Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solberga - Solbergsfoss el. Mörkfoss-Solbergsfoss - Solblindhet el. Solbländning - Solbländning - Solbrand - Solbränna - Solbänk - Solcirkel el. Solcykel - Solcykel - Solcypress - Sold - Soldanella - Soldat - Soldaternas vänner - Soldatesk - Soldathem - Soldatråd - Soldin, L. A. - Soldjur - Soldo - Soldyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solbergsfoss—Soldyrkan
81
värde 236,800 kr. (1931). övergick genom byte
frän hertig Johan av Östergötland till släkten
Rosenholm och genom köp 1731 till släkten
Wennerstedt, inom vilken S. med
underlydande gårdar blev fideikommiss 1762. Nuv.
innehavare: C. G. Danckwardt-Lillieström.
Solbergsfoss el. M ö r k f o s s - S., kraftverk
i Glommen, östfold fylke, Norge, nedanför
sjön öyeren, 40 km s. ö. om Oslo. Består av
fyra falltrappor, Mörkfoss (i statens ägo),
Vittenbergfoss, Halfredfoss och S., som tillhör
Oslo kommun och är utbyggd med en fallhöjd
av 21 m. Av den installerade effekten, 78,500
hkr, får staten 1/3, Oslo kommun 2/3. Ax. S.
Solblindhet el. S o 1 b 1 ä n d n i n g, en
hu-vudsakl. till den centrala fläcken i näthinnan
förlagd sjukdom, som uppstår vid oförsiktigt
fixerande av solen och därför oftast iakttages
efter solförmörkelser. Dess viktigaste symtom
äro flimmer för ögonen och nedsatt
synförmåga. 1 de flesta fall går s. tillbaka. Den
förebygges, om solen betraktas genom ett
mörkt glas el. en starkt svärtad fotografiplåt.
Jfr S n ö b 1 i n d h e t. K. G. P-n.
Solbländning, oftalm., se Solblindhet.
Solbrand, bot., se Barkbrand.
Solbränna, med., färgförändring av huden,
uppstår efter intensiv solverkan på ett förut
icke el. obetydligt av solen påverkat
hudparti, liknar närmast lindrigare brännskador
(rodnad, hetta, klåda, svullnad, ibland
blås-bildning); vid upprepad svagare solverkan
uppstår den brunfärgning av huden, som vanl.
kallas s. Den bruna hudfärgen betingas av
pigment, som bildas i hudens yttre lager och
vars funktion — åtm. delvis — är att hindra
alltför kraftig verkan av ljusstrålarna på
organismen. S. framkallas framför allt av de
violetta och ultravioletta ljusstrålarna. G. Kr.
Solbänk, byggnk., se Fönster, sp. 177 och
bild 1—2.
Solcirkel el. S o 1 c y k e 1, en tidrymd av 28
år, efter vars förlopp veckodagarna åter
infalla på samma datum. Jfr
Söndagsbok-s t a v.
Solcykel, astron., se Solcirkel.
Solcypress, bot., se Chamaecyparis.
Sold (av lat. so’lidus, se d. o.), besoldning,
den avlöning, som förr bestods krigsmannen,
vilken till följd därav kallades s o 1 d n ä r
el. soldat. (M. B-dt.)
SoldaneTla, bot., se Alpklocka samt
färgpl. till art. Alpväxter.
Soldat (av sold, se d. o.), krigsman;
ersatte i Sverige eg. först på 1600-talet det
förut gängse »knekt». S. avser i inskränktare
bemärkelse manskapsklassen av infanteriet.
I svenska roteringsverket kallades således
allt manskap av infanteriet s., därav
sammansättningen s o 1 d a 11 o r p m. m. C. O. N.*
Soldaternas vänner, en i Stockholm 1877
bildad förening med syfte att verka för
soldaternas andliga och sedliga lyftning. 1879
utsträcktes föreningens verksamhet även till
landsortsreg:ten, och en centralstyrelse
bildades med säte i Stockholm. Dessa föreningar
uppgingo 1932 till 28 (29) och kallas
soldatmissioner el. s. De ha under de senare
åren erhållit inalles 26,350 kr. årl. i
statsunderstöd. Verksamheten bedrives
väsentligen i och genom föreningarnas soldathem
(se d. o.). A. G-w.
