Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sprengtporten, Jakob Wilhelm - Srpi el. Sprit - Spridd ordning - Spridning - Spridningsanordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Spri—Spridningsanordning
282
XIV Johan ansågs ha varit för efterlåten mot
upploppsmakarna, men innehade posten även
1844—48. S. deltog i alla ståndsriksdagar
1823—65, varunder han ivrade för en
representationsreform. 1866—75 var han led. av
Första kammaren. Jfr F. U. Wrangel,
»Barndomsminnen» (1924). B. E-r.
Spri el. Sprit, smal stång, varmed
spri-segel (se Segel) utsträckes.
Spridd ordning, vid infanteriet den
strids-form, då avstånd och luckor mellan de
enskilda karlarna kunna växla. Motsatsen är
sluten ordning. Infanterigrupp strider
i s. (jfr Grupp, med bild).
Spridning. 1. (Bot.) Floder, sjöar och
havsströmmar kunna ha stor betydelse för särskilt
strandväxternas s. genom transport av frukter,
frön, grenar o. a. växtdelar, som med vattnet
kunna föras långa sträckor (t. ex. frön av
Entada, se d. o.). Många (s. k.
antropo-k o r a) växter spridas genom människan, 1. ex.
kulturväxter, ogräs och adventivväxter. Se
vidare Spridningsanordning. K. A.
2. (Krigsv.) Den vid alla skjutvapen
oundvikliga företeelsen, att projektilerna, oaktat
vapnet bibehålies i så oförändrat läge som
möjligt, dock aldrig kunna träffa en och
samma punkt skott efter skott utan sprida sig
i en kulkärve, som vid målet täcker en
viss yta, träffyta. S. har sin grund i
a) variationer i utgångshastighet, beroende på
ojämnheter hos ammunitionen, vapnets
uppvärmning, förorening m. m., b) variationer i
utgångsriktning, beroende på ojämnheter i
vapnets rörelser i skottlossningsögonblicket
och framför allt på olika inriktning, samt
c) variationer i de luftlager projektilen
genomlöper. S. sker, om ett större antal skott
skjutes, efter bestämda, matematiska lagar, i
det att träffarna gruppera sig likformigt
omkring medelträffpunkten samt
glesare, ju längre de komma ifrån denna.
Träffytan har alltid formen av en ellips. Vid
lodrät träffyta är ellipsens större axel
lodrät, vid vågrät träffyta går axeln i
skjutriktningen. Med kännedom om vapnets s.
kunna träffsannolikheten och
träffprocenten med tillämpning av
sannolikhetskalkyl beräknas mot mål av känd
utsträckning. Vid vapnets konstruktion strävar
man att nedbringa s., varigenom vapnet får
stor träffsäkerhet. Jfr
Skjutregler. G. af W-dt.
3. (Jaktv.) Haglens större el. mindre
fördelning vid gången genom luften. För att jämn s.
skall erhållas, böra haglen vara så runda
som möjligt samt lika stora. För att minska
s. brukas trångborrning av hagelpipan
el. koncentrator, en öppen pappcylinder
kring hagelladdningen, som medföljer haglen
ett stycke och sammanhåller dem. G. G.*
Spridningsanordning, bot. För växternas
utbredning och fortbestånd är det av vikt, att
frukter, frön, sporer, groddknoppar o. a.
förökningen tjänande organ, de s. k.
spridnings-enheterna, avlägsnas långt från moderväxten.
I vissa fall sker spridningen genom växten
själv utan medverkan av andra krafter, a
u-t o k o r i. Vanligast sker den med
främmande hjälp, allokor i, främst medelst vinden,
anemokori, ofta genom vattnet, h y d r
o-k o r i, el. genom djur, z o o k o r i.
Flera autokora växter äro geokarpa (se
d. o.), t. ex. jordnöten (se d. o., med bild).
En del autokorer slunga ut fröna därigenom,
att frukterna häftigt springa sönder, ss. hos
Impatiens, Geranium och Cyclanthera (se d. o.,
med bild). Sprutgurkan (se d. o., med bild)
sprutar ut fröna, när frukten faller av. Hos
åtskilliga, bl. a. flera ärtväxter, rullar
fruktväggen ihop sig och klämmer ut fröna.
En övergång till de allokora växterna bilda
på sätt och vis de s. k. ballisterna. Hos dessa
bli fruktskaften vid mognaden hårda och
styva och verka som en fjäder. När denna böjes
av vinden el. något djur, springer den
elastiskt tillbaka och kastar ut frukterna, såsom
hos flera labiater, eller fröna, såsom hos
Cerastium.
Många växter ha kapslar, som öppna sig
upptill, och ur dessa skakas fröna ut. av
vinden. Mestadels äro de anemokora växternas
spridningsenheter på olika sätt byggda för
transport med vinden. Ofta äro de ytterst
små och lätta och följa därför med det
svagaste luftdrag, t. ex. sporerna hos de flesta
svampar, mossor och ormbunkar samt fröna
hos orkidéerna. På talrika frukter, framför
allt nötter, och frön ökas ytan genom
utväxter av olika slag. De mot blomfodret
svarande bihangen, pappus, på frukterna hos
många korgblommiga ha ofta form av
hårpenslar el. fjäderpenslar, vilka bilda vindfång
och fallskärmar, så t. ex. hos maskros och
tistlar. Fröna äro försedda med hår (se bild
vid art. Asklepiadacéer, sp. 301),
fröull, fröfjun hos bl. a. bomull (se
Bomulls-v ä x t, med bilder), sälg (se S a 1 i x, med bild)
och poppel. Vinglika utväxter ha bl. a.
frukterna av alm (se d. o., med bild), björk och
lönn (se Lönn och Lönnsläktet, med
bilder). Hinnartade fallskärmar ha t. ex.
väddväxter och gräsnejlika. Täml. sällsynta
äro blåsformigt uppsvällda luftrum (t. ex. hos
en del ärtväxter). Till anemokorerna räknas
också de s. k. marklöparna, Plantago cretica,
jerikorosen (se d. o.) m. fl., hos vilka hela
plantan lossnar från sin plats, rullar ihop sig
och föres omkring av vinden. — De hydrokora
växternas frukter och frön äro oftast
skyddade mot väta genom tjock kutikula,
vaxöverdrag, luftbindande papill- el. håröverdrag o.
dyl. Dessutom ha de porösa, luftförande
vävnader el. luftfyllda håligheter, som göra dem
lätta. Hydrokora äro bl. a. kokospalm och
näckros. — De zookora växterna kunna
indelas i epizoiska, endozoiska och synzoiska.
De epizoiska ha spridningsenheter, som föras
omkring av djur, främst däggdjur och fåglar,
vid vilka de fastna därigenom, att de äro
klibbiga el. försedda med hakar, taggar,
hul-lingar o. dyl. Sporerna hos stinksvampen
m. fl. äro inbäddade i en klibbig vätska och
spridas genom flugor. Klibbiga frukter ha
många korg- och läppblommiga, frukter med
hakar av olika slag t. ex. brunskära (se d. o.,
med bild), Cynoglossum och Earpagophytum
(se Pedaliaceae, med bild). Endozoiska växter
ha köttiga, näringsrika frukter el. frön, som
ätas av djur, mest fåglar. Hit höra främst
arter med bär och stenfrukt. Synzoisk kallas
spridning av frukter och frön genom djur
(bl. a. ekorrar, möss, nötskrikor och framför
allt myror), som lägga upp förråd för fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
