Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Språkvetenskap - Språkvetenskapliga sällskapet i Uppsala - Språkö - Språng - Språngbenet - Språnghöjd - Språngning - Sprängning, Sprängskott - Sprängsviken - Sprängverkan - Sprängämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskapliga sällskapet—Sprängämnen
295
satser. Språkfilosofiska problem ha också
givit upphov till omfattande debatter.
Språkets egenart, språkforskningens metod och
språkfilosofiens historia ha fått en ny och
genial behandling i B. Croces »Estetica»
(1902), vars idéer utförts självständigt av
framför andra K. Vossler (»Sprache als
Schöp-fung und Entwicklung», 1905, m. fl. verk).
Se även H. Paul, »Prinzipien der
Sprachge-schichte» (1880; 5:e uppl. 1920); W. Wundt,
»Völkerpsychologie, I, Die Sprache» (1900); O.
Jespersen, »Language» (1922); E. Cassirer,
»Philosophie der symbolischen Formen, I, Die
Sprache» (1923); B. Delbrück, »Einleitung in
das Studium der indogermanischen Sprachen»
(5:e uppl. 1908) och »Grundfragen der
Sprach-forschung» (1901); L. Spitzer, »Hugo
Schu-chardt-Brevier» (2:a uppl. 1928); A. Noreen,
»Vårt språk» (1903 ff.); O. östergren,
»Stilistisk språkvetenskap» (1908); N. Svanberg,
»Studier i språkets teori» (1930). N. Sv-g.
Språkvetenskapliga sällskapet i Uppsala
stiftades 1882 på initiativ av A. Erdmann och
A. Noreen med uppgift att följa modern
språkforsknings resultat. Vid sällskapets
sammanträden hållas föredrag, av vilka en del vart
tredje år publiceras i univ:s årsskrift. Omkr.
130 led.
Språkö, mindre, sluten språkenhet inom
annat språkområde, t. ex. Gottschee (se d. o.).
Språng, se G å n g 2.
Språngbenet, anat., se Fot.
Språnghöjd, geol., se Förkastning, sp.
218.
Sprängning, spetsliknande flätning, som
ut-föres av i en ställning uppspända trådar, vanl.
med tillhjälp av pinnar. S. förekom i Norden
redan under bronsåldern och var synnerligen
vanlig som prydnad för dukar,
väggbeklädnader o. dyl. både under medeltiden och
senare. S. har i sen tid av allmogen allmänt
brukats för tillv. av strumpeband, s. k.
pinn-band, och kallas i Jämtland
»pinnbands-spets». Båda slagen ha påvisats i
Sydeuropa. A. G-r.
Sprängning, Sprängskott, se
Bergspräng-n i n g„
Sprängsviken, träindustriort i Gudmundrå
socken, Västernorrlands län, vid
Ångerman-älvens mynningsvik och Härnösand—Sollefteå
järnväg; 1,971 inv. (1931). I S. ligga Nensjö
cellulosa-a.-b :s sulfatfabrik (200 arb.), Ramö
sågverk och Ångermanälvens
flottningsför-enings timmersorteringsverk vid Granholmen.
Sprängverkan, artill., se Eldverkan och
Nedslagskreva d.
Sprängämnen, explosiva ämnen (se E x p 1
o-siva varor), som ha sådana egenskaper,
att de äro användbara för
sprängningsända-mål och alltefter sin sammansättning
utnyttjas för gruvdrift, inom stenindustrien samt
vid olika slag av sprängningar för civilt och
militärt bruk. S. ha i regel genom sin höga
detonationshastighet avsevärt häftigare
verkan, b r i s a n s, än de till krut hänförliga
explosiva varorna, vilka användas för
framdrivande av projektiler i skjutvapen.
Av de för praktiskt bruk använda s. skiljer
man på tre huvudgrupper:
1) s. av en enhetlig kemisk kropp;
2) s., som äro sammansatta av två
el. flera ämnen, vilka antingen själva äro
ex
296
plosiva el. först vid blandning erhålla
explosiva egenskaper;
3) initialsprängämnen (eg. en
särklass under grupp 1), som utgöras av en lätt
detonerbar kemisk förening och användas för
att bringa ett sprängämne till explosion.
Till första gruppen höra bomullskrut
(se d. o.) och nitrerade kolväten av explosiv
natur, ss. pikrinsyra (se d. o.), trinitrotoluol
(trotyl), tetranitrometylanilin (tetryl) och
hexanitrodifenylamin (hexyl). Trotylen har
blivit ett av de dominerande
brisansspräng-ämnena inom artilleritekniken och nyttjas
liksom tetryl och hexyl som laddning i
granater, torpeder och minor.
Till andra gruppen av s. höra
dynamit, andra nitroglycerinhaltiga s.,
ammonium-nitratsprängämnen, klorat- och
perklorat-sprängämnen samt bergkrut o. a.
svartkrut-liknande s. Den viktigaste beståndsdelen i
moderna s. är nitroglycerin (se d. o.), såsom i
dynamit (se d. o.). Det sprängämne för civilt
bruk, som numera i Sverige fått största
användningen, är extradynamiten.
Genom tillsats av glykol till glycerinet vid
nitreringen har man lyckats erhålla en mycket
svårfrysbar dynamit, varför denna även
i stark kyla bibehåller sin plasticitet. Denna
dynamit går i handeln under namnet boren it.
Ammoniumnitratsprängämnen
(se d. o.) ha under olika sammansättningar
och benämningar (dahmenit, fulmenit, sekurit
etc.) fått stor användning i kolgruvorna i
utlandet, då de utan risk kunna användas, där
metangaser uppträda, vilka äro explosiva med
luft (schlagende Wetter). Ehuru uppfinningen
av det första sprängämne, baserat på
ammo-niumnitrat, gjordes av svenskarna Norrbin
och Ohlsson redan 1867, ha hithörande slag
av s. först på senare åren fått visst
avsättningsområde i Sverige, ss. nitrolit, dinit och
acit, i vilka ingå en viss procent nitroglycerin
el. dinitroklorhydrin. Även om s. i fråga
beträffande effekten icke kunna jämställas med
dynamit, ha deras mindre känslighet mot
rivning, stöt och eld och därmed lättnader vid
transport bidragit till den ökade användningen.
Kloratsprängämnen (se d. o.) ha i
Sverige mindre användning. Av utländska
kloratsprängämnen må nämnas cheddit, vari
ingå nitrokolväten, samt miedziankit, som
ut-göres av kaliumkloratpatroner, vilka
genom-dränkas med fotogen. Perkloratsprängämnet
carlsonit har under flera år varit
föremål för tillv. vid Sör-Nävde, Avesta, och visat
sig vara särskilt lämpligt för sprängning av
stubbar och i kalkbrott.
Vidare hänföras till s. av grupp 2
blandningar av i sig själva icke explosiva ämnen,
näml, bergkrutet o. a.
svartkrut-liknande s. Beståndsdelarna i dessa s.
äro kalisalpeter, kol och svavel. Bergkrutet,
som fått stor användning inom stenindustrien,
tillverkas i form av korn om J/2 till 1 cm
storlek (kornigt och flisigt bergkrut).
Genom dess relativt låga detonationshastighet är
bergkrutets sprängverkan avsevärt mindre än
de ovan nämnda s:s. Visst slag av
svartkrut-liknande sprängämne, s. k. sprängsalp
e-t e r, i vilket kalisalpeter ersatts med
natron-salpeter, begagnas i de tyska kaligruvorna.
I utlandet har man i stor utsträckning, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
