Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1271
Sköld
1272
Bild 1. Bronsåldersskölden från Nackhälle.
derna Sigtrygg och Lars Bengtssons sigill
under pergamentsbrev i Riksarkivet av 1219
och visar en lilja mellan två hjorthorn. H. F-d.
Sköld, arkeol. Om s. i någon form var känd
under stenåldern, har man använt trä och
djurhud som under brons- och järnåldern.
Därjämte kom brons i bruk under bronsåldern.
Under järnåldern försågos träsköldarna med
mittbuckla (s. k. sköldbuckla), kantbeslag och
sköldhandtagsbeslag av brons el. järn. I
Skandinavien, Tyskland och på brittiska öarna
användes under den yngre bronsåldern runda
ornerade bronssköldar, de flesta säkerligen
tillverkade i n. Italien. I Sverige finnes en
dylik sköld, hittad vid Nackhälle i Halland
(bild 1). Från Hallstattid känner man en
rektangulär s. från Bayern, kantad med järn
och med ett slags dubbel sköldbuckla i mitten.
I Grekland nyttjades under järnåldern runda,
svagt välvda s., avbildade på tidiga
vasmålningar (bild 2). S. smyckades med heraldiska
tecken el. figurliga framställningar. De
galliska, avlånga s. under årh. närmast f. Kr. ha
ett tvärs över s. gående, på mitten välvt
halv-cylindriskt järnband, som småningom
utvecklades till en rund sköldbuckla, som
skyddade handen. Denna sista form utbildades
vidare av germanerna. Den fick småningom en
utdragen spets, som gjorde s. brukbar till
anfallsvapen. Två särskilt prydligt utstyrda s. äro
funna i England; den ena har en stiliserad
vild-svinsfigur i metall samt korallinläggningar,
den andra »fiskblåsmönster» och korall
(avbildad vid art. La Tènekulturen, bild 2).
Bild 2. Grekisk sköld. Efter vasmålningar.
Bild 3. Sköldbuckla av järn. La Tènetiden. Öland.
Sköldbucklan är på germanskt område
under La Tènetiden (bild 3) vanl. mer el. mindre
konisk och försedd med stora, flata nitar.
De germanska s. voro runda el. ovala. De
samtida romerska s. voro dels flata, ovala,
dels fyrkantiga, halvcylinderformiga (se A
ma-s o n s k ö 1 d). Sköldbucklorna voro vanl.
halvklotformiga och av brons. Från
folkvandrings-tiden känner man dels koniska sköldbucklor
med kort, cylindrisk hals och kort spets (se
bild 10 till art. Järnåldern), dels
sköldbucklor med cylindrisk hals och
halvklotformig överdel; sådana äro funna vid Vendel
och Ultuna i Uppland och smyckade med stora,
välvda, förgyllda nithuvuden och en rund,
flat mittknapp samt klädda med rikt ornerad,
förgylld bronsplåt. Vikingatidens s. voro flata
och runda, bildade av hopslagna bräder och
hade en halvklotformig sköldbuckla. Många
dylika s. med bucklor äro funna i
Gokstadskep-pet i Norge. Fram på 1000-talet brukade man i
Väst- och Mellaneuropa upptill runda, nedtill
i en spets utlöpande s. (Bayeuxtapeten).
Under 1100- och 1200-talet var s. vanl. trekantig.
I senare medeltiden funnos flera typer av s.,
dels mycket små, i det närmaste fyrkantiga
(tartsche; se bild 4), dels höga, fyrkantiga
(pavese). De förra nyttjades mest av ryttare,
de senare av fotfolk. Medeltidens s. voro i
allm. rikt utsirade genom målning, beslag el.
reliefer. Även utomeuropeiska folk ha använt
s. under skilda tider. T. J. A.*
Bild 4. Sköld (tartsche) från 1400-talet. I
Livrust-kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
