Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snäckor - Snäckväxel - Snäll-Posten - Snällpress - Snälltåg - Snäppa - Snäppfåglar - Snäppsläktet - Snärja - Snärjgräs - Snärjklättrare - Snärp - Snättringe - Snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Snäekväxel—Snö
16
Gluttsnäppa, Totanus nebularius.
med radulan genomborra skalet av de
mol-lusker och tagghudingar, som tjäna dem
till föda. Bland valthornssnäckorna,
fam. Buccinidae, märkes kongsnäckan (se d.
o.). Om purpursnäckorna se d. o.
Tropiska former, bekanta för sina vackra skal,
äro oliv- och kägelsnäckorna (om de
senare se C o n u s). Under namnet k ö 1
foti n g a r, Ileteropoda, sammanföras några
fam. framgälade s. med pelagiskt
levnadssätt och mer el. mindre reducerat skal. Hit
hör ett fåtal ofta storvuxna, helt
genomskinliga, ytterst rovgiriga och snabbt
simmande former från det öppna havet. Släktet
Carinaria är företrätt i Medelhavet. Ordn.
bakgälade s., Opisthobranchia, utmärkes
bl. a. av att gälarna i regel ligga i kroppens
bakre del. Hithörande arter leva i havet,
och flertalet saknar yttre skal. Ett inre,
täckt av manteln, finnes hos sjöharen (se
d. o.); helt nakna äro de på alger vid
Sveriges västkust levande havssniglarna,
släktet Aeolidia m. fl. Hos detta senare är
kroppen täckt av papiller, som dels ersätta
gälar, dels stå i matsmältningens tjänst och
innehålla leverutskott och -kanal, dels i
försvarets, i det att spetsen bär en säck, fylld
med ännu verksamma nässelkapslar från de
hydroidpolyper, som tjäna djuren till föda.
Den lilla ordn. vingfotingar, Pteropoda,
omfattar i haven kringsimmande, täml. små
former, hos vilka foten utbildat ett par
ving-liknande fenor. Viktig som föda för större
djur är bl. a. Clione (se d. o.). Ordn. 1
ungsnäckor (se d. o.) omfattar dels på land,
dels i sötvatten (t. ex. dammsnäckorna) levande
s. Hit höra de flesta svenska landsnäckorna.
Om den hit hänvisade klassen Placophora
(Po-lyplacophora) se L e d s n ä c k o r. T. P.
Snäekväxel, mek., se Skruv.
Snäll-Posten, tidning i Malmö, 1848 uppsatt
av B. A. Cronholm (se d. o.), 1871 förenad med
Sydsvenska Dagbladet till Sydsvenska
Dagbladet Snällposten (se d. o.).
Snällpress, se Boktryckarkonst, sp.
716, och Tryckpress.
Snälltåg, järnv., vissa snabbgående tåg på
längre sträckor och huvudsaki. befordrande
passagerare, res- och expressgods samt post.
S. göra uppehåll blott vid mera betydande
stationer. Se även Järnväg, bild 14. P. P.
Snäppa, zool., se Snäppsläktet.
Snäppfåglar, Totanidae (Scolopacldae},
va-darfam., utmärkt av lång, smal, böjlig näbb
och omfattande bl. a. simsnäppor,
småsnäpp-släktet, snäppsläktet, spovsläktet,
långnäbbsläktet, morkullsläktet, beckasiner, brushane
och drillsnäppa (se dessa ord). T. P.
Snäppsläktet, To’tanus, tillhör vadarfam.
snäppfåglar. S:s arter ha smärt kropp, lång
näbb och höga ben. Tårna sakna
simhudfli-kar. De äro skygga fåglar, som leva vid
sumpmarker och stränder. De flytta s. om
ekvatorn. I Sverige häcka följ, arter.
Rödbenan, T. totanus (calidris), är brungrå med
svarta streck, bakryggen och buken vita.
Benen äro cinnoberröda. Den blir 27 cm lång,
är allmän i skärgårdar men finnes även vid
sjöar inne i landet, särskilt i fjälltrakterna.
Svartsnäppan, T. fuscus, liknar
föregående art men har mörkare, nästan svart
dräkt och mörkt rödbruna ben; längden är
32 cm. Den finnes vid myrarna i n. Lapplands
skogsområde. Grönbenan, T. glareola, är
ovan spräcklig i mörkbrunt och vitt, under
vit med gråbruna längsstrimmor på bröstet
och små tvärstrimmor på bukens sidor.
Benen äro gulgröna. Längden är 22 cm. Den
häckar vid sanka mossar och kärr i hela
Sverige. Gluttsnäppa n, T. nebularius
(litoreus), liknar föreg. art, men färgen
stöter mer i grått, benen äro grågröna, näbben
svagt uppåtböjd och längden 35 cm. Den
häckar i n. Sverige t. o. m. Härjedalen.
Skogssnäppan, T. ochropus, är ovan
mörkbrun med små vita fläckar, under vit,
huvudet och halsen längsstrimmiga i vitt och
brunt. Benen äro mörkgrå, längden 25 cm.
Den finnes i skogstrakter över hela Sverige. I
motsats till övriga snäppor, som lägga äggen
på marken, häckar den i träd. T. P.
Snärja, namn på det parasitära
fanerogam-släktet Cuscuta (se d. o.) med bl. a.
klöversilke el. klöversnärja, ett på klövervallar
skadligt ogräs.
Snärjgräs, Snärjmåra, bot., se Mår a.
Snärj klättrare, bot., dets. som
spärrklättrare (se Lianer, sp. 1090).
Snärp, bot., se Bladsnär p.
Snättringe, municipalsamhälle i Huddinge
(jfr d. o.) socken, Stockholms län, invid
gränsen mot Stockholm och Långsjön, 2 km n. v.
om Stuvsta station på S. stambanan; 275 har
land, 551 inv. (1932); tax.-värde å fastighet
1,854,500 kr. (1931), tax. inkomst 546,570 kr.
Blev municipalsamhälle 1928.
Snö, nederbörd i form av fina iskristaller,
bildas i regel genom sublim ation av
vattenånga vid temp. under 0° C. Snöflingorna
äro i allm. sammansatta av ett flertal
iskristaller (se I s) och äro vanl. större och
voluminösare, ju högre temp. är; vid mycket låga
temp. uppträder s. mestadels i form av fina
nålar el. har en stoftartad konsistens.
S:s stora betydelse för klimatet har sin
grund dels i snötäckets ringa ledningsförmåga
för värme, dels i dess starka reflexion av den
infallande strålningen från sol och himmel.
Ä andra sidan är s:s utstrålningsförmåga
beträffande de långa våglängder, som jorden
utsänder mot rymden, synnerligen hög. Dessa
egenskaper göra, att snötäcket verkar
värmeskyddande på marken; om tjälbildning ej
inträtt, innan snötäcket lagt sig, har
tjälbild-ningen över huvud svårt att inträda. Å
andra sidan förlorar snöytan, särskilt vid klar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
