Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stad - Sverige - Finland - Litteratur - Stad (Stat, halvö) - Stad (vävning) - Stade - Stadener, Nils Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Stad—Stadener
316
mästaren.) Den tidigare självstyrelsen hade
varit en borgarklassens självstyrelse, den nya
blev en alla stadsinvånarnas. S;s
närings-rättsliga särställning upphörde genom 1864
års näringsfrihetslagstiftning (se
Näringsfrihet). Genom 1866 års
representationsreform upphörde slutligen s:s borgerskap att
bilda e^t särskilt riksstån 1 (se
Borgarståndet). S;s privilegier, som efter
borger-skapets upphörande som riksstånd anses
skyddade av R. F. § 114, bestå huvudsaki. i vissa
ekonomiska förmåner, särskilt anslag frän
statens sida. Dessa förmåner motvägas av
vissa skyldigheter, bl. a. skyldigheten för de
s., som icke äro under landsrätt (se d. o. och
Stadsstyrelse), att bekosta eget
rättsväsen. Härtill kommer skyldigheten att
uppehålla eget polisväsen (se Polis). 1
handels-rättsligt hänseende skiljer man mellan
stapelstäder och uppstäder. 1 äldre tid
åtnjöto de förra uteslutande rätt att idka
handel med utlandet. Fartyg med
tullpliktiga varor äro fortfarande skyldiga att i sådan
stad inklarera och lossa lasten.
För s:s byggnads-, brand-, hälsovårds-,
ordnings- och jorddelningsväsen ha av ålder gällt
särskilda regler; numera äro dessa
sammanfattade i de s. k. stadsstadgorna,
stadsplane-lagen (se d. o.) och byggnadsstadgan (se d. o.),
brandstadgans (se d. o.) och
hälsovårdsstadgans (se d. o.) bestämmelser för s.,
ordnings-stadgan (se d. o.) för rikets städer och lagen
om iasiighetsbildning i s. (se
Fastighetsbildning i stad).
1 ekonomiskt hänseende karakteriseras s:s
verksamhe efter 1862 av en allt livligare
kommunal affärsdrift, genom distribution av
gas, vatten och elektrisk energi, genom
hamnanläggningar och för de större s.
tomtförsäljnings- och byggnadsverksamhet samt drivande
av spårvägar och omnibuslinjer. 1
socialpolitiskt hänseende är att märka den verksamhet
för arbetsförmedling och yrkesundervisning,
som kännetecknar de senaste årtiondena,
särskilt i de större s. Medan folkmängden i s.
1932 utgjorde 2,038,774 inv. (ung. 1/3 av hela
Sveriges), utgjorde s. å. deras skatteunderlag
(kommunalt beskattningsbara inkomst) mer
än 3/s (30l/2 mill. skattekronor av 48 mill.
el. 3,069 milliarder kr. av 4,81 milliarder).
Stadsväsendet i Finland har intill 1809 en
gemensam utveckling med det svenska. Även
efter 1809 har den svenska lagstiftningen
varit förebild för den finska. 1862 års svenska
kommunallagstiftning motsvaras av 1873 års
finska. En revision ägde rum av denna 1917
—19. Se även Finland, sp. 399.
Litt.: H. Pirenne, »Les villes du moyen åge»
(1927); H. Preuss, »Die Entwicklung des
deutschen Städtewesens», I (1906); A.
Lu-chaire, »Les conimunes francaises ä 1’époque
des Capétiens directs» (1890); P. Huvelin,
»Essai historique sur le droit des marchés et
des foires» (1897); F. W. Maitland, »Township
and borough» (1898); S. och Beatrice Webb,
»English local government from the
revolution to the municipal corporations act» (1906
ff.); M. Mackeprang, »Dansk köbstadstyrelse
fra Valdemar Sejr til Kristian IV» (1900);
P. Munch, »Köbstadsstyrelsen i Danmark fra
Kristian TV:s tid til enevældens ophör» (1900);
T. H. Aschehoug, »De norske communers rets-
forfatning för 1837» (i »Festskrift til Oscar
11», d. 1, 1897); Svenska Stadsförbundets
Tidskrift 1909 ff.; R. Malmgren, »Stadsbildningen
från rättslig synpunkt» (1910); K. Grotenfelt,
»Stadernas uppkomst och historia» (i »Atlas
öfver Finland», 1911); Y. Larsson,
»Inkorpo-reringsproblemet» (2 bd, 1912); N. Herlitz,
»Svensk stadsförvaltning på 1830-talet» (1924);
A. Schück, »Studier rörande det svenska
stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling»
(1926); L. Ehrnrooth, »Stadskommunerna i
Finland» (i »Sociala och kommunala
spörsmål», 1927); privilegiesamling för svenska s.,
bd 1 (för tiden 1251—1523), utg. av N.
Herlitz (1927); H. Sundberg, »Den svenska
stapelstadsrätten» (s. ä.). Schg.
Stad, förr Stat, långsträckt, bergig halvö
i Sogn og Fjordane fylke, Norge. Utgör s.
Norges nordvästligaste udde och kantas av
det stormiga Stadhavet, Siidegapet och
Vann-ylvsgapet. Ax. S.
Stad, en vävnads kant. Jfr Vävning.
Stade [,ftä’de], stad i preuss. prov.
Hannover, vid den segelbara Schwinge, biflod till
nedre Elbe; 11,887 inv. (1930); huvudstad i
regeringsområdet S. (6,788 kvkm, 429,355
inv.). Gammal handelsstad. S:s förr starka
befästningar nedlades 1882. — S. nämnes 994,
kom i början på 1200-talet till
ärkebiskops-dömet Bremen och var 1648—1712 residens
för svenske generalguvernören i
Bremen-Ver-den. Från april 1676 hölls S., försvarat av H.
Horn, inneslutet av danska, lüneburgska och
münsterska trupper och måste 12 aug. s. å.
ackordera. 1712 överlämnade C. A.
Stackel-berg S. till danskarna. — J fr N. Wimarson,
»Sveriges krig i Tyskland 1675—1679», II
(1903); monogr. i »Monographien deutscher
Städte» (1927).
Städener, Nils Samuel, biskop,
politiker (f. 1872 30/3). Efter att 1898—1901 ha
varit inspektör vid Hälsingborgs folkskolor
blev S. 1901 sjömanspräst i Calais, Dunkjrque
och Boulogne samt
pastor vid svenska
församlingen i Paris.
1905 fick han
prästerligt förordnande i
Malmö, var
samtidigt (1905—10)
statens folkskolinspektör, blev 1909
kyrkoherde i Ystad, 1924 i
Sankt Peters kloster,
1927 biskop i
Strängnäs och 1932 i Växjö.
Teol. dr 1923. 1919—
24 var S. lärare vid
praktisk-teologiska övningsinstitutet i Lund.
Han har bl. a. varit led. av
evangelieboks-och handbokskommittéerna 1918—20 samt av
kyrkomötet 1925, 1926, 1929 och 1932. 1928
—30 samt från 1933 ordf, i Allm. svenska
prästföreningen. Med sin säkra, stundom
glänsande formgivningskonst blev S. tidigt
uppmärksammad som andlig vältalare. S. var
1912—17 led. av Första kammaren och 1930
—32 ecklesiastikminister i Ekmanska
regeringen. I denna egenskap genomdrev han
bl. a. den nya ecklesiastika boställsordningen
av 30 aug. 1932 (se Boställen, suppl.). —
Bland S:s skrifter märkas »Konfirmandbok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
