Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sprengtporten, släkt - Sprengtporten, Göran Magnus - Sprengtporten, Jakob Magnus - Sprengtporten, Jakob Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Sprengtporten, G. M.—Sprengtporten, J. W.
280
Wilhelm S. och J. M. S. (se nedan) blevo
friherrar 1766 med namnet S. Den förre (1720—
95) var i fransk krigstjänst, blev svensk
envoyé i Köpenhamn 1761 och ambassadör
1787 (tjänstledig 1791—sommaren 1795) samt
general 1792. Hans son Jakob Wilhelm S. (se
nedan) slöt ätten på manssidan. En halvbror
till Johan Wilhelm S. och J. M. S. var G.
M. S. (se nedan), som blev rysk-finsk greve
1809 (slöt sin gren). B. H-d.
Sprengtporten, Göran Magnus, greve,
militär och politiker (1740—1819), halvbror
till J. M. S. Efter att ha arbetat under A.
Ehrensvärd vid fästningsbyggena på
Svea
borg deltog S. i
pommerska kriget. Han
var brodern
behjälplig vid genomförandet
av statskuppen 1772.
1775 överste och chef
för Savolaksbrigaden,
arbetade S. energiskt
på förbättrande av
Finlands försvar, bl.
a. genom frivilliga
of-ficerskurser på
Brahe-linna (se d. o.). Hans
misstänksamhet
bragte honom i miss-
hälligheter med konungen. 1779 begav han
sig på en utrikes studieresa och lämnade 1780
svensk tjänst. I en kring honom samlad krets
av finländska officerare utvecklades
»själv-ständighetsmännens» första planer på
Finlands avskiljande från Sverige som ett slags
buffertstat under ryskt beskydd. Han
uppgjorde ett förslag till grundlag för Finland
samt trädde i Stockholm i förbindelse med
ryska sändebudet Markov.
S. deltog i 1786 års riksdag som
oppositionsman och antog s. å. anbudet att träda
i rysk tjänst som kammarherre och
generalmajor. över gränsen upprätthöll han livliga
förbindelser med de övriga
självständighets-männen. Under svensk-ryska kriget ställdes
han först i spetsen för en rysk expedition
mot Karelen i avsikt att vinna dess
befolkning (juli 1788) samt medverkade sedan vid
underhandlingarna mellan Ryssland och
An-jalamännen. Händelsernas snabba
utveckling korsade emellertid S:s planer om
finländsk-ryskt samarbete. 1790 dömdes han av
Åbo hovrätt att mista liv, ära och gods samt
svenskt adelskap.
Efter kriget vistades S. än i Ryssland, än
i utlandet, än i nåd, än i onåd. Som rysk
emissarie till Frankrike 1800 lyckades han
återställa goda relationer mellan kejsar Paul
och Napoleon. Vid krigsutbrottet 1808
uppgjorde han den ryska fälttågsplanen och
åtföljde Buxhoevden till Finland som dennes
diplomatiske rådgivare men återvände på
grund av misshälligheter med honom till
Petersburg. Dec. 1808 generalguvernör i
Finland, stod han vid kejsarens sida vid Borgå
lantdag. S. emottogs emellertid såsom
överlöpare med misstroende av sina landsmän, blev
oense med ryska myndigheter samt fick
avsked juni 1809. Han upphöjdes s. å. i ryskt
grevligt stånd och levde sina sista år i stillhet.
Som militär var S. säkert framstående, som
politiker utgjorde han en blandning av
smi
dighet och påstridighet. För ryssarna
framställde han stämplingarna i Finland i en
överdriven, bedräglig belysning och ådagalade en
kortsynt tilltro till de ryska myndigheterna.
Sin trohetsplikt mot Sverige svek han
hänsynslöst, och vad försöken att ställa in S.
som en förkämpe för nationellt finska ideal
beträffar, te de sig konstruerade i
betraktande av hans egna kosmopolitiska
föregåenden och med tanke på rådande förhållanden i
Finland.
Litt.: Y. Koskinen, »Y. M.
Sprengtporte-nista» (1870); J. R. Danielson-Kalmari,
»Finland under gustavianska tiden» (sv. övers., 2
bd, 1925). H. E. P.
Sprengtporten, Jakob Magnus, frih.,
krigare (1727—86), halvbror till G. M. S.
Liksom denne arbetade han under A.
Ehrensvärd vid Sveaborgs fästningsbygge och
deltog i pommerska
kriget. Led. av
fästnings-kommissionen, utarbetade S. ett
betänkande om Finlands
försvar och blev 1769
överste för Nylands
och Tavastehus
dragoner. Vid riksdagarna
var han en av
hattarnas ledare och
grundade klubben Svenska
botten. I maj 1772
framlade han för
Gustav III plan till en
statskupp, inledd genom militärrevolt i
Finland (se Gustav, sp. 44). 14 aug.
avseglade han från Borgå med en trupp av sina
lätta dragoner till Helsingfors, medan en
mindre avd. sändes landvägen. Sjöfärden
fördröjdes, och rapport hann avgå från Borgå
till landshövdingen, men S. lyckades dock 16
aug. göra sig till herre över fästningsöarna
och Helsingfors samt taga ny trohetsed.
Ytterligare fördröjd, avseglade han först 28 aug.
med omkr. 800 man och anlände 7 sept. till
Stockholm, där statsvälvningen redan var
genomförd. S. mottogs vid stranden av Gustav
personligen och överhopades med nådebevis;
han blev generallöjtnant och chef för
Livgardet samt ledare av befästningsarbetena i
Finland. S. var dock bitter över att nödgas
stanna vid hovet, trodde sig misskänd för sin
insats i revolutionen och fick begärt avsked
1774. På äldre dagar författade han i
sjukligt uppjagad sinnesstämning bl. a. en
klagoskrift till monarken. med klander av dennes
och hovets lättsinne samt med anförande av
beaktansvärda synpunkter beträffande
Finlands försvar. Gustav erkände städse S:s
förtjänster. S:s »Minnesanteckningar» äro utg.
av H. Schück i »Svenska memoarer och bref»,
8 (1904). — Litt.: G. Suolahti, »S:s
statskupp» (sv. övers. 1919); J. R.
Danielson-Kalmari, »Finland under gustavianska tiden»
(sv. övers., 2 bd, 1925). H. E. P.
Sprengtporten, Jakob Wilhelm, frih.,
militär, hovman, ämbetsman (1794—1875); jfr
släktart. Blev 1827 överhovjägmästare, 1828
chef för Skogsinstitutet, 1858 generallöjtnant.
1830 överståthållare, tillvann han sig
sällsynt popularitet, avgick 1838 i samband med
Crusenstolpeoroligheterna, då han av Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
