Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenborg, Carl - Stenborg, Petter - Stenbrohult - Stenbräcka - Stenbräckefamiljen - Stenbräken - Stenby - Stenbäck, Lars Jakob - Stenbär - Stencell - Stencil - Stendadel - Stendal - Stender-Petersen, Adolf - Stendhal - Steneby - Stenen i grönan dal, Grönan dal, Grön dal el. Gröndal - Stenestad - Stenfalk - Stenfinn - Stenflycht (Segersten), Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Stenborg, P.—Stenflyeht
430
Svenska komiska teatertruppen. S. blev
1782 hovsekr. och senare hovsångare. Från
1809 var han notarius publicus i Stockholm.
S. var också översättare, kompositör och
musikarrangör för teatern. Bland hans roller
märkas Pelée i »Thetis och Pelée», Orfeus i
»Orfeus och Eurydike», Alonzo i »Cora och
Alonzo», Gustav Vasa samt Gustav Adolf i
»Gustav Adolf och Ebba Brahe». S. var sedan
1793 g. m. operasångerskan Elisabeth
(Betty) Olin (1761—1816), dotter till
hovsångerskan Elisabeth Olin (se d. o.) och 1773
—76 anställd vid Kungl. teatern. — Litt.: J.
Flodmark, »Stenborgska skådebanorna» (1893)
och »Elisabeth Olin och Carl S.» (1903). G. K-g.
Stenborg, Petter, skådespelare och
teaterledare (1719—81). Var 1746—53 anställd
vid Kongl. svenska skådeplatsen
(Bollhusteatern) och ledde till 1780 med kungl. privilegium
(utfärdat 1756) Svenska comoedietrouppen, som
spelade i landsorten, i Finland och även i
Stockholm, från 1773 varje sommar på
Ilumle-gårdsteatern. S., kallad de stockholmska
privatteatrarnas fader, ansågs för en god
skådespelare. Jfr Stenborg, C. G. K-g.
Stenbrohult, socken i Kronobergs län, Allbo
härad, närmast ö. om Möckeln; 119,70 kvkm,
2,609 inv. (1932). Jämn skogstrakt med
mossar och flera nyligen sänkta sjöar. 1,323 har
åker, 5,343 har skogsmark. Stenhuggerier
samt vid Diö (se d. o.) möbelfabriker.
Egendomar: Möckelsnäs och Linnés födelsegård,
Råshult (se d. o.). Ingår i S:s och Älmhults
pastorat i Växjö stift, Allbo kontrakt. Jfr
»S. i forntid och nutid», redig, av G.
Virde-stam, 1—3 (1923—25), och Sv. Turistfören:s
Ärsskr. 1923.
Stenbräcka, bot., se Saxifraga.
Stenbräckefamiljen, bot-, se Saxifraga
c e a e.
Stenbräken, bot., se Cystopteris.
Stenby, socknar, se Västra Stenby
och östra Stenby.
Stenbäck, Lars Jakob, finländsk skald
(1811—70). Studerade 1830—32 i Uppsala,
blev 1837 fil. kand, i Helsingfors, övergick
till teologiska studier och redigerade 1839
—41 det pietistiska Evangeliskt Veckoblad.
Då Runeberg publicerat sina mot pietismen
riktade »Den gamle trädgårdsmästarens bref»,
uppträdde S. skarpt mot honom till
pietis-mens försvar. Ilan blev 1846 rektor vid högre
elementarskolan i Vasa, 1855 prof, i
pedagogik vid Helsingfors univ. och s. å. kyrkoherde
i Storkyro. Han utgav 1866 ett eget
psalm-boksförslag. — S;s diktning, samlad i
»Dikter» (1840), tillhör huvudsaki. hans studentår.
Han var en intensivt subjektiv lyriker, som i
säker och nogräknad formkonst gav uttryck
åt tungt allvar och heta, mörka känslor. —
Litt.: E. Aspelin, »L. S.» (1900). G-r C.
Stenbär, bot., se Frukt, sp. 1230.
Stencell, bot., se S k 1 e r e n k y m.
Stencil, se Skrivmaskin, sp. 1187.
Stendadel, zool., dets. som dadelmussla, se
Borrmusslor.
