Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Spektrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Spektroskopiska dubbelstjärnor—Spektrum
222
Schematisk bild av gitterspektroskop. L ljuskälla,
Sp spalt, B kollimatorlins, G gitter.
emellertid ljus av olika våglängd brytes olika
mycket i prismat, får man en spaltbild för
varje i den undersökta strålningen ingående
våglängd, d. v. s. ett spektrum. Detta
observeras med hjälp av ett okular i andra ändan
av avläsningstuben. För att varje linjes läge
i spektret skall exakt anges, finnes ett tredje
rör, skalröret, med en positiv lins närmast
prismat och en fin glasskala i bortre ändan.
Skalan belyses, och skalröret inställes så, att
skalan, efter reflexion i prismats mot
objektivet vända yta, genom objektivet avbildas
i dess fokalplan och sålunda synes
sammanfalla med spektret. Nyare s. ha vanl. en skala,
som direkt anger våglängderna. Små h a n
d-spektroskop för spektralanalys sakna
avläsningskikare och ha prisma ä vision
di-recte (se Prisma, sp. 133) för att lättare
kunna inriktas mot ljuskällan. — I
astronomien nyttjas s. i kombination med teleskop.
De viktigaste fordringarna på ett gott s.
äro, att det skall ge spektra med stor
ljusstyrka, hög dispersion (avstånd
mellan spektrallinjer med given
våglängdsskill-nad) samt hög upplösningsförmåga
(förmåga att särskilja spektrallinjer med nära
lika våglängd). Ljusstyrkan växer, om
spaltbredden ökas, men härvid sjunker
upplös-ningsförmågan. Bättre är därför att nyttja
linser med stor verksam öppning. För att få
hög dispersion använder man starkt
förstorande avläsningskikare samt ofta flera
prismor efter varandra, ibland med en
spegelanordning, som efter att ljuset passerat
prismorna sänder det samma väg tillbaka och
åter genom kollimatorlinsen, vilken då även
tjänar som objektiv (au t oko 11 im at ion
s-spektroskop). Dispersionen beror även
på prismornas material. Upplösningsförmågan
växer med växande dispersion, växande
brännvidd hos kollimatorlinsen och avtagande bredd
hos spalten.
Vid hög dispersion kan ej hela spektret
samtidigt observeras, varför avläsningskikaren
göres vridbar. I s. för konstant deviation
vri-des i stället prismat med hjälp av en
mikrometerskruv, varvid spektret vandrar förbi ett
hår kors i kikaren. Våglängden för den linje,
som vid en viss ställning av prismat
sammanfaller med hårkorset, kan avläsas på en skala
på mikrometerskruven.
Prismaspektroskop ha mycket olika
dispersion i spektrets olika delar. Genom att ersätta
prismat med ett vanl. på glas ristat el.
kopierat gitter (se Spektrum, sp. 222)
undviker man detta, och man får praktiskt taget
ett normalspektrum (se Spektrum, sp. 222).
En nackdel är, att ljusstyrkan blir mindre, då
det infallande ljuset uppdelas på en
centralbild och flera spektra av olika ordning.
S. kunna användas endast för synligt ljus.
Genom att man i en kvartsspektrograf (jfr
S p e k t r o g r a f) i st. f. plåten sätter en
fluorescerande skärm, kan dock även det
ultravioletta spektret göras synligt. Sv. B-r.
Spektroskopiska dubbelstjärnor [-ska’-],
astron., se D u b b e 1 s t j ä r n o r, sp. 50.
Spe’ktrum, Färgspektrum,
Ljusspektrum, den färgade bild, som erhålles, då en
given ljusstrålning uppdelas i sina
beståndsdelar. Vanligt ljus är näml, ej enhetligt utan
består av en mängd beståndsdelar med olika
våglängd, vilka av ögat uppfattas som olika
färger. Inom det synliga ljusets område har
det röda den största våglängden, därefter följa
med avtagande våglängd orange, gult, grönt,
blått, indigo och violett (jfr Färg, sp. 135).
Sedan gammalt har man indelat s. i
ovannämnda sju s. k. spektralfärger, ehuru
skarpa gränser ej finnas. Det synliga s:s
gränser äro ung. 7,600 Ångströmenheter (ÅE
= tiomilliondels mm) för det yttersta röda
och 4,000 ÅE för det yttersta violetta. Dessa
gränser äro dock oskarpa.
I allmännare betydelse talar man även om
s. av den för ögat osynliga ultraröda
strålningen, som fysikaliskt är av samma
natur som det synliga ljuset, endast med
större våglängd, och utgör en direkt
fortsättning på det synliga s. bortom det rödas gräns,
vidare om s. av ultraviolett strålning,
som på samma sätt ansluter sig till det
synliga s. bortom det violetta, om s. av
röntgenstrålning (se d. o.), y-strålning
(se Radioaktivitet, sp. 392) m. m. En
särskild del av det ultravioletta s. utgör
Schumannstrålningen (se S c h
u-m a n n, V.) mellan gränserna 1,250 och 1,800
ÅE. Uppåt (över omkr. 0,2 mm) övergår det
ultraröda s. i de elektriska vågorna,
likaledes av samma fysikaliska natur och
skilda från det övriga s. endast genom sin
större våglängd och sättet för framställningen
(jfr Radioteknik).
Man talar även om s. av andra vågor, ss.
ljudvågor, och av strålning, bestående av
snabba partiklar (korpuskularstrålning). Man
kan då antingen uppdela strålningen med
hänsyn till partiklarnas hastighet (t. ex. vid
katodstrålar) el. deras massa (t. ex. vid
kanalstrålar, jfr Masspektrograf).
För att framställa s. använder man
spektro-skop och spektrografer (se dessa ord). För
varje i s. ingående våglängd får man en
linje-formad bild av spalten, enspektrallinje,
för synligt ljus i en färg, som beror på
våglängden. I ett kontinuerligt s. finnas
alla våglängder mellan vissa gränser
representerade, och man får en oändlig följd av
spaltbilder tätt intill varandra, alltså en
sammanhängande strimma. Ju smalare spalten är,
desto renare blir spektret.
Ett s. med överallt lika dispersion, d. v. s.
sådant, där spaltbilderna för två strålar med
bestämd våglängdsskillnad falla lika långt
från varandra, oberoende av i vilket
spektral-område de ligga, kallas normalt s. Ett
nästan normalt s. kan man få med hjälp av
gitter, en polerad glas- el. metallskiva, på
vilken ristats ett stort antal fina parallella
streck med jämna avstånd. Avståndet mellan
två närliggande streck,
gitterkonstan-t e n, är vanl. mycket litet, så att man får
flera hundra streck per mm. Infaller ljus av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
