Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stiernhielm, Georg - Stiernhöök, släkt - Stiernhöök, Johan - Stiernhöök, Johan Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Stiernhöök—Stiernhöök, J. C.
472:
S:s viktigaste insats faller inom det
litterära området. Hans samlade dikter, »Musæ
suethizantes, thet är Sång-gudinnor nu först
lärande dichta och spela på swenska»,
utgå-vos 1668. Hela hans uppfattning av
diktarens kall och ställning är en helt annan än
den tidigare, som i poeten närmast såg en
knappt tolererad snyltgäst. S. anser däremot
sin diktning vara av djupgående betydelse
både med avseende på form och innehåll. Hans
litterära program är senrenässansens: en dikt
på nationellt språk men bildad efter
antikens mönster. Med »Hercules» sökte han i
svensk litteratur införa ej blott den antika
formen (hexametern) utan också ton och
anda från antikens stora episka skaldeverk.
Dikten behandlar det gamla motivet Herkules
vid skiljevägen, men S. gestaltar stoffet fullt
självständigt och formar det till ett uttryck
för den moraliska grundåskådning, som satte
sin prägel på svenska stormaktstidens idéliv.
— Balettexterna äro intressanta främst som
prov på S:s experimentlusta på det metriska
området; någon djupare betydelse i poetiskt
hänseende äga de däremot icke. Troligen ha
de tjänstgjort som ett slags utförliga
program, med vilkas hjälp åskådarna lättare
kunde följa gången i styckets pantomimiskt
återgivna handling.
Som filosof ställde sig S. i skarp
motsättning mot aristotelismen och anknöt medvetet
till den platonska riktning, som uppstått
i Florens under 1400-talet (Ficino och Pico
della Mirandola). Dessutom påverkades han
starkt av stoicismen och den tyska mystiken,
varjämte han också synbarligen kände en viss
sympati för Paracelsus och hans
naturfilosofiska teorier. Ehuru aldrig genomarbetad och
utformad till ett enhetligt system, utgör dock
S:s filosofi ett monument över
mångsidigheten, rikedomen och djupet av hans begåvning.
Kristendomen uppfattade S. mycket
personligt och ur ortodox synpunkt säkerligen väl
fritt, men i huvudsak står han dock på kristen
grundval, om han än (som hans efterlämnade
skrift om det onda utvisar) skarpt kritiserade
vissa av den luterska kyrkans dogmer. —
Också på filologiens område utövade S. en
flitig verksamhet. Hans huvudintresse var
riktat dels på den komparativa
språkvetenskapen, dels på de forngermanska språken. I
likhet med de flesta bland samtidens forskare
lyckades han ej åstadkomma några resultat
av bestående värde, då hans utgångspunkter
voro alltför osäkra och hans metod för
okritisk. Hans uppl. av Västgötalagen (1663) och
Wulfilas gotiska bibelövers. (1671) äro ej
heller särdeles framstående. Många av de
arbeten han påbörjade, bl. a. ett svenskt
lexikon, »Gambia Swea- och Götha-måles fatebur»
(1643), blevo aldrig fullbordade. — Hans
skrifter i statsrätt, juridik, retorik, fysik,
matematik m. m. äro mestadels otryckta. Jfr Mått.
S:s karaktär och personliga uppträdande äro
bekanta genom den ypperliga skildring av
honom, som givits av S. Columbus (se d. o.). Till
lynnet var han älskvärd, glad och munter.
Som ämbetsman och forskare utvecklade han
en otrolig flit.
Litt.: B. Swartling, »G. S.» (1909); H. Schück
i »Kgl. Vitterhets, Historie och Antikvitets
Akademien», bd 1 (1932); J. Nordström, »S:s
filosofiska fragment» (1924; med utförlig inl.;
även utg. som d. II: 1—2 av S:s
samlade-skrifter, utg. av Sv. vitt.-samf.); Hj. Lindroth,
»S:s Hercules» (1913); H. Heyman, »S:s
skrifter om mått och vikt» (i Uppsala
univ.-bibl:s-»Minnesskrift», 1921). — Dikten
»Bröllopsbesvärs ihugkommelse» har av J. Nordström
visats ej kunna ha S. till författare (se
uppsats-i Samlaren 1914). — S:s porträtt återges på
vidstående plansch. O. W-n.
Stiernhöök [-hök], svensk släkt.
Kyrkoherden i Rättvik, sedan i Bro
(Västmanland)-Olaus Petri (d. 1616) var fader till
Johan S. (se nedan), adlad 1649; om släkten
jfr J. E. Almquist i Personhist. Tidskr. 1932.
J. S:s son häradshövdingen Anders S.
(1634-—86) verkade som dir. i
trolldomskommissio-nerna i Hälsingland, Uppsala och örbyhus län
1670—76 först nitiskt, sedan återhållande
(se-E. Linderholm i Kyrkohist. Ärsskr. 1930, tr.
1931). Om hans brorson J. C. S. se nedan. Ätten
utdog på manssidan 1750. K. G. Wn; B. H-d.
Stiernhöök [-hok], Johan, rättslärd
(1596-27Ii—1675 25/7); jfr släktart. Johannes 01 ai
Dalecarlus började under stor fattigdom
sina studier i Västerås och blev student i
Uppsala 1619. På
Johannes Rudbeckius’
till-skyndan fick han ett
stipendium, som satte
honom i stånd att
1620—24 vistas i
Tyskland, där han
studerade i Leipzig, Jena,
Wittenberg och
Rostock. Hemkommen
blev S. 1624 lektor vid
det nya gymnasiet i
Västerås, 1625 fil. mag.
i Uppsala. 1626 reste
S. ånyo utomlands och
studerade ett par månader i Oxford och
Cambridge. Efter sin återkomst 1628 återupptog
han sin lärarverksamhet i Västerås. S. blev
1630 assessor i Äbo hovrätt, tillika
underlag-man i Norrfinne lagsaga (till 1640) och jur.
prof, vid Äbo akad. 1640. Hans verksamhet
flyttades dock alltmera över till Sverige. Som
led. av flera lagkommissioner tog han
verksam del i det lagstiftningsarbete, som pågick
vid mitten av 1600-talet. När grunden lades
till Nedre justitierevisionen, blev han
revisionssekreterare. Redan 1658 var hans syn
försvagad, och efter ett par år blev S. blind.
Trots detta utförde han ett storartat arbete
ej blott inom lagstiftningens och
rättskipningens områden utan även inom
rättsvetenskapens. I sitt berömda verk »De jure
sveo-num et gothorum vetusto» (1672) visar S.
kritiskt skarpsinne, stort intresse för rätten
sådan den levde i praxis och en uppfattning
av rättens utveckling och förändring i
samband med odlingens andra sidor, vilken är
synnerligen märklig, sedd mot bakgrunden av
den härskande naturrätten. — Litt.: W. G.
Lagus, »Biographiska anteckninger om Äbo
hofrätts presidenter och ledamöter» (1834);
J. E. Almquist, »Förarbeten till Sveriges rikes
lag 1666—1686» (1933). K. G. Wn.
Stiernhöök [-hök], Johan Carl, diplomat
(1670:talet—1719); jfr släktart. Blev resi
dent i Wien 1716 men var samtidigt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
