Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stickning, Stickmaskiner - Stickord - Stickylle - Sticta pulmonaria el. Lobaria pulmonaria - Stiebel, Emil - Stiedry, Fritz - Stieler, Adolf - Stiernblad, Jules Edvard - Stierneld, släkt - Stierneld, Adolf Ludvig - Stierneld, Gustaf Nils Algernon Adolf - Stiernhielm, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Stickord—Stiernhielm
470
kan dock förändra maskornas form, varigenom
olika bindningsmönster uppkomma.
Varptrikåmaskinerna, bland vilka må
nämnas de s. k. Tattingmaskinerna med
Jacquardmekanism samt
raschelstolar-n a, lia till stor del undanträngts av
tyllvävstolarna. Vissa spetsartade produkter, schalar,
gardiner m. m., kunna i dem framställas. —
I Sverige funnos 1930 134 trikåfabriker,
sysselsättande något över 8,000 arb. och med ett
tillv.-värde av omkr. 61 mill. kr. I Borås
funnos s. å. 26 sådana fabriker. G. H-r.
Stickord, retsamt ord, pik; uppslagsord. —
Stickordskatalog, se Bibliotek
s-teknik, sp. 237.
Stickylle, se K o n s t u 11.
Sti’cta pulmonäria el. Lobär i a p u 1 m
o-näria, bot., lunglav (se d. o.).
Stiebel [sti’b-], Emil, operasångare (f.
18 7 6 29/i). Studerade sång för G. Bratt och
J. Forsell, debuterade 1902—03 på Kungl.
teatern och engagerades där 1903. Framgångsrikt
har S. företrätt buffofacket, och med sin gärna
burleska komik har han varit självskriven i
operetten, bl. a. som Jupiter i »Orfeus i
underjorden». Bland S:s övriga roller må
nämnas Bartholo i »Barberaren i Sevilla», Tonio
i »Pajazzo», Alberich i »Nibelungenringen»,
Joussaume i »Advokaten Pathelin». H. G-t.
Stiedry [JtPdri], Fritz, österrikisk
dirigent (f. 1883). Studerade vid konservatoriet
i Wien och blev jur. dr vid univ., var från
1907 teaterkapellmästare i olika städer och
blev 1916 förste kapellmästare vid hovoperan
i Berlin. I Stockholm dirigerade han i
Konsertföreningen spelåret 1920—21. Senare har
S. varit verksam i Wien och Berlin. H. G-t.
Stieler [JtlT-], Adolf, tysk kartograf (1775
—1836), ämbetsman i Gotha, utgav på Perthes
förlag 1817—23 en »Handatlas» i 50 blad, som
vann stor spridning. 10 :e uppl., bearb. under
ledning av H. Haak, utkom 1925 i 108 blad.
Även en skolatlas (1814) har utkommit i
många uppl. O. Sjn.
Stiernblad, J u 1 e s Edvard, tysk-romersk
riksfrih., lanthushållare, politiker (1813—86).
Var först officer, ägnade sig från 1849 åt
skötseln av Marsvinsholm (se d. o.), som han
1855 köpte. S. var en betrodd man inom
bankväsendet och i Malmöhus läns landsting (ordf.
1869, 1872—74) samt var 1867—77
inflytelserik led. av Första kammaren. Han var en av
upphovsmännen till den s. k. kompromissen
(se d. o.) 1873. S. var sedan en av ledarna
för kammarens skånska fraktion, som
samarbetade med Lantmannapartiet.
Stierneld, svensk släkt. Av bröderna Lars
Eld och Samuel Eld blev den förre
frih. 1691 med namnet Eldstierna (d.
1701, landshövding), den senare adlad med
namnet S. 1694 (d. 1716, kammarråd). Den
förres son generalkvartermästaren frih. J
a-cob Eldstierna (1664—1716) var en
framstående fortifikationsofficer (ätten utdog
1758). S. S:s sonson Samuel Gustaf S.
(1700—75) blev frih. 1751 (ätten utdog på
manssidan 1868) och fältmarskalk 1772. Om
hans son frih. A. L. S. och dennes son frih.
