Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snö - Snöalger - Snöblindhet - Snöbollsbuske - Snöbollschampinjon - Snöbollssystem - Snöbärsbuske - Snödroppe - Snöflinga - Snögalleri - Snögeten - Snögräns - Snöhetta - Snöhydda - Snökedja - Snöklocka - Snökråkan - Snöleopard - Snöloppa el. Gletscherloppa - Snömask - Snömögel - Snöpa - Snöping - Snöplog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Snöalger—Snöplog
18
himmel, betydande energimängder genom
utstrålning, och denna förlust kompenseras,
åtm. på högre breddgrader på vintern, ej
genom instrålningen, av vilken omkr. 60—80
% reflekteras. Snöytan avkyles därför på
höga breddgrader starkt, och denna avkylning
meddelar sig till luften. Särskilt över n.
Sibirien, Grönland, Antarktis och stundom
över n. ö. Europa och Lappmarken utbildas
vintertid atmosfäriska köldcentra.
I sydligaste Sverige uppträder snötäckt
mark under mindre än 60 dagar på året, i
Stockholmstrakten i medeltal 90 dagar per år
och i nordligaste Sverige något över 200.
Den gräns, ovan vilken s. hela året
kvar-ligger (på horisontell och obeskuggad mark),
kallas klimatiska snögränsen.
Snö-giänsen ligger lägre, ju större
snönederbörden är. Med tilltagande avstånd från kusten
avtar i allm. nederbördsmängden, och
snögränsen ligger därför i regel högre, ju längre
in i landet man kommer. Härtill bidrar
också den med avståndet från kusten
tilltagande kontinentaliteten hos klimatet, som
innebär, att sommartemp. blir högre i det
inre av landet än vid kusterna; härigenom
befordras i det inre s:s avsmältning på
sommaren. I n. Skandinavien ligger snögränsen
på 1,000—-1,900 m höjd, i Anderna i Peru på
6,000—6,200 m, i Himalaja på omkr. 5,600 m.
På Frans Josefs land ligger den på omkr. 50
m höjd. Den sammanfaller med havsytans
nivå vid omkr. 70° s. och omkr. 80° n. br.
Snönederbördens storlek anges vanl. genom
den höjd, till vilken smältvattnet skulle nå
upp, om s. smälte. S:s spec. v. varierar
mellan ganska vida gränser. Stundom är s.
mycket lätt: en spec. v. av endast O,oi2 har
upp-givits. I detta fall svarar 1 mm
snönederbörd mot en tjocklek av snötäcket av 8,3 cm.
En täthet av 0,1 är ganska vanlig, varvid 1
mm nederbörd svarar mot 1 cm snötäcke. A.Å.
Snöalger, bot., se G r ö n a 1 g e r, sp. 1175
ff., och Röd snö.
Snöblindhet, sjukdom, som uppträder, när
ögonen utan skyddsglas utsättas för ihållande
starkt solljus, reflekterat från snö, ett ljus,
som är mycket rikt på ultravioletta strålar.
De objektiva symtomen bestå väsentligen i
rodnad av ögonlockshud och bindehinnor,
ytliga hornhinnesår och inflammation i
regn-bågshinnorna, de subjektiva i ljusskygghet,
ofta intensiva smärtor, tårflöde och otydligt
seende. S., som i regel vid behandling har ett
gynnsamt förlopp, förebygges genom lämpliga
skyddsglas. — Likartade ögonskador kunna
uppkomma vid filmfotografering el. annat
arbete i intensivt, på ultravioletta strålar rikt
ljus. K. G. P-n.
Snöbollsbuske, bot., se O 1 v o n.
Snöbollschampinjon, se Champinjoner
och bild 3 på pl. till art. Svampar.
Snöbollssystem, se Kedjehandel.
Snöbärsbuske, Symphorica’rpus racemösus,
av fam. Caprifoliaceae, en 1—2 m hög buske
med motsatta, äggrunda blad och små,
röd-lätta blommor i små ax. Prydnadsväxt med
länge kvarsittande vita bär. G. M-e.
