Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323 Stadshus-
1032 ff. Verkställighets- och
förvaltningsorgan för s. äro under magistratens inseende:
drätselkammaren, hälsovårdsnämnden,
fattig-vårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden,
nykter-hetsnämnden, byggnadsnämnden,
stadsingen-jörer och stadsarkitekter samt brandchefen.
I de flesta städer finnes såsom sista
beredningsorgan ett beredningsutskott. S:s beslut
skola i vissa fall underställas K. B:s el. K.
m:ts prövning (se Kommun, sp. 1037). För
Stockholm gälla särskilda bestämmelser (jfr
Stockholm, förvaltning), så även för
Göteborg (se d. o., sp. 187). Schg.
Stadshus, kommunal förvaltnings- och
re-presentationsbyggnad. Urspr. fyllde rådhuset
denna uppgift för staden, som det också ofta
har kvar. Sedan magistraten alltmer skilts
från förvaltningen, har dock rådhuset börjat
bli uteslutande en domstolsbyggnad. Då
alltsedan 1909 vid meddelande av nya
stadsrättig-heter den princip tillämpats, att de n y a
städerna i judiciellt hänseende bibehållits under
landsrätt (se d. o.), har s. blivit de nya
stadssamhällenas kommunala
administrationsbygg-nad. Om Stockholms stadshus se
d. o. De omkr. 1600-talets mitt på Norrmalm
och Södermalm uppförda s. utgjorde i främsta
rummet säte för dessa stadsdelars
underrätter, de s. k. kämnärsrätterna (se d. o.).
Södermalms s., det ännu kvarstående s. k. Södra s.,
började byggas på 1660-talet efter ritningar
av Tessin d. ä. G. B-l-n.
Stadsingenjör, kommunal teknisk
tjänsteman, som särskilt i mindre städer vanl.
handlägger samtliga frågor av teknisk natur, ss.
stadens gatu- och vägbyggnader,
vattenlednings- och belysningsverk, samt i regel är
stadens mätningsman. I vissa städer
handlägger s. även frågor om stadsplan.
Stadsjord, den jord, som ligger inom en
stads område. S. kan vara enskilda personer
tillhörig, gammal odaljord (se d. o.), på vilken
stadssamhället efter hand utvecklat sig (f u
n-dationsjord), donationsjord (se d.
o.) el. av staden genom köp, byte, danaarv
o. s. v. med full äganderätt förvärvad jord. I
inskränkt betydelse är s. den del av en stads
territorium, som ej ännu är bebyggd. Om fri
och ofri grund se O f r i grund. Se även
Friskilling och Jordskyld.
Stadskamrerare, i regel benämning på
chefen för drätselkontoret i stad.
Stadskassör, tjänsteman vid drätselkontoret
i stad. S. handhar stadens under
drätselkontorets vård befintliga kassor, mottar in- och
verkställer utbetalningar, för huvudkassabok
över in- och utbetalningar m. m. J. R. N.
Stadskollegium, kommunal institution i
Stockholm med uppgift att å
stadsfullmäktiges vägnar leda förvaltningen av stadens
angelägenheter. I s. ingå dels förtroendemän,
dels föredragande chefstjänstemän, borgarråd
(se d. o.; jfr Stockholm, förvaltning). —
I Göteborg har 1932 inrättats ett s., dock med
enbart förtroendemän som beslutande. Schg.
Stadskommissionär, person, som under
kontroll av staden enl. taxa åtar sig försälj
-ningsuppdrag åt frånvarande.
Stadslag, den lag, som i Sverige förr gällde
för städerna vid sidan av den för landsbygden
gällande landslagen (se d. o.). Utvecklingen
av s. var en naturlig sida av städernas
egen
-Stadsplan 324
domliga rättsliv och självständiga
rättskipning. Sveriges äldsta bevarade s. är B j är
köarätten (se d. o.). Visby hade sin särskilda
lag. Av en s. för Söderköping har ett
obetydligt fragment bevarats. Helt säkert ha även
andra städer under landskapslagarnas tid
haft sin s. upptecknad. På grundvalen av
landslagen och i städerna gällande
rättssed-vänjor utarbetades konung Magnus
Erikssons s. trol. omkr. 1349, även kallad a
11-m ä n n a s. Den företer, såsom av allmänt
historiska skäl kan väntas, i flera fall likheter
med de tyska stadsrätterna. Av trycket utkom
s. f. ggn 1618, försedd med stadfästelse av
Gustav II Adolf. S. gällde liksom landslagen till
1736, då båda ersattes av Sveriges rikes lag.
Litt.: Se under Bjär k öarätt och C. J.
Schlyter, »Sveriges gamla lagar» (VIII 1853,
XI 1865), och I. Arnell, »Sveriges stadz-lag.
Nu åter med anmärckninger uplagd» (1730).
— En av J. Loccenius verkställd övers, till
latin utkom 1672. En ty. övers, av J.
Enan-der m. fl. utgavs 1709. — Anteckningar av
Olaus Petri till några balkar i lagen utgåvos
av C. G. Björling under titeln »Vår äldsta
lagkommentar» (1896) och av K. B. Westman
i »Samlade skrifter af Olavus Petri», IV
(1917). Johan Skyttes kommentar (1608) till de
sex första balkarna har utgivits av E. Wolff
(1905). — K. G. Westman, »De svenska
rättskällornas historia» (1912); A. Holmbäck,
»Ätten och arvet» (1919); A. Schück, »Det
svenska stadsväsendets uppkomst och utveckling»
(1926). K. G. Wn.
Stadsläkare besörjer i stad de åligganden,
som på landsbygden tillkomma
provinsialläkare (se d. o.). S. finnas i rikets alla städer
utom 14. De utses av stadsfullmäktige. Jfr
Sjukvård, sp. 957.
Stadsmajor, se Stockholms b o r g e
r-skaps militärkårer.
Stadsnotarie, vid rådstuvurätt anställd
lagfaren tjänsteman. S. tillsättes av
magistraten, och hans åligganden äro bestämda genom
den för rådstuvurätten i staden gällande
arbetsordningen. Det i rättegångsbalken kap.
1 § 4 givna stadgandet, att i rådstuvurätt
»äga stadens borgmästare och rådmän döma»,
har icke ansetts utgöra hinder för att
stadsnotarie tjänstgör som domare i rätten. I
Stockholms rådstuvurätt motsvaras s. av
förste och andre assessorer (1912—29 benämnda
resp, civil- och kriminalassessorer). E. K.*
Stadsplan, plan för ordnandet och
bebyggandet av stad, köping o. a. stadsliknande
samhälle på landet, för vilket stadsplanelagen
och byggnadsstadgan äro gällande. S. skall
utmärka och ange de för olika ändamål
avsedda områden, vilka ingå i planen, ss.
kvarter för bostäder, för allmänna och industriella
byggnader, gator, torg, parker o. a. allmänna
platser, tillika med alla andra i planen
ingående specialområden, t. ex. järnvägs-,
hamn-0. a. trafikområden, skydds- eller
säkerhetsområden för vissa anläggningar,
idrottsområ-den, begravningsplatser och vattenområden.
S. skall jämväl innehålla bestämmelser ang.
områdenas bebyggande eller användande i
övrigt, s. k. stadsplanebestämmelser.
Genom stadsplanelagen (se d. o.) 29
maj 1931 åtnjuter s. civilrättsligt skydd, och
planen måste successivt genomföras, i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
