Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1275
Sköldlöss—Sköldpaddor
Kommasköldlus, Lepidosaphes ulmi, Hane (upptill),
hona (t. h.) och larv.
kolloid massa. S. är ett livsviktigt organ, i
det att dess fullständiga borttagande medför
döden. Kvarlämnas en del av s. el. inläkes
(transplanteras) s. i bukhålan före
avlägsnandet från halsen, kunna de karakteristiska
rubbningarna helt utebli. I andra fall,
beroende på mängden kvarlämnad s., kunna
symtom av myxödem (se d. o.) med nedsatt
omsättning uppträda. Utvecklas motsv.
nedsättning i insöndringen från s. under första
levnadsåren, uppträder kretinism (se d. o.).
In-sprutning av extrakt på s. och tillförsel av
sköldkörtelsubstans genom munnen kunna
ersätta förlusten av körteln själv. Baumann
visade (1895), att s. regelmässigt innehåller jod,
och Kendall renframställde (1914) ur s. thyroxin
(se d. o.), som funnits vara bäraren av dess
specifika verkningar. S:s livsviktiga uppgift
synes vara att bereda och tillföra blodet vissa
för ämnesomsättningen i kroppen viktiga
substanser. Särskilt under utvecklingsperioden
utövar s. ett viktigt inflytande. Av L
Holmgrens undersökningar framgår, att kroppens
längdtillväxt i viss mån regleras av s. B
a-sedowska sjukdomen (se d. o.) ställes
i samband med en ökning av s:s verksamhet.
Jfr S t r u m a. (Ljd.)
Sköldlöss, Coccldae, familj, tillhörande
un-derordn. växtlöss (se d. o.) av ordn.
skinn-baggar (se d. o.). S. representera den högsta
kända graden av ett på växter parasiterande
levnadssätt och utmärkas därjämte genom sin
mycket långt drivna könsdimorfism. Hanarna,
som äro mycket sällsynta och hos flera arter,
t. ex. boksköldlusen (Cryptococcus fagi),
fullständigt saknas, ha ett främre par vingar;
de bakre ersättas av ett slags hake, som griper
in i framvingen; de ha väl utvecklade
antenner och ögon men sakna mun, tarm och
analöppning. Honorna sakna vingar och ofta även
ben och äro starkt degenererade till
kroppsformen, säck- el. sköldlika men ha monstruöst
utvecklade munstickborst, varmed de suga sig
fast vid sin näringsväxt, och äro alltid klädda
med någon vaxlik massa, som antingen kan
bilda en sköld bakom djuret, t. ex. hos s ä 1
g-sköldlusen (Chionaspis salicis), el. också
en ullig massa runt om detsamma, t. ex.
boksköldlusen, el. ett hårt, fast, ibland
mycket tjockt pansar, t. ex. gummilack
a-sköldlusen (Coccus lacca). S. lägga ägg,
ofta i stort antal, ända till 2,000, vilka aldrig
1276
läggas fritt på växterna utan skyddas på ett
el. annat sätt, antingen under en särskild
vaxsköld el. inuti moderdjurets deformerade
kropp, där de stanna, tills larverna kläckas
och krypa ut, el. i en ullig vaxmassa.
Larverna ha kraftiga ben och väl utvecklade
antenner. De uppsöka nya kvarter på
moderväxten och stanna där, om det är honor, resten
av sitt liv; larverna kunna även spridas med
vinden. S. höra till följd av sin stora
förök-ningsförmåga, den lätthet, varmed de trots
sitt fastsittande levnadssätt el. snarare till
följd därav spridas till olika länder, och de
skadliga följderna för växterna av deras
sugningar till människans för många viktiga
kulturväxter farligaste fiender. De förekomma
företrädesvis i de varma länderna, där flera
arter, t. ex. San Josésköldlusen
(Aspi-diotus perniciosus), gjort sig kända genom
svåra härjningar på äpple och en annan art,
ci trons köldlu sen, the cottony cushion
scale (Icerya purchasi), hotade att ödelägga
hela Kaliforniens apelsin- och citronodlingar,
tills den bekämpades genom införsel av en
nyckelpigart (jfr N y c k e 1 p i g o r). I Nya
och Gamla världens tempererade zoner
förekommer kommasköldlusen
(Lepidosaphes ulmi) med kommaliknande, brun
ryggsköld. Den skadar äppel- och päronträd. I
Sverige vanliga arter äro: på boken
boksköldlusen, på sälg, rönn m. fl. träd
sälgsköldlusen. I växthus och på
krukväxter finnes ett flertal importerade arter,
t. ex. vinsköldlusen (Pulvinaria vitis).
Ett par sköldlusarter äro nyttiga djur tack
vare sina vaxavsöndringar, t. ex. den
ostindiska gummilackasköldlusen, av
vilken schellack beredes. Om
konscho-nellsköldlusensed. o. Vax erhålles från
vaxsköldlöss, t. ex. Ericeros pe-la. I. T-dh.
Sköldniör, stridsjungfrur, omtalas i
edda-kväden och fornsagor, som återge förhållanden
från folkvandringstiden. Från denna tid vet
man, att germanska kvinnor kämpade med i
striderna, t. ex. hos goterna. Förekomsten av
s. bidrog att utbilda föreställningen om v
al-k y r j o r (se d. o.). Jfr Amasoner. E. W-én.
Sköldnora, se S käl I no r a.
Sköldpadd, det tjocka hornöverdrag, som
täcker de flesta sköldpaddors benpansar. Bäst
är s. från karettsköldpaddans ryggsköld.
Sköldpadda, befästnk., se Murbräcka 1.
Sköldpaddor, Chelönia el. Testudinäta,
underklass inom kräldjuren. Bålen omges av
ett pansar, och käkarna äro tandlösa,
överdragna av horn. Pansaret el. skalet består
av en ryggsköld, carapaæ, och en buksköld,
plastron. Dessa äro förbundna på sidorna men
lämna öppning framtill för huvud och
fram-ben, baktill för bakben och svans, vilka mer
el. mindre fullständigt, på olika vis inom olika
grupper, kunna indragas. Skalet består av
benplåtar, som bildas genom förbening av
läderhuden men även träda i förbindelse med
vissa skelettben. Carapax har en mittrad
plåtar, vanl. 8, i förbindelse med ryggkotor, på
vardera sidan 8 kostalplåtar i förbindelse med
revben samt längs kanten vanl. 11 par
marginalplåtar. Plastron har 4 par och 1 oparig
benplåt. Utvändigt täckes skalet av
hornsköldar (sköldpadd), som ej motsvara de inre
benplåtarna, el. av ett enhetligt, läderartat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
