Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sniglar - Snilj - Snille - Snille och smak - Snipa - Snipan - Snitsel - Snittblommor - Snitzeljakt - Snofru - Snogeholm - Snoilsky, släkt - Snoilsky, Carl Johan Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Snilj—Snoilsky
6
el. med ett starkt förkrympt skal, bestående
av i manteln liggande kalkstycken. Med
hjälp av den tandade radulan (se B1 ö
t-d j u r) förtära de späda blad, svampar, lavar
o. dyl. men även döda djur och anställa ofta
skador i trädgårdar. Allmänna i Sverige äro
den grå åkersnigeln, Limax agrestis, och
den stora, svarta skogssnigeln, Arion
empiricorum. T. P.
Snilj (av fr. chenille, lövmask), flossade
trådar av ull el. silke, runda, platta el. ensidiga,
vävda för hand el. mekaniskt. S. väves först
med varptrådsgrupper på något avstånd från
varandra, varvid inslaget bildar flossan, som
sedan klipps upp mellan varptrådarna. Med
s. kan man väva schalar, mattor m. m. och
brodera. E. v. W.
Snille (av isl. snilli, förstånd; list), den
högsta graden av andlig begåvning; människa,
som äger sådan. S. brukar skiljas från t
a-1 a n g därigenom, att det skulle innebära
förmåga av originalitet och nyskapande. —
Särskilt från psykiatriskt håll har (först av
Lom b r oso, se d. o.) gjorts gällande, att
den enorma stegring av begåvningen, som s.
innebär, ofta el. alltid har till förutsättning
patologiska anlag, varför s. vore nära
besläktat med själssjukdom. — Litt.: P. A. S.
Herr-lin, »Snille och själssjukdom» (1903); B.
Ga-delius, »Skapande fantasi och sjuka skalder»
(1927). G. O-a.
Snille och smak, Sv. akad:s valspråk.
Snipor.
Snipa, en liten, lätt och låg roddbåt med
spetsiga ändar. Av s., som även är avsedd
för segling, äro de allmännast förekommande
typerna: den norska (a), som i Norge kallas
skjegte el. snekke, Gotlandssnipan (b),
Norrlandssnipan (c) och V ä 11
ersnipan (d). (Ax. L.)
Snipan, finländskt fyrfartyg i Kvarken.
Snitsel (ty. Schnitzel, bit). 1. (Kokk.) Ett
stycke stekt kalvkött av innanlår, garnerat
t. ex. med en citronskiva, ansjovis och kapris
(wienerschnitzel). D-e.
2. (Tekn.) Betsnitsel, se
Sockertillverkning.
Snittblommor, se Blomsterodling.
Snltzeljakt, dets. som schnitzeljakt, se
Jaktridning.
Snofru, egyptisk konung (omkr. 2900 f. Kr.),
4:e dynastiens kraftfulle grundläggare och
Cheops’ fader (jfr Egypten, sp. 381).
Hans grav vid Dahschur är den första med
fullt utbildad pyramidform. En av S:s
gemåler var Hetep-heres, vars av G. A. Reisner
1925 upptäckta grav vid Cheopspyramiden
(»Snofrugraven») är ett motstycke i mindre
skala till Tut-anch-Amons grav. G-d L-n.
Snogehoim, gods i Sövde socken,
Malmöhus län, vid Snogeholmssjön, 17 km n. v.
om Ystad; 810 har, därav 300 har åker;
tax.-värde 502,000 kr. (1931). S:s slott
ombyggdes på 1870-talet i fransk stil. Godset
är berömt för sina på villebråd synnerligen
rika, delvis planterade skogar, de fiskrika,
rationellt vårdade sjöarna och de stora
karp-dammsanläggningarna. — S. tillhörde på
1500- och 1600-talet släkterna Brahe,
Marsvin, Thott och Bille, på 1700-talet
Billen-sköld och von Löwen, på 1800-talet Piper och
har efter 1900 flera gånger bytt ägare. Vid
S. finnas rester av en medeltida byggnad.
Snoilsky [snå’jlski], svensk släkt, urspr.
slovensk adlig ätt från Krain. Prof. Johan
S n o i 1 s h i k i Ileilbronn var fader till
svenske residenten Georg Hansson S n o i
1-shik (Snoilski; d. 1672), som adlades
1651 med namnet von S. Dennes son
hovkanslern Georg Fredrik von S. (1647
—1705) var även använd som diplomat. Den
sistnämndes brorsons son Johan von S.
(1708—87) blev 1771 greve med namnet S.,
schoutbynacht 1765 och riksråd 1769 (tog
avsked 1772). Om hans sonsons son greve C. J.
G. S. se nedan; den sistnämndes son slöt ätten
på manssidan 1903. B. H-d.
Snoilsky [snå’jlski], Carl Johan Gustaf,
greve, skald (1841 ®/B—1903 10/5); jfr
släktövers. Vart student i Uppsala 1860, tog
kansliexamen 1864, utgav under märket Sven
Tröst 1861 »Smådikter» och 1862
»Orchi-déer», for s. å. över Danmark och Schweiz
till Italien, 1865 till Spanien och, som attaché
vid legationen, till Paris, hemkom 1866 och
vart andre sekreterare i Utrikesdep., där
han 1878 befordrades till kansliråd. .1869
ut-kommo »Dikter», 1871 »Sonnetter». 1879 tog
han avsked, upplöste sitt äktenskap och for
utomlands. 1880 gifte han om sig, med
grevinnan Ebba Piper, och bosatte sig s. å. i Florens
och 1882 i Dresden. 1881, 1883 och 1887 utgav
han nya samlingar »Dikter», utnämndes 1890
till överbibliotekarie vid Kungl. bibi, och
flyttade till Stockholm. Femte saml. »Dikter»
kom 1897. Led. av Sv. akad. 1876, fil. hedersdr
i Uppsala 1893. — »Samlade dikter» i 5 bd
1903—04 (med övers, från Goethe m. fl.),
»Minnesteckningar och andra uppsatser» 1904 och
»Eko» 1928.
Redan i de första, osjälvständiga
diktsamlingarna visade S. en starkare, livligare puls,
ett mer vibrerande känsloliv än sina
jämnåriga. Mest framträda hans erotiska och
politiska dikter. Han invaldes i Namnlösa
sällskapet 1861; liKSom kamraterna hyllade han
liberala åskådningar och skrev aktuella
politiska dikter, vari han, fortsättande särskilt
Talis Qualis’ agitationspoesi, sökte väcka
folkstämningen för Polens frihetskamp 1863 och
för Danmark 1864. Politiska stämningar,
främst förhoppningar om Italiens frigörelse
och enande, inrymmas även i S:s dikter från
vistelsen där, men framför allt vittna de om
en sorglöst omedelbar, rikt strömmande
inspiration, som blommade fritt och yppigt un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
