Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snapphanar - Snapphanekrig - Snapshot - Snara - Snarkning - Snarreva - Snasahögarna - Snatterand - Snatteri - Snavlunda - Snedhals - Sned höjd - Snedrygg - Snedsegel - Sneedorff, Jens Schielderup - Snehætta - Sneidern, Axel Wilhelm Teodor - Snekkersten - Snell (Snel), Johann - Snellaert, Ferdinand Augustijn - Snellius (Snell), Willebrod, van Roijen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snapphanekrig—Snellius
1375
(1906); P. Sörensson, »Friskyttarna
(snapp-hanarna) under skånska kriget (1676—79)» (i
Karol. Förb:s Årsbok 1916); P. Johnsson,
»Snapphanefejden» (1910). St. B.
Snapphanekrig, se Snapphanar.
Snapshot [snä^Jåt], eng., eg. slängskott;
snabb-bild, ögonblicksfotografi.
Snara. 1. (Fisk.) Se Fiskredskap, sp. 502.
2. (Jaktv.) Fordom användes s. nästan
överallt för fångst av vilt, särskilt smärre
arter. S. gjordes ofta av mjuk (glödgad)
metalltråd, för smärre fåglar av tagel. De
gillrades i villebrådsstigar el. i öppningar i
stängsel, ofta i för ändamålet gjorda rishag.
För fångst av trastar el. annan »kramsfågel»
upphängdes med lockbete (bär) försedda s.,
»donor», i träd. Snarfångst får nu idkas
endast i Jämtlands län ovan
skyddsskogsgrän-sen samt i Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker ovan odlingsgränsen, dock ej
då hare el. skogsfågel är fridlyst. Lönnb.
Snarkning, det ljud, som uppstår under
sömnen, när luften vid både in- och
utand-ning passerar enbart genom antingen
munnen el. näsan, varvid tungspenen vibrerar i
förra fallet mot tungroten, i det senare mot
bakre svalgväggen. V. Nsl.
Snarreva, bot-, se C u s c u t a.
Snasahögarna, fjällparti i v. Jämtland, s.
om Enaälven vid Enafors (se d. o., med bild)
och v. om Handölsån. Bestå av Storsnasen
(1,463 m) i n., Tväråklumpen s. därom och
den avlånga Getryggen (1,382 m) längst i s.
och sammanhänga i v. med Blåhammaren
(1,164 m). S. tillhöra de lättillgängligaste och
mest besökta Jämtlandsfjällen och äro med
sina tre karakteristiska höjder vida synliga.
Snatterand, zool., se Änder, egentliga.
Snatteri, jur., kallas i svensk rätt olovligt
tillgrepp av gods el. pengar till ett värde av
högst 30 kr. Tjuvnad till högre belopp
kallas stöld. Straffet för s. är böter el.
fängelse i högst sex mån. Är s. begånget
medelst inbrott el. eljest i förening med vissa
skärpande omständigheter el. av någon, som
förut straffats för stöld, betraktas det som
stöld. Tredje resan s. skall straffas som
första resan stöld. Detsamma gäller om flera s.
till sammanlagt värde av över 30 kr. Se även
Tjuvgömmeri. R. B-l.
Snavlunda, socken i Örebro län, Sundbo
härad, i s. Närkes bergland, n. om Askersund;
114,96 kvkm, 1,896 inv. (1932). Sjörik
skogsbygd med rikt inslag av småslätter och
lövängar. 2,186 har åker, 7,234 har skogsmark.
Egendomar: Tjälvesta, N. Torpa, Kårberg.
Pastorat i Strängnäs stift, Kumla kontrakt.
Snedhals, anat., se Halsens yttre
sjukdomar, sp. 361.
Sned höjd, mat., se A p o t e m.
Snedrygg, se Ryggradskrökning.
Snedsegel, sjöv., se Segel.
Sneedorff [snö’d-], Jens Schielderup,
dansk författare (1724—64), prof, i
rättsvetenskap i Sorö 1751, lärare för arvprins Fredrik
1761. Han utgav »Om den borgerlige regiering»
(1757), »Breve» (1759) m. m. och redigerade
1761—63 tidskriften Den Patriotiske Tilskuer.
