Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Socialdemokrati
28
röster och 6 mandat (av 387). — Bulgariens
socialdemokratiska parti bildades 1893. Det
led länge av inre strider. Under de stormiga
dagarna efter världskriget erövrade
bolsjevis-men, som ännu har ett mycket stort
inflytande inom arbetarklassen (160,000 röster och
32 parlamentsmandat 1931), en stor del av
partiets medl. Vid valet 1931 erhöll det 27,000
röster och 5 mandat (av 274). — 1 Grekland
existerar sedan 1911 en relativt obetydlig
socialdemokratisk partibildning, vilken vid valen
1926 ej erhöll något mandat. Kommunisterna
äro den starkare partibildningen inom
Greklands arbetarklass.
1 Ryssland ha funnits socialdemokratiska
sammanslutningar sedan 1878. Rysslands
socialdemokratiska partis ledare var G.
Plecha-nov. Rörelsen splittrades 1903 i två
fraktioner: mensjeviker under Plechanovs
ledning och bolsjeviker under Lenin. Den
definitiva skilsmässan mellan grupperna kan
räknas från 1912. 1 tredje duman (450 medl.)
fanns ett 30-tal socialistiskt betonade medl.
Efter revolutionen 1917 kommo mensjevikerna
jämte de närstående socialistrevolutionärerna
(se d. o.) till ledningen av den ryska staten.
Socialdemokraternas ledare voro Tsjcheidze
och Tseretelli (båda av georgisk börd). Efter
bolsjevikernas erövring av makten i nov. 1917
äro både det socialdemokratiska och det
socialistrevolutionära partiet förbjudna att
arbeta i Ryssland. De arbeta dock illegalt.
Deras ledare befinna sig i utlandet. — Polens
socialdemokratiska parti bildades 1892 och
var under Pilsudskis ledning mera ett
nationellt, mot det ryska förtrycket revolutionärt,
än socialdemokratiskt parti. Det spelade
under de första åren efter Polens frigörelse en
ganska stor politisk roll. Vid valen 1930
erhöll det 24 mandat (av 444) i sejmen. Ett
ukrainskt socialdemokratiskt parti erhöll 1930
omkr. 300,000 röster och 4 mandat. — Litauens
socialdemokratiska parti bildades 1896. Det
fick egentlig betydelse först då landet blev
självständigt. Vid valen 1926 fick partiet
173,251 röster och 15 mandat av 78. Sedan
sejmen upplösts 1927 och den diktatoriska
regimen begynt, ha partiets möjligheter att
göra sig politiskt gällande praktiskt taget
upphört. — 1904 grundlädes Lettlands
socialdemokratiska parti, som vid valen 1928 erhöll
231,600 röster och 26 mandat av 100. —
Estland har en socialdemokratisk rörelse sedan
1917. Den har genomgått upprepade
splittringar. Partiet fick 105,000 röster 1932 och 22
mandat av 100.
I Nederländerna fanns en sektion av Första
internationalen 1868. Ett socialistiskt parti
bildades 1872 och kom 1876 under ledning av
Domela Niewenhuis, som emellertid övergick
till anarkismen. 1894 rekonstruerades partiet
på socialdemokratisk grund. Dess främste
ledare var P. J. Troelstra (d. 1930). Partiets
nuv. parlamentariske ledare är J. W. Albarda.
Vid valen 1929 erhöll partiet 804,714 röster
och 24 mandat (av 100) i generalstaternas
andra kammare; i första kammaren innehar
partiet 11 mandat (av 50). 1931 splittrades
partiet, då en mindre radikal grupp under ledning
av Schmidt, Fimmen och Stenhuis utträdde
och bildade ett eget socialistiskt parti. — En
anarkistiskt orienterad sektion av Första
in
ternationalen bildades i Belgien 1867. Det
nuv. belgiska arbetarpartiet grundades 1885.
Ledaren under den socialistiska rörelsens första
tid var läkaren C. de Paepe, sedan
Vander-velde, Anseele, Huysmans och de Brouckère.
Vid valet 1929 fick partiet 803,369 röster och
70 mandat (av 187) i deputeradekammaren; i
senaten sitta 54 socialdemokrater (av 153).
— Schweiz har ända sedan 1860-talet haft en
socialistisk rörelse. Det nu existerande
socialdemokratiska partiet grundades 1888.
Radikala strömningar ha behärskat den
schweiziska s. Partiet anslöt sig till Internationalen
1926. Vid valen 1931 fick det omkring 225,000
röster och 49 mandat (av 187) i nationalrådet,
i ständerrådet en socialdemokrat av 44.
Ledande personligheter äro Grimm och Reinhard.
Det första italienska arbetarpartiet
bildades med starkt stöd från intellektuella
kretsar 1882. En verklig socialdemokratisk
partibildning kom till stånd 1892. S. fick vid
världskrigets avslutning en stark ställning inom
parlamentet men försvagades snart genom
splittring på tre linjer: ett socialdemokratiskt, ett
s. k. maximalistiskt och ett kommunistiskt
arbetarparti. Dessa bekämpade varandra och
blevo definitivt stäckta i sin verksamhet
genom fascismens seger 1922. Ännu vid valet
1924 fick s. 422,957 röster. Partiets sekr. G.
Matteotti dödades i juni 1924 i Rom av
fascistiska banditer. Ett år efteråt upplöstes
partiet genom regeringspåbud, och den
socialdemokratiska pressen förbjöds att utkomma.
Sedan dess har partiet arbetat illegalt inom
Italien och genom emigrantorganisationer.
Emigranternas ledare äro Modigliani, Nenni och
Treves. Turati, som sedan 1890-talet stått i
rörelsens spets, avled 1931. — Spaniens
socialistiska arbetarparti grundades 1879. Tidigare
hade funnits en anarkistisk arbetarrörelse.
Under ledning av Pablo Iglesias (d. 1926;
uppnådde partiet ett visst inflytande på
arbetarmassorna. Primo de Riveras diktatur
försvårade arbetet, men vid revolutionen 1931
spelade partiet en framträdande roll. Tre
socialdemokrater insattes i den republikanska
regeringen: partiledarna Caballero, Prieto och de
los Rios. 1 cortes erhöll partiet 1931 114
mandat (av 417). — Portugals socialistiska parti
bildades redan 1875. Det har icke uppnått
större politiskt inflytande.
Till de skandinaviska länderna har den
socialistiska arbetarrörelsen kommit från
Tyskland, och dess framväxt har varit nära
anknuten till fackföreningsrörelsen, som i dessa
länder skapats och letts av
socialdemokrater. Den socialistiska agitationen började i
Danmark strax efter Pariskommunens fall
1871 och lät icke förkväva sig därigenom, att
de främsta ledarna, löjtnant L. P i o (se d. o.),
H. F. V. B r i x och P. J. G e 1 e f f , dömdes
till fängelse. Det socialdemokratiska partiet
bildades 1876, erhöll 1884 två platser i
folke-tinget och 1890 två i landstinget. Den
ledande själen i partiets verksamhet var länge
f. d. handskmakaren P. K n u d s e n. Ur
varje nytt riksdagsval framgick på
1890-talet en allt manstarkare grupp av
socialdemokratiska riksdagsmän, inom vilken
ledningen tillföll red. F. Borgbjerg och T h.
Stauning (se dessa ord). I riksdagen
koncentrerade denna grupp sin verksamhet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
