Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spencer gulf - Spendera - Spene - Spener, Philipp Jakob - Spengler, Oswald - Spenkanalen - Spenophorus - Spens - Spens, släkt - Spens, Carl Gustaf - Spens, Jakob (sir James) - Spenser, Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Spendera—Spenser
230
Eyrehalvön i v. och Yorkehalvön i ö.; vid dess
inre ända hamnstaden Port Augusta.
Spendera, kosta på, bjuda.
Spene, anat., se Bröstvårta.
Spener [Jpé’-], Philipp Jakob, tysk
teolog, pietismens grundare (1635—1705). Blev
1664 teol. dr i Strassburg och kallades 1666
sdtn »Senior der Geistlichkeit» till
Frankfurt a. M. Om S. som
upphovsman till
pie-tismen se d. o., sp. 979.
Då bland hans
anhängare i Frankfurt
a. M. splittring
uppstod, mottog S. 1686
kallelse till
överhovpredikant vid hovet i
Dresden. Även där
mötte han stora
svårigheter och flyttade
därför 1691 över till
Berlin som
konsisto-rialråd och prost vid
S:t Nikolai. Här fick han stöd i hovet och
bidrog verksamt till upprättandet av univ. i
Halle 1694. Under 1690-talets våldsamma strid
om pietismen framträdde S. med flera
skrifter. — Personligen var han en harmonisk,
anspråkslös natur, som ägde större förmåga
att väcka än att organisera religiöst-etiskt
liv. — Biogr. av P. Grünberg (3 bd, 1893—
1906). HgPl.
Spengler [fpä’!!-], O s w a 1 d, tysk
historiefilosof (f. 1880 28/b). Huvudarbete: »Der
Un-térgang des Abendlandes» (I, »Gestalt und
Wirklichkeit», 1918, 3:e uppl. 1923; II,
»Welt-historische Perspektiven», 1922), med följ,
grundtankar.
Historien är icke en
oavbrutet fortlöpande
utveckling av den
europeiska mänskligheten
utan utvecklingen av
en rad olika kulturer,
som genomleva olika
åldrar: urtillstånd,
uppåtstigande,
höjdpunkt, förfall,
undergång. Den antika
kulturen, »apollinisk»,
gick helt under vid början av vår tideräkning.
Den arabiska, »magiska» kulturen präglade
1 :a årtusendet e. Kr., varefter den
västerländska, »faustiska» kulturen framträdde. Dess
förfallsperiod började med Napoleon I. När
dess undergång 2200 e. Kr. är fullbordad,
inträder en tredje kultur i Ryssland. S:s
arbete utmärkes av fascinerande stil och
imponerande lärdom men är fantastiskt i
tankegången och har särskilt från tyskt håll rönt
skarp kritik. — Litt.: M. Schroeter, »Der
Streit um S.» (1922); A. Ahlberg,
»Västerlandets undergång» (1930). C. D-g.*
Spenkanalen, anat., se Mjölkkörtel 2.
Speno’phorus, zool., se V i v 1 a r.
Spens, se S p ä n s.
Spens, svehsk, urspr. skotsk adelssläkt, känd
från 1200-talet. Till Sverige inkom Jakob S.
(d. 1632; se nedan) och blev frih. 1628. Hans
sonson Jakob S. (1656—1721) stred vid
Kliszöw 1702, blev general 1704, kungl. råd
1710, president i Bergskollegium s. å. och
greve 1712. Dennes son greve Axel S. (1681—
1745) var rysk krigsfånge 1709—22, blev 1743
generallöjtnant, deltog ivrigt i riksdagen 1726
—27, tillhörde 1738 hattarna men var 1742—
43 en av mössornas främsta. Om hans
brorsons sonson greve C. G. S. se nedan. B. H-d.
Spens, Carl Gustaf, greve, militär,
politiker (1792—1844); jfr släktövers. Blev fil.
mag. i Uppsala 1812 men ingick sedan som
officer i Fältmätningsbrigaden. S. var en
mycket framstående kartograf och blev 1836
major i armén. Han deltog i ståndsriksdagarna
1818—41, varvid han i allm. anslöt sig till
den moderat-liberala gruppen. Särskilt känt
är hans förslag 1834 om upprättandet av
landskapsting. Vid riksdagarna 1834—35 och 1840
—41 var S. mycket verksam led. av
konstitutionsutskottet. B. E-r.
Spens, Jakob (sir James), frih.,
skotsksvensk krigare och diplomat (d. 1632); jfr
släktövers. Utförde värvningar för svensk
räkning i England 1606 och blev 1608 svensk
överste. 1610 kom S. som engelskt sändebud
till Sverige och blev general över de värvade
brittiska trupperna här. Jämte sir J.
Anstru-ther medlade han mellan Sverige och
Danmark i Knäred 1612—13. 1613 blev S.
Sveriges off. representant i England men utförde
1613—24 samtidigt diplomatiska
beskickningar till Sverige för Englands räkning. Han
fick 1628 Orreholm i Vartofta härad,
Västergötland, som friherreskap. B. E-r.
Spenser [spe’nse], Edmund, engelsk skald
(1552—99). I Cambridge påverkades S. av
religiösa rörèlser och av den platonska
filosofien (i ungdomsdikterna »Hymns in honour
of love and beauty»).
Anställd hos earlen av
Leicester, blev han där
bekant med sir Philip
Sidney (se d. o.) öch
hans krets. Till en
början sysslade S. med
metriska experiment
och sökte inom den
engelska poesien
införa antika
versformer. I slutet av 1579
utkom (anonymt) hans
första mera betydande
dikt, »The shepherd’s
calendar» (herdedikter efter årets tolv
månader). »Herdarna» äro pseudonymer för S.
själv och hans samtida, och dikterna innehålla
skaldens uttalanden i tidens politiska, sociala
och religiösa frågor. S. blev därefter sekr.
hos vicekonungen av Irland och verkade sedan
mest där. Redan tidigare synes han ha
påbörjat sin förnämsta dikt, det allegoriska
eposet »The faerie queene». De tre första
böckerna medfördes 1589 av S. till England
och utkommo i London 1590. Varje bok
indelas i tolv »cantos» el. sånger. 1596
trycktes de tre följande böckerna, och tio år efter
S:s död utkommo ytterligare några cantos.
Arbetet blev endast fragment. Det är en
romantisk-allegorisk hjältedikt till förhärligande
av England, drottning Elisabet och
protestantiska religionen; skalden rör sig ej med
personer utan med typer, och de dunkla
hänsyftningarna kunna numera näppeligen uppfattas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
