Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1269
Sköld
1270
andra. S. växlar betydligt form under
tidernas lopp. Några av de mest typiska formerna
framgå av bild 1—14. Vissa länder ha ofta mer
el. mindre nationella heraldiska bilder, några,
dock ej Sverige, ha särskilda sköldformer (bild
15—20). Vid angivande av en s:s olika sidor
tänker man sig s. buren av ägaren. Som s:s
högra del räknas därför den del, som täcker
bärarens högra sida, och som s:s vänstra den
framför hans vänstra sida. Höger och vänster
bli sålunda motsatta mot för åskådaren. (Bild
21; AB är övre kanten, CD undre, AC högra
sidan, BD vänstra, A högra övre hörnet o. s. v.,
1-2-3 sköldhuvudet el. ginstammen, 7-8-9
sköldfoten el. stammen, 2-5-8 stolpen, 4-5-6 bjälken,
5 hjärtplatsen.) Hjärtplatsen kan vara belagd
med en mindre s. k. hjärtsköld (hjärtvapen,
se Vapen); den större s. benämnes då
huvudsköld. S:s yta eller fält kan genom en
eller flera regelmässigt dragna linjer, skuror,
delas i två eller flera mindre fält.
Sköldemärke, den på s. anbragta bilden.
Sköldemärkena indelas i: 1)
Häroldsbil-d e r, bildade endast av s:s avdelning medelst
skuror i olikfärgade fält. Är s. horisontalt
el. vertikalt skuren i två lika delar, kallas
den delad (bild 22), resp, kluven. En både
delad och kluven s. (bild 24) kallas fyrdelad
eller k v a d r e r a d. Är s. snett skuren från
övre högra till nedre vänstra hörnet (bild 25),
kallas den styckad; går skuran från övre
vänstra till nedre högra hörnet (bild 26), kallas
s. g i n s t y c k a d. Är s. både styckad och
ginstyckad (bild 27), kallas den f y r s t y
c-k a d. Är s. två gånger delad, resp, kluven,
i tre lika delar, kallas den mellersta delen
bjälke, resp, stolpe, om den är av annan
färg än de båda övriga sinsemellan likfärgade
delarna (bild 28—29). Ha alla tre delarna olika
färg, säges s. vara två gånger delad (bild 30)
eller kluven (bild 31). Fyrkant (se d. o.)
kallas ett fyrkantigt fält i s:s ginstam.
En snedbjälke från sköldens övre högra
hörn till dess nedre vänstra (bild 32)
kallas balk (se d. o.), från motsatta hörn
ginbal k (se d. o.); smala balkar kallas
kavlar, ännu smalare strängar (se H
e-r a 1 d i k, sp. 886). Träffas två skuror i s:s
kant, kallas den mellan dem liggande delen
spets, om den är minst 1/3 av s:s yta,
eljest stråle. Uppåtvänd spets kallas g e r e
(bild 34), nedåtvänd störtad spets, åt
sidan vänd sidospets åt höger eller åt
vänster (bild 35; se Banér). Om två skuror
råkas i sköldens mitt, uppstår en art av
spets, som, om den är uppåtvänd, kallas
mantelskura (bild 36), eljest störtad el.
sidovänd mantelskura. Två parallella spetsar
bilda en s p a r r e (bild 37). Obegränsat antal
skuror kunna samtidigt användas. Fyrdelad
och fyrstyckad s. kallas gironerad (se
Gironerat fält). Flera gånger delad
och kluven s. kallas rutad, äro rutorna
kvadratiska schackrutad (bild 38). Är
s. flera gånger styckad och ginstyckad, kallas
den snedru t ad (bild 39). De olika fälten
kunna i sin tur vara skurna och skurorna
kombinerade. Skurorna kunna vara brutna
och böjda. De vanligaste brutna skurorna äro
trappskuran (bild 40), tinnskuran
(bild 41), grenskuran, sågskuran
(bild 43). Av de böjda skurorna förekomma
oftast bågskuran (bild 44), skyskuran
(bild 45) och vågskuran. Har s. en kant
av annan färg, kallas denna sköldkant el.
bård.
2) Allmänna bilder äro naturliga,
konstgjorda eller fantasiföremål.
Naturliga. A) D j u r r i k e t, människor och djur
samt delar av dessa varelser; även
förekomma halva bilder. De allmännaste
djuren äro lejon (se d. o.) och örn, den senare
vanl. fläkt med liljestjärt. Ex. på detta
slag av s. äro bild 47—49. B) Ur
växtriket förekomma träd, buskar och örter
samt delar därav. De allmännaste äro rosen
och liljan (se Fransk lilja). Ex. bild
50—52. Av föremål från C) himmel och
jord förekomma sol, måne och stjärnor, berg,
vatten etc. (bild 53—55). Av konstgjorda
f i! r em å 1 förekomma borgar, skepp,
hus-geråd, vapen (svärd, armborst etc.), föremål,
hörande till klädedräkt och olika slag av kors
(se d. o.). Ex. på detta slag av s. visa bilderna
56—61. Fantasiföremål. De vanligaste
äro änglar, sjöjungfrur, troll, enhörningar (se
d. o.), drakar (se Drake) samt sammansatta
djur, ss. gripen (bild 64), som har en örns
huvud, vingar och framben samt ett lejons
bakkropp, bakben och svans, lejonörnen (jfr
d. o.) och lindormen. Hit höra även den ovan
nämnda fläkta örnen och dubbelörnen (se
ö r n). Av dessa kunna även delar användas.
— Delvis obestämda figurer äro t. ex. vasen
(i Vasavapnet) och det s. k. sjöbladet (i de
äldre Sturarnas vapen).
Urspr. innehöll s. blott ett märke, men
genom vapnens ärftlighet uppkom bruket att
förena två eller flera märken i samma s., t. ex.
fäderne- och mödernevapen. Därav uppstodo
i flera fält uppdelade s. Är s. belagd med
hjärtsköld (hjärtvapen, se Vapen), är denna
vanl. förnämst och innehåller i allm. ägarens
stamvapen. Därefter ha de övre fälten
företräde framför de nedre och de högra framför
de vänstra. Som igenkänningstecken måste
s. på avstånd kunna uppfattas. Härav
uppstod ett särskilt framställningssätt, den h
e-r al d i sk a stilen. Bilden skulle ses i
silhuett på sköldens yta, allt perspektiv var
därmed uteslutet. Det mest karakteristiska
framställdes onaturligt stort och kraftigt, hos
vilda djur tunga, tänder, klor och horn, på
byggnader tinnar, fönster och portar. Träd
utritades med enstaka stora blad (bild 50).
Finnas flera olika figurer i sköldemärket, är
ofta en av dem huvudfigur. Stundom kan
en figur vara lagd på en annan. Den kan
då, beroende på dess ställning till den andra,
sägas vara belagd eller överlagd.
Bilden förekommer vanl. upprätt, vänd åt
heraldiskt höger (då skölden bars på vänster arm,
blev bilden härigenom riktad framåt). Skall
bilden vara framställd på annat sätt, anges
detta särskilt i vapenbeskrivningen. För en
del heraldiska figurer finnas särskilda typer.
Så brukas t. ex. för örnen den fläkta örnen
(se ovan), för rosen den heraldiska, fembladiga
rosen (bild 51), för liljan den heraldiska (s. k.
franska) liljan. Om bildernas färg se H e r a
1-diska färger.
Om sköldemärkenas betydelse vet man
numera eg. högst obetydligt. Det äldsta i
Sverige kända sköldemärket förekommer i brö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
