Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsbyggnadskonst, Stadsplanekonst - Stadsfiskal - Stadsfogde - Stadsforsen - Stadsfullmäktige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadsfiskal—Stadsfullmäktige
321
garna blevo tidens mest anlitade
stadsplanerare.
Renässansteoretikerna hade påyrkat raka
gator och arkadomgivna slutna, kvadratiska
eller rektangulära, platsbildningar. Barocken
införde ett kontrasterande samspel av
platsbildningar. Genom trappanläggningar, broar,
fontäner och statyer och genom arkitektonisk
komposition av byggnader och förplatser till
en helhet nåddes pompös effekt (Petersplatsen,
Capitolium, Piazza di Spagna m. fl. platser i
Rom; Vendömeplatsen i Paris; Tessin d. y:s
projekt för slottsomgivningarna i
Stockholm, bild 10). Måtten på själva gatorna
voro alltjämt små, t. ex. i Stockholm på
1630-talet vid regleringen av Norrmalm,
där man tillämpade de italiensk-parisiska
måtten med omkr. 11 m bredd för
huvudgator och 7 m för bigator. Emellertid
gjorde sig i början på 1600-talet i n. v. Europa
krav gällande på ökad rymlighet.
Tongivande voro här holländarna med sina
rymliga kanalstäder, och holländska fackmän
uppgjorde stadsplaner i såväl England som de
nordiska länderna. Så planlades i holländsk
anda under förra hälften av 1600-talet de då
nyanlagda stadsdelarna i Köpenhamn och
Oslos centrala delar, vilka fingo breda gator,
samtidigt som Stockholm efter italienskt
mönster fick sitt nät av smala gator på Norr- och
Södermalm. Den nordvästeuropeiska s.
kulminerade under påverkan av italiensk
stads-byggnadsteori i Christopher Wrens
revolutionerande plan för London 1666 (bild 11), som
tyvärr icke kom till utförande. Den var av
samma typ som stadsplanen för Washington
något mer än 100 år senare och Napoleon III:s
plan för Paris 200 år därefter.
Ett märkesår i s:s historia är 1676, då
Bullets och Blondeis plan för Paris (bild 12)
fastställdes. Denna är sedan Neros plan för
Rom den första för en världsstad
sanktionerade och i huvudsak genomförda. Den upptog
bl. a. de stora bulevarderna i krans kring n.
stadsdelen, delvis anlagda på den gamla
be-fästningsgördeln.
Under förra hälften av 1800-talet började
man mera allmänt tillämpa större mått på
gator och allmänna platser, gamla befästningar
nedlades alltmer och omdanades till
ringparker, och anläggandet av stadsparker kom på
modet. Sålunda tillkommo 1850-talets stora
utvidgningsplaner för Berlin, 1860-talets
planer för Stockholm och Göteborg samt
Napoleon III:s för Paris. Den senare upptog bl. a.
radikal ombyggnad av större delen av Paris’
centrala delar, vilken omedelbart sattes i
verket och till stor del var genomförd vid
fransktyska krigets utbrott. Nu började man
alltmer taga hänsyn till hygieniska krav, vilka
jämte trafiken angåvos som orsak till
rymligare stadsbyggande. Man började även
föreskriva vissa tyvärr alltför små minimimått
på gårdar. Först vår tid har börjat övergå
till helt öppna kvanter med byggnadslängor
i för belysningen gynnsammaste riktningar
(lamellhus och punktbebyggelse).
Sedan städerna på 1800-talet vuxit allt
kraftigare, har s. fått nya krävande
uppgifter. Bl. a. ställer motortrafiken stora krav
på de gamla stadsdelarnas för sådan trafik
322
icke utformade gatunät, vars trafikleder
därför allmänt vidgas och kompletteras med nya
genombrottsgator och tunnelbanor. Förslag
ha även gjorts att radikalt ombygga
olämpliga stadscentra och ersätta den kompakta
bebyggelsen med glest ställda skyskrapor (t. ex.
Le Corbusiers, se d. o., plan för Paris 1925).
Endast i samband med en sådan radikal
åtgärd torde höghusen få större användning i de
centrala delarna av Europas städer, där man
på grund av de sorgliga trafiktekniska
erfarenheterna i Amerika i det längsta dragit sig
för att använda dem annat än i enstaka fall
I allm. ha städernas verkningskretsar sträckt
sig betydligt över städernas judiciella
gränser. Omkring dem ha härigenom uppstått
samhällen, vilka icke officiellt men i
realiteten äro delar av modersamhället. Samma
ordning, som man önskar uppnå inom detta, är
nödvändig även inom det större, av flera
samhällen bestående komplexet. För detta
ändamål uppgöras regionplaner, i vilka man
eftersträvar goda trafikförbindelser samt
begränsade och för olika ändamål bestämda
byggnadsområden, åtskilda av gröna bälten.
Dylika områden pläga benämnas
satellit-eller drabantstäder (jfr Trädgård
s-s t a d).
Litt.: Ur den rika litt. om s. må nämnas
följ., samtliga med litt.-anv.: J. Stübben, »Der
Städtebau» (1907); »Städtebauliche Vorträge»
(1908—18; utg. av J. Brix och F. Genzmer);
R. Unwin, »Town planning in practice» (1910);
F. Haverfield, »Ancient town-planning» (1913);
H. R. Aldridge, »The case for town
planning» (1915); W. Hegemann och E. Peets, »The
american Vitruvius» (1922); Internationella
stadsbyggnadsutställningen i Göteborg 1923,
kataloger; A. Lilienberg, »Stadsbildningar och
stadsplaner i Göta älvs mynningsområde»
(1928); Th. Adams, F. Longstreth Thompson
m. fl., »Recent advances in town planning»
(1932). Litt. ang. Le Corbusier se d. o. A. Lbrg.
Stadsfiskal, allmän åklagare i stad, då icke
åtalsrätten enligt lag tillkommer annan
åklagare el. sådan blivit av vederbörande
myndighet förordnad (se § 2 i k. instr. 24 maj 1918
för stadsfiskalerna). S. tillsättes och står
under tillsyn av justitiekanslersämbetet. E. K.*
Stadsfogde, utmätningsman (underexekutor)
i stad (se utsökningslagen kap. 1).
Stadsforsen, vattenfall i Indalsälven, Fors
socken, ö. Jämtland; längd 0,5 km, fallhöjd
14 m, disponibel medelvatteneffekt 20,000 hkr,
utbyggd 1918—19 för 1,060 och längre ned 1918
—23 för 175 hkr. Tillhör staten.
Stadsfullmäktige, den kommunala
representationen i svenska städer, som infördes genom
kommunalförordningarna av 1862. Enl. lagen
om kommunalstyrelse i stad 6 juni 1930 skall
stadskommuns beslutanderätt uppdragas åt s.
i varje stad med över 1,500 inv. Ang. rösträtt
vid val av s. samt valbarhet därvid, ang.
be-slutmässighet samt kvalificerad majoritet vid
beslut av s. samt ang. besluts fastställelse av
högre myndighet se Kommun, sp. 1031,
1032, 1037. S. väljas för 4 år. I stad med
1,500 inv. el. därunder är det överlämnat åt
de vid allmän rådstuga röstberättigade att
avgöra huruvida de vilja överlåta sin
beslutanderätt åt s. Se vidare Kommun, sp.
XVIII. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
