Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spanien (Kommunikationer—Statsfinanser)
155
i Galicien och Extremadura skapat
förutsättningarna för en lönande svinskötsel (4,773,000
svin). Får (19,370,000) och getter (4,524,000)
hållas mest i bergstrakterna och på
högslätterna. 34,000 ton ull var årsproduktionen
1930. Även biskötseln har gått framåt, och
300,000 kg honung exporterades s. å. Näst
Frankrike och Italien producerade S. mest
natursilke i Europa (1,000 ton kokonger).
Skogsskötsel n är av ringa betydelse,
då S. är ett av Europas skogfattigaste land.
Endast 6 % av landytan äro skogbevuxna (mest
i prov. Leön, Santander och Zaragoza).
Korkekskogar täcka en yta av 250,000 har,
huvudsakligen i provinserna Gerona (80,000
har) i Katalonien och Sevilla samt Badajoz
och på Balearerna. Det viktiga
kastanjeträdet växer mest i Galicien och södra S. —
Fisket bedrives mest vid Galiciens och
An-dalusiens kuster, över 700 konservfabriker
sysselsätta 40,000 arbetare. Förutom sardiner
fångas främst torsk, tonfisk och sardeller.
Både det vanliga och det portugisiska ostronet
odlas intensivt vid Atlantkusten.
Bergsbruk. S. är ett av Europas
mineralrikaste land. De fyra viktigaste gruv- och
bergverksområdena äro det
baskisk-kantabri-ska området med järn och kol, det kataloniska
med kol och kali, det granadensiska med
silver, bly och järn och Sierra
Morenaområ-det med bly, koppar, svavelkis och
kvicksilver. 1930 producerades 5,600,000 ton
järnmalm; exporten gick främst från
Bilbao-distriktet. Kvicksilvergruvorna vid Almadén
(statsegendom sedan 1921) och Al Arraganas
lämnade 1,998 ton kvicksilver 1930 el. mer än
1/3 av världsproduktionen. Som blyproducent
(128,000 ton) är S. den femte staten i
ordningen och främst i Europa (Linares, Jaén
och Almerfa). Silvermalm och silverhaltig
blymalm (Linares) lämna 2 % av
världsproduktionen av silver. Rio Tintodistriktet vid Huelva
hyser Europas största svavelkis- och
kopparförekomster. Svavelkisproduktionen utgör Vo
av världsproduktionen, och som producent av
kalisalter är S. den fjärde. Mycket koksalt
erhålles dels från saliner vid Medelhavet och
vid Andalusiens kust, dels från saltkällor
och dels från gruvor (bergsalt vid Cardona
i prov. Barcelona). Vid Oviedo, Palencia,
Cordoba och annorstädes finnas väldiga
kolfält, men brytningen täcker ej landets behov.
Industrien är trots rika naturliga
hjälpkällor föga utvecklad. Ett verkligt
storindustriområde äger S. endast kring Barcelona,
och därnäst är industrien bäst utvecklad
i Baskiska provinserna. Trots rikedom på
kol är industrien till stor del baserad på
importerat kol, men numera tillgodogöras omkr.
1,5 mill. hkr vattenkraft. Landets disponibla
vattenkraft uppskattas till omkr. 6 mill. hkr.
Den främsta platsen intager textilindustrien,
med bomulls-, linne- och yllefabrikerna
koncentrerade till Barcelona, Tarrasa och
Saba-dell i Katalonien. De viktigaste
sidenfabrikerna ligga i Valencia, Murcia, Barcelona och
Sevilla. Ömslags-, silkes- och cigarrettpapper
samt kartonger äro de förnämsta alstren av
pappersindustrien, vars råmaterial huvudsaki.
importeras från Skandinavien. Största delen
av tillv. produceras inom en koncern,
omfattande de 18 största pappersfabrikerna. Me-
156
tall- och maskinindustrierna gå stadigt
framåt i Baskiska prov. (Bilbao), Galicien och
As-turien. Ett 50-tal sockerfabriker
tillfredsställa S:s behov av socker. Viktiga
industrier äro även tillv. av parfymer, av
azu-lejos i Valencia (jfr Portugal, sp. 1283)
samt av porslin och lergods i Talavera och
Sevilla. Betydande och utvecklingsdugliga
äro även den kemiska industrien (svavel- och
salpetersyra) och cementindustrien.