Snödroppe, Gala’nthus, släkte av fam.
Ama-ryllidaceae. G. nivalis (från mell. och s.
Europa) odlas jämte ett par andra arter. Den
omkr. 15 cm höga stängeln skjuter upp redan
vid el. strax efter snösmältningen och uppbär
en lutande vit blomma. Jfr pl. till art.
Narcissväxter. G. M-e.
Snöflinga, se Snö.
Snögalleri, järnv., skjulliknande byggnad
över järnväg till skydd mot anhopning av snö.
S. uppföres på platser, där även omfattande
snöskärmsanordningar (se S n ö s k y d d) äro
otillräckliga, t. ex. där banan går fram
genom djupare berg- el. jordskärningar. F. P.
Snögeten, Orea’mnos americänus, till
gems-antiloperna bland antiloperna (se d. o.)
hörande art, liknande en tamget men med lång,
tät, snövit päls. Den lever i v. Nordamerikas
bergstrakter på stor höjd. T. P.
Snögräns, meteor., se Snö.
Snöhetta, högsta fjället i Dovre (se d. o.,
med pl.), enl. senaste mätningar 2,286 m ö. h.
Snöhydda, se Bostad, sp. 933, och
Eskimåer, sp. 1040.
Snökedja, anordning för att hindra hjulen
på en automobil att slira vid halt väglag,
isgata o. dyl. Består av en »stege» av kätting,
som viras om hjulringen, så att stegens
tvärslåar ligga vinkelrätt mot spåret.
Tvärslåarna förstärkas ofta genom dubbar el. dyl.
för att ge bättre fäste i vägbanan. G. H-r.
Snöklocka, bot., se L e u c o i u m.
Snökråkan, dets. som alpkråkan (se d. o.).
Snöleopard, zool., se I r b i s.
Snöloppa el. Gletscherloppa, zool., se
Hoppstjärtar.
Snömask, zool., se M a s k r e g n.
Snömögel, växtsjukdom, som under
övervintringen angriper höstsäd, särskilt råg;
bladen el. hela plantorna, vilka överdragas
med ett spindelvävslikt mögel och genom
svampens sporlager få ett rödaktigt skimmer,
dö bort. S. förorsakas framför allt av
Calo-nectria graminicola, som huvudsaki. sprides
med utsädet, men även av i marken
förekommande Fusarium-arter. Snötäcke på otjälad
mark främjar s., som mest regelbundet
uppträder, där snödrivor länge kvarligga på
våren. S. gör stor skada och nödvändiggör ofta
omsådd av rågfälten. Viktigaste
kampmedlet är avsvampning av utsädet med
kvicksilverhaltiga preparat. Skadade fält kunna
upphjälpas genom tidig räfsning el. lättharvning
och övergödsling med salpeter. Th. Lfs.
Snöpa, dets. som kastrera (se d. o.).
Snöping, kastrat.
Snöplog, redskap för att avlägsna snön ur
vägbanan, består i sin enklaste form av två
i spetsig vinkel förenade och på högkant
ställda brädsidor, som på insidan stöttas av
trästrävor. Mera utvecklade modeller ha
ställbara vingar för att reglera plogbanans bredd,
ha ändarna löpande på kälkmedar o. s. v. —
Speciella s. för järnvägar finnas av olika slag.
Mindre snöhinder avlägsnas med en på
lokomotivets framända fäst lokomotivplog.
Större snömassor kräva kraftigare plogar, som
gå på egna hjulpar och skjutas fram av ett
el. flera lokomotiv, t. ex. den
amerikanska s., vilken är lika hög som en
järnvägsvagn och bredvid plogspetsen har skålformiga
kammar, som åt båda sidor undanföra den av
plogen kluvna och lyfta snön. Vid särskilt
svåra snöhinder har god effekt uppnåtts med
snöslungaren, en järnvägsvagn, på vars
framsida sitter ett ångmaskindrivet ving-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