Stendal [JUPndäl], stad i n. delen av preuss.
prov. Sachsen, huvudort i landskapet
Altmark; 29,823 inv. (1925). Järnvägsknut;
metall- och maskinindustri, sockerbruk m. m.
Bland byggnadsverk märkas domen (gr. 1188,
ombyggd i 1400-talets början), Marienkirche
och rådhuset (båda från 1400-talet) samt två
ståtliga stadsportar.
Stender-Petersen, Adolf, dansk slavist (f.
1893), fil. dr i Köpenhamn 1923. Var 1918
—26 lektor i slaviska språk vid Göteborgs
högskola, 1927—31 prof, vid univ. i Dorpat,
blev lektor vid Jyllands univ. 1932. S. har
bl. a. skrivit ett par verk om polsk-jesuitiska
skoldramer, »Slavisch-germanische
Lehnwort-kunde» (1927) och en mängd tidskrifts- och
tidningsartiklar. A. A-t.
Stendhal [städa’1 el. stä-], pseud. för II. Beyle.
Steneby, socken i n. Dalsland, Vedbo härad,
Älvsborgs län; 130,55 kvkm, 3,835 inv. (1932).
Starkt kuperad bergsbygd kring
Upperuds-älven, Laxsjön, Iväg m. fl. sjöar. I
Klockar-berget väldiga jättegrytor. 1,464 har åker,
7,457 har skogsmark. Industri m. m. i
Bil-lingsfors (se d. o.), Mustadfors och Långed (se
d. o.). Egendom: Baldersnäs (se d. o.). Ingår
i S., Tisselskogs, Bäcke och ödskölts pastorat
i Karlstads stift, N. Dals kontrakt.
Stenen i grönan dal. Grönan dal, Grön
dal el. Gröndal är en till flera trakter
av Norden lokaliserad plats, som av den äldre
folktron förknippas med sägnen om »stenen
i grönan dal». Enl. O. Worm skulle en kanik
1503 på resa i Jylland i Vinge sogn ha
påträffat en sten med en inskrift, vari lästes en
spådom om stundande tiders gudlöshet och
förvildning. Stenen hade förts dit från en
plats, kallad Gröndal. Liknande
föreställningar ha i Sverige varit gängse under senare
delen av 1500-talet. Här förläde man stenen
med spådomsinskriften till ett ställe »emellan
Norge och Jämtland» och trodde, att den
in-huggits av hälsingeaposteln Staffan.
Antili-turgisien Jesper Marci (se d. o.) diktade på
grundvalen av motivet en ännu bevarad
förmanande visa (tr. 1617). Man trodde sig
senare igenfinna stenen vid Skurdalshöjden (se
d. o.). S. har nära samband med folkliga
åskådningar vid medeltidens slut. Den tyske
humanisten Grünbecks »Spiegel» (1508)
innehåller ett träsnitt, där man ser präster och
munkar förrätta bondesysslor ute på åkern,
medan bonden officierar som präst vid
högaltaret. Den gammalkyrkliga, konservativa
oviljan mot dylik förkunnelse återklingar i
orden
»När präster varda bönder
och bönder varda vidunder,
då ligger stenen i grönan dal».
Jesper Marci sökte tillämpa det gamla
kvä-det på sin tids brytningar.
Litt.: II. Wieselgren, »Stenen i Grön dal»
(i »I gamla dagar och våra», 1900); N.
Ahn-lund, »Helge btor Staffan» (i »Oljoberget och
Ladugårdsgärde», 1924) och »När Adam grävde
och Eva spann» (i »Svensk sägen och hävd»,
1927). N. A.
Stenestad, socken i Kristianstads län, S
Äsbo härad, omfattar Söderåsens skogrika
högsta delar inom länet; 31,34 kvkm, 566 inv.
(1932). 837 har åker, 1,785 har skogsmark.
Ingår i Kågeröds och S:s pastorat i Lunds
stift, Luggude s. kontrakt
Stenfalk, zool., se F a 1 k s 1 ä k t e t, sp. 68.
Stenfinn, se Staffan.
Stenflyeht (till 1707 S e g e r s t e n),
Johan, krigare (1682—1752). Blev trossdräng
vid fältarmén 1701, befordrades snart men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
