Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solario - Solarisation - Solarium - Solarkonstanten - Sólarljoð, Solsången - Solarolja - Sola-växel - Solbacka läroverk - Solbacken, Sanatoriet - Solbad - Solberga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Solario—Solberga
80
Läroverkshuset vid Solbacka läroverk.
Solario [såla’riä], se S o 1 a r i.
Solarisatiön, fotogr., se Sensitometri,
sp. 678.
Solärium, lat., solur (se d. o.).
Solärkonstanten, den totala solstrålning,
som vid atmosfärens gräns infaller mot en
mot strålningen vinkelrät yta, då jorden
befinner sig på sitt medelavstånd från solen.
Denna »konstant» har, om den hänföres till
ytan 1 kvem och tiden 1 min., ett värde av
ung. 1,94 gramkalorier enl. av Abbot och hans
medarbetare vid Astrophysical observatory of
Smithsonian institution utförda
undersökningar. Emellertid synes det av dessa
undersökningar framgå, att s. icke, såsom man först
antog, är konstant utan att den är
underkastad såväl långperiodiska som
kortperiodiska variationer. Realiteten av variationer
hos s. av den storlek, som dessa
undersökningar visa, har dock betvivlats från en del
håll. A. Å.
Sélarljod, Solsången, isländsk dikt på
Ijoöahåttr från 1100-talet. S. hör ej till
edda-dikterna utan är en kristen sång, dels
moraliserande och sententiös, dels anslutande sig till
den medeltida visionspoesien. B-e.*
Solärolja, oraffinerad fotogen (motorfotogen)
av växlande sammansättning. Se
Brännoljor, sp. 129.
Sola-växel [så’-], bankv., se Växel.
Solbacka läroverk, i Södermanlands län, 5
km från Stjärnhovs station, ett fullständigt
in-ternatläroverk med femårig realskola och
treårigt gymnasium. Skolan lägger stor vikt vid
lärjungarnas fysiska utveckling. Den
inrättades 1901 av red. A. E. Jeurling och överläts
sedan på a.-b. Lantläroverk. Sedan 1919 står
skolan under Skolöverstyrelsens inseende och
har realexamensrätt. Läroverkshuset, vid
Kyrk-sjön, uppfördes 1916—18 och tillbyggdes 1931.
Elevantalet var höstterminen 1932 91. Er. Sg.
Solbacken, Sanatoriet S.,
tuberkulosanstalt i Hedemora landskommun,
Kopparbergs län, ö. om Kullsvedens station på S.
Dalarnas järnväg. Är uppfört av Svenska
livförsäkringsbolags sanatorieförening och invigt
1915. Vid S. erhålla försäkringstagare vid till
sanatorieföreningen anslutna
livförsäkringsbolag vård på resp, bolags bekostnad.
Solbad, hudytans utsättande för solens
direkta bestrålning. Vetenskapliga grundläggare
av solterapien äro dansken N. R. F i n s e n
(se d. o.), österrikaren H. von Sch rött er
och kanske framför allt schweizaren A. R o
1-1 i e r, banbrytaren för det moderna
solbadan-det och helioterapien, användandet av
solens ljus och värme som läkemedel.
Solljusets medicinska inverkan tillskrives främst
dess ultravioletta el. kortvågiga strålar. Dessa
äro starkast i högklimatet (fjällen) och
avtaga i låglandet och i dalarna. Detta är en av
förklaringarna till fjälluftens stimulerande
inverkan på människoorganismen. Möjl. verka
de ultravioletta strålarna övervägande genom
att befordra hudens bildning av
immunkroppar (»försvarsämnen») el. genom att
framkalla reaktiv cellanhopning i huden. I
medicinskt hänseende har s. hittills fått sin största
betydelse för läkning av ben- och
ledgångs-tuberkulos samt för tuberkulösa hudåkommor
och ytligt liggande tuberkulösa
körtelsvullnader. Dessutom har solljusbestrålningen
bestämd betydelse vid vissa
cirkulationsrubbningar, vid blodbristtillstånd och vissa former
av ledgångsreumatism. De största och
förnämsta solsanatorierna för kirurgisk
tuberkulos finnas i Schweiz. De första öppnades
i Leysin i närheten av Montreux, 1,300 m
ö. h., 1903 av Rollier. Men även i det
solfattiga Sverige har sedan länge helioterapien
tagits till hjälp i kampen mot den särskilt
hos barnen härjande tuberkulosen i leder och
körtlar. De förnämsta sanatorierna av detta
slag ligga vid västkusten, Apelviken (se
d. o.), Barkåkra och Styrsö. Även på svenska
inlandssjukhus och sanatorier nyttjas numera
solbehandling i allt större omfattning. I brist
på sol har man sökt efter ersättningsmedel
för solstrålarna. Sådana äro t. ex.
kolbågs-lampan (Finsen) och kvartslampan. Man har
emellertid ännu ej lyckats framställa en
artificiell ljuskälla med alldeles exakt samma
strålspektrum som solens. Jfr L j u s
behandling. G. Kr.
Solberga. 1. Socken i s. Bohuslän, Inlands
Nordre härad, innanför Hakefjorden och s.
Tjörn; 60,70 kvkm, 1,793 inv. (1932).
Jordbruksbygd, uppdelad av kala berg. 1,557 har
åker, 1,213 har skogsmark. Ingår i S.,
Jör-landa och Hålta pastorat i Göteborgs stift,
Älvsyssels s. kontrakt.
2. Socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad, v. om Ystad; 6,68 kvkm, 288 inv. (1932).
Småkullig, skoglös slättbygd. 580 har åker;
skog saknas. Egendom: Torsjö. Ingår sedan
1 maj 1932 i Skurups, S. och Hassle-Bösarps
pastorat i Lunds stift, Vemmenhögs kontr.
3. Socken i Älvsborgs län, Redvägs härad,
kring övre Ätran, vid länsgränsen; 14,71
kvkm, 173 inv. (1932). Skogs- och
mossmarker (220—250 m ö. h.) med spridd odlad bygd.
281 har åker, 519 har skogsmark. Ingår i N.
Äsarps, Smula, Kölaby och S. pastorat i Skara
stift, Redvägs kontrakt. G. R-ll.
4, 5. Socknar i Jönköpings län, se Norra
Solberga och Södra Solberga.
6. Nunnekloster av cisterciensorden, var
beläget utanför Visby stadsmur (enl. 1905—
09 och 1928 företagna grävningar), ej långt
från korset i Korsbetningen. Klostret
grundades omkr. 1246, då det först omnämnes.
Kungliga skyddsbrev utfärdades för S. 1349,
1369, 1459 och 1487. Indrogs vid
reformationen. Litt.: B. Thordeman, »Korsbetningen
och S. kloster» (1930; med bibliogr.). B. H-d.
7. Fideikommissegendom i Veta socken,
Östergötlands län, vid Svartån, 5 km n. ö. om
Mjölby; 304 har, därav 136 har åker; tax.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
