Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Stadsbibliotek—Stadsbyggnadskonst
320
under landsrätt stadsstyrelsen. Uttrycket
kan även avse de kommunala arkiven —
stadsfullmäktiges, styrelsers, nämnders etc.
—, om dessa lokalt och organisatoriskt
sammanförts med de förra. Detta är dock i regel
icke fallet. De förstnämnda statliga
myndigheternas arkiv ingå i den allmänna
arkivorganisationen (jfr Riksarkivet, sp. 820,
och Landsarkiv). Undantag från
skyldigheten att leverera äldre handlingar till
landsarkiv har beviljats Norrköping, Malmö
(betydande arkiv med särskild stadsarkivarie),
Arboga, Söderköping, Borås, Strängnäs,
Jönköping och Nyköping. 1 Göteborg övertar
landsarkivet även de äldre kommunala
arkiva-lierna. Om Stockholms stadsarkiv
se d. o. II. B-n.
Stadsbibliotek, ett i de flesta svenska
städer upprättat folkbibliotek (se d. o.), som i
regel tillhör vederbörande kommun och
åtnjuter statsunderstöd enligt k. kung. 24 jan.
1930 ang. statens understödjande av
folkbiblioteksväsendet (se Folkbibliotek,
suppl.). De tidigaste svenska s. tillkommo på
1850-talet. Först efter 1912 års
nyorganisation av statens understödjande av denna
biblioteksverksamhet tog dock rörelsen fart, och
en mängd s. inrättades el. nyorganiserades,
bl. a. Norrköpings (1913), Karlstads (1914),
Hälsingborgs (1917), Halmstads (1922), Malmö
(1923), Eskilstuna (1924), Stockholms (1927;
huvudbibi. 1928), Lunds (1927), Uppsala och
Luleå (1928), Borås och Gävle (1931).
Personalen utgöres i regel av en stadsbibliotekarie
med en el. flera assistenter, i de allra största
s. dock även ett antal högre tjänstemän. Ett
flertal s., hittills i sex län, har ombildats till
s. k. centralbibliotek (se d. o., suppl.). Se
även Göteborgs stadsbibliotek och
Stockholms stadsbibliotek. H. K.
Stadsbok kallas av stadsmyndighet, särskilt
under medeltiden, i bokform förda
anteckningar, t. ex. tänkebok (ett slags
stadsproto-koll), ämöetsbok (med förteckning över
stadens ämbetsmän), skottebok (se d. o.) samt
burspråks- och räkenskapsböcker. I Sverige
finnas medeltida s. från Stockholm, Kalmar,
Jönköping, Arboga och Malmö. S. för
Stockholm äro under utgivning av Samfundet för
utgivande av handskrifter rörande
Skandinaviens historia (se d. o.; senast har av
tänke-böckerna 1483—92 utkommit h. 3, 1933);
tän-keboken 1524—29 har även utgivits (i
Samfundet S:t Eriks Årsbok 1908—15 samt 1928
—29 i Skrifter utg. av Vetenskaps-Societeten
i Lund). Jönköpings stads tänkebok 1456—
1548 är tr. som bil. till Meddelanden från
Norra Smålands Fornminnestörening 1910—
19. »Nya Lödöse tänkeböcker 1586—1621» äro
tr. i »Skrifter utg. till Göteborgs stads
300-årsjubileum , VI (1923). L. M. B. (B. H-d.)
Stadsbyggnadskonst, Stadsplan ekonst
(jfr d. o.), skapandet av ändamålsenliga
städer enl. planer, utarbetade för
stadsbebyggelsens fortgående utveckling. —
Utgrävningarna i bl. a. Eufrat- och Tigrisbäckenet visa,
att man redan något årtusende f. Kr. bemödat
sig att bygga nya och reglera äldre städer
efter planmässiga system. Metoderna
utvecklades, och under Alexander den stores tid och
därefter satte de sin prägel på hellenistisk
och romersk s. Då liksom nu betraktade man
en stadsplan såsom en på geografisk, social,
ekonomisk och teknisk grundval utarbetad
plan för ändamålsenligt organiserande av ett
samhälles utveckling genom ny eller förändrad
bebyggelse. Hellenistiska städer i allm. hade
sålunda redan århundradena f. Kr. en fast
stadsbyggnad, organiserad med hänsyn till
bl. a. gängse hustyper (låga hus, byggda kring
en gård, mot vilken rummens ljusöppningar
vette). Den tekniska utrustningen var
fulländad med vatten-, avlopps- och stundom även
värmeledningar En exponent för denna s. var
det av Alexander den store efter ritningar av
Hippodamus grundade Alexandria (bild 1) med
rätvinkligt gatunät och stora allmänna
platser, vilka liksom huvudgatorna kantades med
arkader. Efter liknande typer byggdes de
flesta mindreasiatiska och grekiska
koloni-städerna, t. ex. Efesos, Priene och Pergamon.
Denna s. blev mönstret för romarnas,
särskilt beträffande deras kolonistäder
Medelhavet runt (bild 2). Men kort f. Kr. inkom i
romersk s. något nytt: det höga hyreshuset,
att börja med illa uppfört av korsvirke,
utmed de ännu oreglerade, smala gatorna. V id
omformningen av Rom efter den stora branden
under Nero och vid ombyggnaden av Roms
hamnstad Ostia omkr. 100 e. Kr. blev det höga
hyreshuset med fönster, riktade icke blott
inåt gården utan även utåt gatorna, allmänt
använt. Härvid breddades och tillrätades
gatorna, och eldfasta material påbjödos.
Romarna nedlade stor omsorg om utformningen
av städernas centrala delar, huvudgatornas
kantande med marmorarkader samt om bad
och parker; Caesar donerade en stor park till
Rom. De flesta kejsare t. o. m. Trajanus
byggde i Rom var sitt forum, omgivet av
institutioner för statsförvaltningens behov.
Därigenom uppstod den praktfulla serie
kejsar-torg mellan Forum romanum och Marsfältet,
vilken f. n. är under utgrävning (se Rom,
kartan sp. 977—978).
I den medeltida staden är gatunätet starkt
påverkat av terrängförhållandena (Stockholm,
Visby) eller bestämmes av äldre vägar
(Skän-ninge). Gatusystemet utstrålar från stadens
torgplats (Stockholm, bild 3) eller
marknads-gata (Malmö, bild 4). Denna plantyp är
delvis påverkad av italienskt stadsplaneskick,
vars inflytande spåras även i planen till det
medeltida Stockholm. Fr. o. m. 1200-talet
förekomma stadsanläggningar med regelbunden
plan, raka gator och rätvinkliga kvarter
(sydfranska städer, återuppbyggda eller nyanlagda
efter skövlingarna under 1200-talets krig,
bild 6; tyska kolonistäder s. om Östersjön;
det äldre Landskrona, bild 5).
Renässansen upptog det
romersk-hellenistiska stadsbyggnadssystemet. Först
tillämpades det vid omregleringar, t. ex. i Rom (bild
8), men därefter även på nya städer, främst
i det på städer fattiga n. Europa och vid
spanjorers, engelsmäns och holländares
koloniseringar, varom de amerikanska städerna
vittna än i dag (t. ex. de centrala delarna i
Filadelfia, se d. o., kartan). I Sverige
tillämpades en ofta schematiserad art av detta
system, »regularitetens princip», vid reglering
av medeltida städer och vid anläggning av
nya under Gustav II Adolfs och Kristinas
stora stadsgrundningsperiod. Fästningsbyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
