. Det gäller
föremål med medeltida traditioner, t. ex. i dräkt,
i möbler (se Bädd, bild 9) men framför allt i
fråga om de primitiva företeelser, som
sammanhänga med skogsbygdens näringsliv. I det
brytningsområde mellan slätt- och skogsbygd,
den s. k. risbygden, som går tvärs över S., har
utbildat sig en intressant blandningskultur.
Den stora omkastningen genom S:s
erövring från Danmark kom att sätta djupa
spår i den skånska kulturen. Från att ha
varit en gammal huvudbygd blev S. en
gränsprovins, som snart kom att härjas av krig och
tyngas av pålagor. Välståndet försvann, man
fick hålla, sig till det gamla. Så kom det sig,
att den skånske bonden på sina håll fram till
1800 kunde gå klädd i en dräkttyp från
1600-talets början. Stugornas möbleringssystem
vittnade om samma konservatism. S. blev ett
reliktområde, och dess allmogekultur har
därigenom kommit att uppvisa likheter med
konservativa bygder i övre Sverige, t. ex. i
Dalarna, utan att något direkt
kultursammanhang existerar. 1 st. f. att kulturnyheterna
i S. tidigare gått söderifrån mot n., kommo
de under 1700-talet den motsatta vägen.
Karakteristiska ex. härpå kan dräktskicket
uppvisa. De ekonomiska resurserna dominerade
inte längre, utan i stället ha slättbons
naturliga konservatism och skogsbons rörlighet i
lynne och levnadssätt mer giort sig gällande.
Slättbygderna i s. bli nu starkt efterblivna
områden i förhållande till skogsbygden, och
särskilt gäller detta sydöstra S. samt Torna
härad. Så är läget ända till det stora
uppsvinget i jordbruket efter 1800-talets mitt.
Den ökade penningtillgången orsakade en stark
moderniseringsprocess på slättbygden. I våra
dagar träffar man lättast äldre kulturskikt
i norra S. Inom slättbygd och skogsbygd
kan särskiljas en rad mindre områden. I
fråga om odlingssystem, byggnadsskick och
gärdesgårdar, som stå i direkt förhållande till
naturlandskapet, ha gränserna varit relativt
stabila och sammanfalla med landskapets
naturgeografiska områden. Säkrare vittnesbörd
om bygder, inom vilka invånarna stått i
närmare kontakt med varandra, lämna dock
dräktskicket, heminredningen,
redskapsbestån-det och folksederna. Här ha vägarna, städerna
och den administrativa indelningen spelat en
större roll än omedelbart verkande
naturförhållanden. Flera sådana bygder kunna
särskiljas, framför allt avgränsbara i S:s fyra
hörn. — Om S :s folkmål se Svenska
språket. S. S.
Historia. Det medeltida S. var förenat med
det övriga danska riket genom bekväma
sjöförbindelser, medan ett svårtillgängligt
skogsbälte skilde det från Sverige. Skånskt
deltagande i de danska vikingafärderna har satt
spår i en mängd ortnamn i Normandie.
Kristendomen trängde tidigt in i S. genom
ham-burgsk och angelsaxisk missionsverksamhet.
Redan Adam av Bremen omtalar, att 300
1248
kyrkor funnos i S. Om det skånska
biskops-stiftets framväxt, dess övergång (från
1100-talets början) till ärkestift och det därmed
förenade primatet se L u n d, sp. 308.
Klosterväsendet främjades särskilt genom ärkebiskop
Eskil (se d. o.). En del av de danska
inbördes-striderna på 1100-talet utspelades i S. (jfr
Foteviken). S:s utveckling kännetecknas
dels av bondepartikularismens nedslående
genom ärkebiskop Absalons seger vid Dysie å
1180, dels av ärkebiskopsdömets tilltagande
inflytande och kamp under 1200-talet mot
konungamakten (se Jakob Erlandsen och
Grand, J.). Om Skånelagen se
Landskapslagar, sp. 676. Den högste
ämbetsmannen i S. var tidtals en gelkare (se d. o.) el.
gälkare. Svenska härar härjade flera gånger
S., bl. a. 1318. Under Danmarks politiska
upplösning på 1300-talet pantsattes S. till
holsteinare, var 1332—60 förenat med Sverige
i personalunion under Magnus Eriksson (se
Magnus, sp. 624 ff.) men återvanns genom
Valdemar Atterdags skickliga
konsoliderings-politik. Dennes krig med hansan och freden
i Stralsund 1370 medförde hanseatiskt
övervälde i Västskåne till 1385, då Margareta
återvann hela S. Den rika kulturutvecklingen
var främst knuten till Lund och ärkestolen.
Denna kultur och ärkebiskoparnas politiska
makt stöddes materiellt av särskilt det
oerhört givande sillfisket och den därmed
förenade Skånemarknaden. Sillhandeln gick först
över Skanör, sedan över Falsterbo men
domineras från 1300-talets slut av Malmö.
Samtidigt förmedlade Skånemarknaden handeln
mellan de hanseatiska östersjöstäderna samt
Nordsjöstäderna, varigenom S. blev Nordens
ekonomiskt viktigaste del. Redan under slutet
av 1300-talet började dock Lybeck att allt
mindre använda Skånevägen för införsel av
Nordsjöländernas varor. På 1400-talet
vållades avbräck genom sillfiskets nedgång, men
detta minskades avgörande först vid
1500-talets mitt. Under Engelbrektsfejden 1434
in-bröto svemfkarna åter i S., likaledes Karl
Knutsson 1452. Det hanseatiska inflytandet
var starkt i S:s medeltida städer och hade
tidtals stor politisk vikt (se ovan). Jämte
kyrkan och borgerskapet blomstrade en
mäktig, rik och exklusiv högaristokrati.
Böndernas uppror till förmån för den demokratiske
Kristian II nedslogs hårdhänt 1525.
Reformationen knäckte kyrkans välde, varvid
borgerskapet i Malmö gick i spetsen för
utvecklingen. Samtidigt tilltog adelsmakten,
befordrad genom Fredrik II :s godspolitik och
visande sig i bildandet av stora godskomplex
samt byggande av väldiga borgar.
Adelskul-turens mest lysande namn voro T. Brahe och
A. Huitfeldt (se dessa ord). Med 1600-talet
kom ökad svensk aktivitet mot Danmark,
vilken gick ut över S. (Gustav Adolfs
härjningar 1612, Gustaf Horns 1644—45). Med
Danmarks avträdande av Halland i
Bröm-sebrofreden 1645 började raserandet av
danska väldet östansunds. Adeln, ledd av ätterna
Krabbe och Thott, var nu kulturellt och
politiskt mindre betydande och inriktade sig
mest på ekonomisk verksamhet, särskilt
oxhandel. Genom Roskildefreden 1658 kom bl. a.
S. till Sverige. Denna oerhörda omvälvning
medförde även ekonomiska svårigheter genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