82
Soldate’sk, hoprafsat, tygellöst krigsfolk.
Soldathem, lokal, upplåten för manskap,
där militär förläggning finnes, och avsedd att
under manskapets ledighet erbjuda tillfällen
till andakt, samtal, läsning, brevskrivning
och musik. S., som stundom bära andra namn,
äro byggda på kristlig grund. Tretton s., av
vilka åtta åtnjuta statsanslag, ägas av
truppförband el. kyrkliga organisationer.
Sammanlagda antalet s., som åtnjuta anslag av
statsmedel, är f. n. 31. Soldaternas vänner (se
d. o.) äga f. n. 28 s. i bruk. A. G-w.
Soldaträd. Då ryska regeringen sände
radikala studenter att som vanliga soldater
fullgöra sin treåriga värnplikt, lärde dessa
bonderekryterna att läsa och skriva och fingo stort
moraliskt inflytande över dem. Småningom
organiserades soldaternas bokliga ledare i s.
och fingo en enhetlig organisation genom
georgiern Tsjcheidze. S. hade stor betydelse
i 1905 och 1906 års ryska militärrevolter och
avgörande i 1917 års revolutioner. Sedan den
gamla ryska hären upplösts, blevo s.
överflödiga och förbjödos. Även i Tyskland,
Österrike och Ungern bildades s. vid revolutionerna
1918, men de upphörde snart av sig själva, ö.
Soldin, L. A., se Eldbegängelse, sp. 530.
Soldjur, zool., se R h i z o p o d a, sp. 733.
Soldo [så’ldå] (plur. soldi), äldre italienskt
kopparmynt = V20 lira = 5 centesimi.
Soldyrkan, dyrkan av solen som
gudomlighet. Verklig solkult är ingalunda en
allmänmänsklig företeelse. I Japan dyrkas
solgudinnan Amaterasu som högsta gudom; i Kina
är solen visserligen en viktig
uppenbarelseform av yang, den manliga kraften i tillvaron,
men som gudom träder den helt tillbaka för
Tien, himmelsguden. I Egypten är solguden
Ra den gudomlige Faraos fader och den överste
bland alla gudar. I Rom och Grekland är det
först under den antika kulturens sista skede,
som dyrkan av den obesegrade Solen, Sol
in-victus, tränger in från Orienten och blir en
av kejsarrikets viktigaste kulter. Bland
germanerna saknas icke gammal solmagi
(solvagnen från Trundholm), men bland
himmels-väsen har åskguden och regngivaren
Donar-Tor främsta platsen.
Redan hos urkulturens folk spelar solen en
framträdande roll i myt och folktro. Den
föreställes ibland som ett ting, en skiva, boll,
brinnande bål, gyllene frukt o. s. v., men oftast
som ett levande väsen, en människa, fågel,
häst, som bär eller drager solskivan. Ibland
är den en båt eller vagn, i vilken solväsendet
färdas över himlen. En av dess vanligaste
symboler är solhjulet (jfr Hjul och Kors).
Till solen knyta sig tidigt föreställningar om
livet efter döden. Solguden är det vänliga
väsen, som med sitt rep av hår —
solstrålarna —- drager de bortgångna upp till sin
boning i himmelen. Genom att följa solen på
dess nattliga färd under jorden genom
mörkrets farofyllda riken kunna själarna få dela
solgudens seger och härlighet, då han från ö.
stiger upp till det himmelska landet. Som
den ljusets makt, vilken skingrar nattens
mörker, är solen också skaparen, som låter
jorden träda fram ur kaosdunklet eller
uroceanen, så i den babyloniska skapelsemyten,
av vilken även den bibliska rönt inflytande.
Himlen betraktas dock i regel som den
verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