Handeln. S. har ett utomordentligt
gynnsamt handelsläge och var en gång den främsta
handelsnationen. Efter djupt förfall mot
1800-talets slut har under de två senaste
årtiondena en tydlig förbättring inträtt. Införseln
värderades 1931 till 1,117,1 mill. pesetas (419,2
mill. guldkronor), och utförselns värde var
960,8 mill. pesetas (342,2 mill. guldkronor). De
förnämsta exportländerna voro Frankrike
(24 % av exportvärdet), Storbritannien (20 %)
och U. S. A. (9,7 %). Importen kom främst
från U. S. A. (17 %), Frankrike (14 %),
Storbritannien (10,4 %) och Tyskland (9,5 %).
Sveriges import från S. uppgick till 11,990,000 kr.
och export till S. till 21,663,000 kr. 1931.
Införseln omfattar främst bomull, stenkol,
bränn-och smörjoljor, trävaror, kemiska produkter
och fisk (kabeljo); utförseln utgöres främst av
vin, olivolja, frukt, sardiner, kork, koksalt,
järnmalm, bly och kvicksilver. De viktigaste
hamnarna för utlandstrafik äro Barcelona,
Bilbao, La Coruna, Valencia, Cådiz, Huelva,
Malaga, Vigo, Santander och Alicante.
Kommunikationer. Ang. flodtrafik och
flottleder se Pyreneiska halvön, sp. 296.
S:s vägar voro förr i ett dåligt skick. Nu
äro de till stor del ypperliga
betongvägar med dosserade kurvor och nå 87,000 km
i längd (1930). Järnvägarna nådde 1930
en längd av 16,000 km, varav största delen
tillhör statsunderstödda privatbolag. Sedan
1928 äro en del banor (1,600 km) i västra S.
statsbanor. Omkr. 4,000 km äro smalspåriga,
och de bredspåriga ha av strategiska skäl en
spårvidd av 1,676 m. De två viktigaste
förbindelserna med kontinenten kringgå
Pyrenéerna. Våldsamma skyfall i s. ö. framkalla
ofta svåra översvämningar, som lamslå
trafiken. Ett rikt förgrenat bussnät ersätter de
otillräckliga järnvägsförbindelserna. 1930
fun-nos omkr. 142,000 person- och 43,300
lastauto-mobiler samt 13,500 motorcyklar. Kustfarten
är av stor betydelse, då hamnarna sällan stå
i direkt järnvägsförbindelse. Handelsflottan
bestod s. å. av 771 ång- och motorfartyg om
1,212,000 ton och 71 segelfartyg om 15,000
ton. Omkr. ^3 av utlandstrafiken
ombesörjdes av spanska fartyg. Madrid har flyglinjer
till Barcelona och Sevilla, Barcelona bl. a. till
Marseille och Marocko. Telegraflinjernas
längd var 52,648 km 1929; de trådlösa
stationerna äro närmare 40.
Mynt, mått och vikt. Sedan 1871 är
myntenheten 1 peseta=100 céntimos. 1
guldpe-seta = 0,72 guldkr., med en finhet av 0,290322.
Kursen på 100 pesetas var januari 1933 omkr.
45,75 kr. Den enda sedelutgivande banken är
Banco de Espana. E. S-g.
Statsfinanser. Statsbudgeten för 1932
beräknades till 4,550,2 mill. pesetas i inkomster
och 4,461,o mill. i utgifter. Inkomsterna
härröra huvudsaki. från direkta och indirekta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
