Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbarnsskola - Småblad - Småborresläktet - Småbruk - Småfåglarnas vänner - Småland - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1351
Småblad—Småland (Naturförhållanden)
1352
före skolåldern men över den ålder, för vilken
barnkrubban (se d. o.) är avsedd. Gränsen
mellan s. och barnkrubba är dock svävande,
och understundom användas namnen utan
bestämd åtskillnad. Småbarn sskoleidén
stammar från Storbritannien, där den uppstod i
Skottland i början av 1800-talet. Även i
Sverige upprättades s., den första 1836 i
Stockholm. S:s uppgifter ha sedermera väsentligen
övertagits av kindergarten (se d. o.), och f. n.
(1932) finnas i Stockholm blott två s. i
verksamhet. Där verkar ännu
Småbarnssko-lesällskapet i Stockholm, och
därjämte finnes en av staden understödd
sammanslutning, Centralföreningen för
barnkrubbor, småbarnsskolor
och barnavärn i Stockholm med
liknande syfte. Fr. Sg.
Småblad, bladskivorna i sammansatt blad.
Småborresläktet, Agrimönia, släkte av fam.
rosväxter. De vanl. 2 nötterna äro inneslutna
i den urnelika blombottnen. I Sverige finnas
3 arter; vanligast är A. eupatoria, en flerårig
ört med parbladiga blad, som växer på
åkerrenar och backar upp till s. Norrland. G. M-e.
Småbruk, jordbruk av så liten omfattning,
att det kan skötas utan lejd arbetskraft. I
allm. räknas i Sverige till s. jordegendomar
med högst omkr. 10 har åker, vilket ock är
gränsen för rätt att erhålla statsbidrag till
nyodling och betesförbättring vid
ofullständiga jordbruk (k. kung. 20 maj 1927) samt till
stenbrytning i åker (k. kung. 30 juli 1930).
För delaktighet i vissa andra statsåtgärder
för det mindre jordbrukets främjande äro 15
har fastställda som högsta åkerareal. —
Bildandet av s. motverkades i äldre tid genom
lagbestämmelser mot för stark delning av
jordegendomen (se Hemmansklyvning och
Jorddelning) men gynnas numera av
staten, i syfte att bereda fast bostad och
utkomst åt mindre bemedlade, genom understöd
för bildande av egna hem (se
Egnahemsrörelsen) och åtgärder för inre kolonisation.
En alltför långt driven styckning hindras
genom lagstadgandet, att ägovidd ej får
avstyckas, om den ej lämpligen kan på varaktigt
sätt användas för det med styckningen
avsedda ändamålet (lag om delning av jord 18 juni
1926). — Antalet s. är statt i oavbruten
ökning. Oavsett lägenheter med högst 0,25 har
ägovidd, vilka icke kunna räknas som
jordbruk, utgjorde vid jordbruksräkningen 1927
antalet jordegendomar med högst 10 har
ägovidd 331,980 el. 77,17 % av hela antalet
brukningsdelar och till dem hörande åker 1,270,999
har el. 34,5 % av rikets hela åkerareal.
Största relativa antal s. finnes i Norrland, där de
1927 utgjorde 92 % av jordbruken med 72,5 %
av hela åkerarealen, under det att motsv. tal
voro i mell. och s. Sverige för skogsbygderna
85,5 och 51,3 % och för slättbygderna 62,3 och
19,3 %. Vid s. odlas huvudsaki. foderväxter
och potatis; nötboskapsskötseln är huvudsak.
S:s hushållning tynges av relativt stort
bygg-nadskapital och till följd av ringa tillgång på
arbetsbesparande redskap av stor arbetsåtgång
i förhållande till jordbrukets omfattning, vilka
ogynnsamma omständigheter motvägas av flit,
omtanke och sparsamhet. Nettoavkastningen
är därför i regel jämförelsevis högre än vid
större jordbruk. H. J. Dft.
Småfåglarnas vänner, se
Djurskyddsföreningar.
Småland, Götalands största landskap,
beläget mellan 56° 18’ och 58° 16’ n. br. samt
4° 59’ och 1° 15’ v. Igd från Stockholm;
31,427,0 kvkm, därav 29,142,76 kvkm land,
591,156 inv. (1932), därav 115,482 i städerna.
Det är delat på Kronobergs, Jönköpings och
Kalmar län.
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden ... 1352
Geologi............ 1353
Klimat ............ 1355
Växtvärld.......... 1355
Djurvärld.......... 1355
Bebyggelse ....... 1356|
sp.
Näringsliv........... 1356
Förhistoria ......... 1356
Kyrklig konst......... 1357
Etnografi ........... 1358
Historia............. 1358
Litteraturanvisningar. 1359
Bild 1.
Smålands vapen.
T guldfält ett rött lejon,
bärande mellan
framtas-sarna ett stolpvis ställt
armborst med svart båge
och. röd stock, varur en
pil av silver uppskjuter.
Naturförhållanden. S. tillhör till stor del
Sydsvenska höglandet, vars högsta partier
ligga här. Det är dock blott n. delen av S.,
som är kuperad; s. delen är en sjörik, jämn
skogsbygd och
kustlandets s. del en jämn
kustslätt. S. når högst
i n. v. och har där
liksom i n. ö. starkt
bruten terräng med
branter på mer än 100 m,
särskilt i samband
med
Vätterförkast-ningarna och
nordöstra S:s sjörika
dalstråk. Tomtabacken,
högsta krönet av en
flack skogsterräng,
når 377 m ö. h. och
utgör Götalands
högsta punkt; Tabergnår
343 m, och i de flacka
mossmarkerna längst
i n. v. kommer Ko
mosse nära 350 m ö. h.
ö. om Vättern nå
flera höjder, ss.
Brant
åsen, Målakulle och Tokerydrödjan, omkr. 330
m ö. h. — Sydsmåland har mer karaktär av
skogbevuxet slättland, där de djupaste
sänkorna upptagas av mossmarker el. sjöar.
Terrängen sluttar långsamt mot s. ö., s. och
s. v., där Lagans dalgång s. om Markaryd ej
ligger högre än 75 m ö. h. — Kalmarkustens
s. del, Möre och Stranda härad, är en typisk
kustslätt, där kustlinjen är fattig på vikar
och skärgård nästan saknas. N. om Pataholm
får dock kusten mera mellansvensk karaktär,
och vid Figeholm börjar den vanliga
urbergs-skärgården, som i Tjust når en betydande
utveckling med djupt inträngande vikar, bl. a.
Gamleby viken, Gudingef järden med Syrsan,
Edsviken samt på östgötagränsen
Valdemars-viken, vilka ha fjordtyp och inåt land
fortsättas av sjöfyllda sprickdalar.
S. är synnerligen rikt på sjöar. I den
kuperade n. delen äro de i allm. små och djupa
samt begränsas av bergshöjder; i den s.
slättbygden utbreda sig åtskilliga sjöar, ss.
Bol-men, Vidöstern, Möckeln, Äsnen, Helgasjön och
Rottnen, över betydande arealer. —
Landskapets n. v. del bildar ett viktigt hydrografiskt
centrum, i vilket många av Sydsveriges största
floder ha sitt ursprung. V. delen avvattnas
av Nissan och Lagan. Mot s. rinna Helgeån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
