Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smuts, Jan Christiaan - Smutsgam - Smutstitel - Smycken - Smyg - Smygehuk - Smyghandel - Smyrna - Smyth, John - Små Antillerna - Småbarnsskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1349
Smuts—Småbarnsskola
1350
Smuts, Jan Christiaan, sydafrikansk
statsman och militär (f. 1870). S. ledde
under boerkriget en invasion i
Kapkolo-nien 1901 för att förmå Kapboerna till
resning mot det
brittiska väldet. Efter
kriget anslöt han sig
till Bothas
försonings-politik, var mycket
verksam för
tillkomsten av Sydafrikanska
unionen 1910, blev s.
å. inrikes- och
försvarsminister i
Bothas unionsministär,
vid ministärens
ombildning i dec. 1912
försvarsminister och
innehade en tid även
finansportföljen. Efter världskrigets utbrott
medverkade S. till att nedslå de upproriska
generalerna Beyers’ och De Wets uppror,
deltog i fälttåget mot Tyska Sydvästafrika 1915
och ledde aktionen mot Tyska Östafrika 1916.
Han blev 1917 Sydafrikas representant i
brittiska imperiets krigskabinett och deltog i
detta års fredstrevare genom överläggningar
i Genève i dec. med österrikaren
Mensdorff-Pouilly. Jämte Botha var han sydafrikansk
delegerad vid Pariskonferensen 1919 och hade
där mycket betydande inflytande på
utformningen av grundstadgan för Nationernas
förbund. Han undertecknade Versaillesfreden
men förordade en fortlöpande revision av dess
bestämmelser. Efter Bothas död 1919 blev S.
premiärminister men måste 1924 vika för
general Hertzog (se d. o.). Om S:s verksamhet
på Pariskonferensen se R. S. Baker, »W.
Wil-son and the world settlement» (3 bd, 1923)
och »The intimate papers of colonel House»,
IV (1928). V. S-g. (L-ts.)
Smutsgam, zool., se A s g a m.
Smutstitel, ett i böcker ofta befintligt
främre titelblad, där arbetets huvudtitel
finnes angiven i sammandrag; s. är avsedd att
skydda det egentliga titelbladet.
Smycken ha burits av kvinnor och män
sedan äldsta tider som prydnader men även
som amuletter, troféer el. rangbeteckningar.
Bland fynden från stenåldern har man funnit
genomborrade djurtänder, snäck- och
musselskal m. m. samt pärlor av ben, horn,
bärnsten etc., vilka tydligen burits som s. En
vanlig form på s. är halsbandet, som består
av tänder, klor, brokiga stenar och glaspärlor,
uppträdda på ett snöre. Brons- och
järn-åldersfynden innehålla kraftiga, breda
halsprydnader, tunga halsringar, bröstsmycken av
olika slag, nålar, ben- och armringar m. m.,
dels av brons, dels av guld (se
Bronsåldern och Järnåldern, med bilder).
Under vikingatid och medeltid gjordes s. av
silver och guld, och under renässansen, då
juvelerarkonsten (jfr d. o.) stod mycket högt,
blev det även vanligt att göra s. helt el.
delvis av ädelstenar, äkta pärlor och emalj, ett
bruk, som kvarlever. Armband, arm- och
fingerringar (se Armband och Ring, med
bilder) bäras liksom halsband, halskedjor och
örhängen fortfarande, numera dock mest av
kvinnor; hos ociviliserade folk är bruket av s.
ganska utbrett även bland männen. Mod och
stil ha växlat, delvis i samband med
dräktmodets förändringar och guldsmedskonstens
utveckling. E. L-k.
Smyg, tekn., se Måttverktyg, sp. 611
och bild 38.
Smygehuk, Sveriges sydligaste udde, på
55° 20’ 22" n. br., i ö. Torps socken,
Malmöhus län. Har blixtfyr med ständig
bevakning, anlagd 1883, ljusstyrka 100,000
Hefner-Ijus. Invid S. ligger östratorps
stationssamhälle med Smyge läge (omkr. 600 inv. 1932),
fiskehamn (3 m djup), badhotell,
konservfabrik och kalkbruk.
Smyghandel, hemlig handel med varor,
vilkas omsättning, över huvud el. på visst sätt
el. vissa villkor, är förbjuden. S. innefattar
sålunda t. ex. överträdelse av bestämmelser
om maximipris, av restriktioner för handel med
rusdrycker, av export- el. importförbud el. av
tullföreskrifter. Jfr Smuggling. R. B-l.
Smy’rna, turk. Izmir, stad i Turkiet, på
Mindre Asiens västkust, vid innersta delen
av Smyrnaviken; 153,845 inv. (1927).
Huvudstad i vilajetet Izmir (12,502 kvkm, 531,579
inv.; sedan 1923 utbrutet ur vilajetet
Ai-din), säte för rom.-kat. ärkebiskop. S.
utbreder sig amfiteatraliskt från hamnen över
de inre bergssluttningarna. Nya, moderna
kvarter uppföras i stället för det gamla S.,
som ödelädes 1922 (se nedan) och av ett svårt
jordskalv 1928. Befolkningen är numera
övervägande turkisk. S. är näst Konstantinopel
landets förnämsta handels- och hamnstad.
Industrien omfattar tillv. av siden, ylle- och
bomullsvävnader, olivolja m. m.; de s. k.
Smyrnamattorna (se Orientaliska
mattor, sp. 342) framställas i städerna
innanför S. Järnvägar leda bl. a. till
Afiun-Karahisar vid Bagdadbanan och till Egerdir.
De viktigaste exportvarorna äro fikon, tobak,
valonea, mattor, russin och silke. Till S:s
hamn ankommo 2,161 fartyg om 1,893,598 ton
1930. S. F.
S., en grekisk, urspr. eolisk koloni, erövrad
av jonier, förstördes av den lydiske kungen
Alyattes omkr. 600 f. Kr. och återuppbyggdes
ung. 4 km längre åt s. v. på sin nuv. plats
av Antigonos (se d. o.). S. blev en blomstrande
stad trots jordbävningar (efter en sådan
återuppbyggdes det av kejsar Marcus Aurelius),
men först efter antikens slut blev det den
främsta hamnstaden på Mindre Asiens
västkust. S. blev turkiskt 1424, angreps under
världskriget flera gånger och tillföll i freden i
Trianon jämte kringliggande distrikt Grekland.
Då grekerna hösten 1922 förjagades av
turkarna, blev S. förstört; det har återuppbyggts
men ej återvunnit sin gamla betydelse som
handelsstad. M. Pn N-n.
Smyth [smip], John, engelsk nonkonformist
(omkr. 1570—1612), graduerades i Cambridge
och blev predikant men drogs in i
puritanis-men, avsattes och grundade 1606 i
Gainsbo-rough en kongregationalistisk frikyrka (om
dess vidare öden se Baptister, sp. 854).
S:s bok »The differences of the churches of
the separation» (1608) belyser
frikyrkorörelsens uppkomst. — Biogr. av W. H. Burgess
(1911); se även Hj. Holmquist, »Engelsk
högkyrka, lågkyrka, frikyrka» (1916). E. Nwn.
Små Antillerna, se Antillerna.
Småbarnsskola, skola, som mottager barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
