Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solmaskin - Solmikroskop - Solmisation - Solms, Hermann, greve zu Solms-Laubach - Solms, Philipp Reinhardt von, greve av Hohen-Solms - Solmånad - Solna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Solmikroskop—Solna
102
i större skala har ännu ej utförts med s. —
Lift.: S. Arrhenius, »Solmaskinen» (i Sv.
Vet.-akad:s Årsbok 1915); O. Kausch, »Die
unmittelbare Ausnutzung der Sonnenenergie»
(1920); A. Mouchot, »La chaleur solaire»
(1869). J. T.
Solmikroskop (jfr Mikroskop), ett
optiskt instrument, med vars tillhjälp man kan
erhålla förstorade bilder av mycket små
föremål projicierade på en vit skärm
(mikroprojektion). Vid detta slags mikroskop
blir föremålet belyst av från en plan spegel
reflekterat solljus, som medelst
samlingslin-ser koncentreras på föremålet. Detta starkt
belysta föremål är placerat något framför
brännpunkten till ett akromatiskt linssystem
av kort brännvidd. Härigenom uppstår en
starkt förstorad, reell bild på andra sidan
dessa senare linser i förhållande till
föremålet, och denna bild kan uppfångas på en
vit skärm. Sedan man åstadkommit
konstlade ljuskällor av stor intensitet (båglampan,
glödlampan), har s. i sin ursprungliga form
förlorat sin betydelse. (J. T.)
Solmisatiön, mus., sångmetod för inlärande
av intervallerna, utbildad på 1000-talet av
Guido av Arezzo. Principen bygger på tre
grundskalor, vardera med 6 toner (hexakord)
och ett halvt tonsteg i mitten (I+I+V2+I+I)
med utgångspunkt från c, f och g. Tonerna
få namnen ut, re, mi, fa, sol, la efter
begynnelsestavelserna i en latinsk hymn, översteg
melodien sex toner, måste namnet ändras i
enlighet med ställningen i det nya
hexakor-det (mutation). Vid 1500-talets slut tillfogade
man en sjunde ton, si, varigenom namnen
kunde brukas på tonerna i den vanliga
oktav-tonskalan. I romanska länder betecknas ännu
tonerna med dessa namn, varvid dock ut i
Italien fått heta do. T. N.
Solms [zålms], II e r m a n n, greve z u
S.-L a u b a c h, tysk botanist och paleobotanist
(1842—1915). Blev 1879 prof, och chef för
bot. trädgården i Göttingen och hade 1888—
1908 samma
befattningar i Strassburg.
Hans första och flera
av hans senare
arbeten röra sig om
parasiter. Han behandlade
monografiskt även
andra fanerogamfamiljer
samt skildrade vissa
kulturväxters historia
och livsbetingelser,
framför allt fikonets.
Av övriga
växtgrup-per sysselsatte han
sig i främsta
rum
met med algerna, särskilt kalkbildande
former inom olika grupper. På det växtgeografiska
området märkes »Die leitenden Gesichtspunkte
einer allgemeinen Pflanzengeographie» (1905).
S. är kanske framför allt bekant genom
sina paleobotaniska arbeten, som behandla
den anatomiska byggnaden av stenvandlade
växtdelar, i främsta rummet former från den
äldre stenkolsperioden samt de mesozoiska
bennettiterna (se B e n n e 11 i t a 1 e s). Av
största betydelse är dock hans förträffliga
»Einleitung in die Paläophytologie vom
bota-nischen Standpunkt aus» (1887; eng. uppl.
Solna kyrka.
1891), i vilken den paleobotaniska
forskningens resultat f. ggn göras till föremål för en
verkligt kritisk sammanfattning. Th. H-e.
Solms [zålms], Philipp Reinhardt
von, greve av II o h e n - S o 1 m s, tysk
protestantisk krigare och politiker (d. 1636). S.
gick 1626 som överste i dansk tjänst, varvid
han bl. a. utmärkte sig i försvaret vid
Wolfen-büttel 1627. I Danmark blev S.
krigsrådspre-sident men trädde tidigt i förbindelse med
Sverige och var livligt verksam för att vinna
de protestantiska ständerna i Tyskland för
Gustav Adolfs politik. Vid konventet i
Leipzig 1631 var S. Sveriges ombud och sökte där
ehuru förgäves arbeta för en samverkan
mellan kurfursten Johan Georg och Sverige. Efter
Gustav Adolfs död blev S. Axel Oxenstiernas
närmaste man i Heilbronnförbundet och hade
1634—36 flera betydelsefulla diplomatiska
uppdrag. — Jfr B. Boethius i IIist. Tidskr.
1917 och J. Kretzschmar, »Der Heilbronner
Bund 1632—1635» (3 bd, 1922). B. E-r.
Solmånad, astron., se Månad.
Solna, socken i Stockholms län, Danderyds
skeppslag, omfattar förortsområdet närmast
n. v. om Stockholm; 20,05 kvkm, 22,210 inv.
(1932); 216 har åker, 538 har skogsmark.
Kantas i n. ö. av Edsviken och Brunnsviken,
1 s. v. av den från Mälaren inträngande
Ulv-sundafjärden—Bällstaviken. I S. ligga
mu-nicipalsamhällena Hagalund, Nya Huvudsta,
Lilla Alby och Råsunda (se dessa ord),
Karlbergs, Ulriksdals och Haga (se dessa ord) slott
och parker, Järva (se d. o.), Tomteboda (med
blindinstitut), Norrbacka (se d. o.), Svea
ingenjörkårs kasernetablissemang (uppf. 1916—
22) vid Frösundavik samt Stockholms n.
begravningsplats. Egendomar: St. Alby,
IIu-vudsta och St. Frösunda. Vid Järva
häst-kapplöpningsbanor. Staty av J. O. Wallini
(avtäckt 1922; skulptör A. Nyström). På
kyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