S. verkade nyskapande som stilist. Hans rena
och fyiiiga språk bildar i mycket grundvalen
1376
för senare dansk prosa. Monogr. av K. F.
Plesner (1930). P. E-t.
Snehætta, äldre form för Snöhetta (se d. o.).
Sneidern, Axel Wilhelm Teodor
von, politiker, landshövding (f. 1875 9/fl).
Tog ingenjörsexamen 1896, jur. kand.-examen
1906, var advokat i Göteborg och blev
godsägare i Dalsland. Han var 1912—20 led. av
Andra kammaren och sedan till 1927 led. av
Första kammaren (liberal). Fr. o. m. 1922 är
S. landshövding i Älvsborgs län. S. var bl. a.
1912—17 ordf, i tillfälligt utskott, 1915 led.
av särskilt utskott, 1918 av
konstitutionsutskottet och vid samma års urtima av
författ-ningsutskottet, 1919 v. ordf, och 1920—21
ordf, i andra lagutskottet, 1922 ordf, i
väg-lagsutskottet m. m. S. är led. av
järnvägs-rådet sedan 1918 (ordf, från 1927) och har
varit medlem av ett flertal kungl.
kommittéer, ss. för sockerbetsprisens reglering och
elektriska taxekommittén 1924—25 (ordf.). Gl.
Snekkersten, danskt fiskläge och
villasamhälle vid Öresund, 3 km s. om Helsingör.
Snell (Snel), J o h a n n, från Hannover,
Sveriges och Danmarks förste boktryckare.
Han började sin verksamhet i Lybeck,
kallades 1482 till Odense för att trycka ett
brevia-rium för Fyns stift och begav sig 1483 till
Stockholm, där han tryckte ett missale för
Uppsala ärkestift (ett ex. i Kungl. bibi.; 9
blad fattas). Under arbetet med missalet, som
antagl. blev färdigt 1484, tryckte S. två
smärre böcker, en latinsk grammatika (ett
fragment om 10 rader bevarat) och »Dialogus
crea-turarum moralizatus» (se d. o.).
Vid sin avresa från Stockholm torde S. ha
överlåtit en del av sin typografiska materiel
på Uppsala domkapitel. Att S. återvänt till
Lybeck torde bevisas därav, att i stadsbibl.
i Lybeck korrektur av »Dialogus» blivit
anträffade. En del av S :s typografiska
materiel anträffas i senare Lybecktryck, som
utgått från den s. k. vallmotryckarens (H.
van Ghetelen) märkliga officin (1487—1520).
Det är mycket antagligt, att S., som ännu
1519 var verksam i Lybeck, arbetat som
boktryckare och bokbindare för innehavaren el.
förläggaren av detta tryckeri. — Se I. Collijn,
»Katalog der Inkunabeln der Kgl. Bibliothek
in Stockholm», d. II: 1 (1916), och »Svenska
boktryckets historia 1483—1700» (i »Svend
Dahls bibliotekshandbok», utg. av S. E. Bring,
d. 1, 1924). O. W-n.
Snellaert [-ärt], Ferdinand
Augusti j n, flamländsk författare (1809—72),
läkare. För att återuppliva en flamländsk
nationallitteratur stiftade S. 1836 sällskapet De
tael is gansch het volk. Skrev bl. a.
»Vlaem-sche bibliographie» (1851; ny uppl. 1857),
utgav »Oude vlaemsche liederen» (1848) o. a.
gammalflamska dikter. (E. Rth.)
SneTlius (Snell), Willebrod, van
Roi-jen, holländsk matematiker (1591—1626), prof,
i matematik i Leiden 1613. Upptäckte
brytningslagen (jfr Ljusbrytning, sp. 89),
använde f. ggn triangelmätning (se d. o.) vid
gradmätning, beskrivet i »Eratosthenes
bata-vus» (1617), och skrev en lärobok i navigation,
»Tiphys batavus» (1624), där ordet loxodrom
(se d. o.) f. ggn användes. T. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