G. N. A. A. S. se nedan.
Stierneld, Adolf Ludvig, frih., samlare
(1755—1835); jfr släktart. S. blev 1792
över-kammarherre, tillhörde riddarhusoppositionen
1786 och 1789, var därför fängslad 1789—•
90. Han var ståthållare på Gripsholm, dit han
samlade en mängd historiska porträtt, flera
dock icke autentiska, stiftade Samfundet för
utgivande av handskrifter rörande
Skandinaviens historia (se d. o.) och var en nitisk
samlare av historiska urkunder. Äktheten av en
rad handlingar i hans samlingar (nu i
Uppsala univ.-bibl., många tryckta) är emellertid
starkt misstänkt.
Stierneld, Gustaf Nils Algernon
Adolf, frih., diplomat (1791—1868), son till
A. L. S. Var 1818—27 envoyé i London.
1838 utnämndes S. till utrikesstatsminister.
Han var såsom sådan väl liden av
oppositionen men råkade vid 1840 års riksdag ut
för dess misshag, sedan hans delaktighet i
kabinettskassans skuld uppenbarats. Jämte
flera statsråd ställdes han under åtal inför
riksrätt. S. begärde sitt entledigande, men
konungen biföll ej, och först sedan rättens
frikännande dom fallit, erhöll S. definitivt
avsked (11 juli 1842). S. var åter
utrikesstatsminister 1848—56 under det betydelsefulla
skede, som kännetecknas av det första
dansktyska kriget, Krimkriget och
novembertraktaten. Ehuru ansedd för engelskvänlig, stod
S. väl hos de ryska maktägande. C. F. P-a.
Stiernhielm, Georg, filosof, skald och
vetenskapsman (15 9 8 7/8—16 7 2 22/«); om S:s släkt
se släktöversikten Swedenborg. S.
in-skrevs vid Greifswalds univ. 1615, antog
namnet L i 1 i a och responderade jan. 1616
på en naturfilosofisk avh. Under de
närmast följ, åren synes S. ha besökt även
andra tyska univ. 1624 var han åter i Sverige,
men redan på hösten detta år anträdde han
en ny utlandsresa, varvid han besökte
Greifs-wald och sedermera synes ha utsträckt sin
färd även till Frankrike. På hösten 1626 blev
han lektor vid Västerås gymnasium, därefter
lärare vid Collegium illustre i Stockholm men
övergick efter en tid till ämbetsmannabanan.
1630—42 var S. assessor vid Dorpats hovrätt,
och 1642 kallades han till Stockholm som
medlem av lagkommissionen. Vid denna tid
synes S:s egentliga vittra författarskap ha
börjat. Hans första tryckta dikt på svenska är
en »Heroisk fägne-sång», tillägnad drottning
Kristina på hennes födelsedag 1643, till stor
del blott en bearb. efter ett tyskt original av
Opitz. 1647 skrev han sitt ryktbaraste verk,
det allegoriskt-didaktiska eposet »Hercules»
(tr. först 1658), vilket följdes av flera för
Kristinas glänsande hovfester skrivna el.
snarare från franska original fritt översatta och
bearbetade balettexter, »Then fångne Cupido»
(1649), »Fredz-Afl» (s. å.), »Lycksalighetens
ähre-pracht» (1650), »Virtutes repertæ» (s. å.)
och »Parnassus triumphans» (1651). Det
mesta av sina senare år ägnade S. vetenskapen,
särskilt filosofi och språkforskning. 1651—
53 och 1654—56 vistades han i Livland,
varifrån han dock på grund av ryssarnas infall
brådstörtat måste fly över till Sverige.
Sedermera beklädde han flera olika ämbeten (han
satt bl. a. i reduktionskommissionen), innan han
1667 blev preses i det nyinrättade
Antikvitetskollegium. — 1631 hade han erhållit förnyelse
på sin släkts gamla adelskap och därvid
antagit namnet S. Huvuddelen avS:s
handskriftliga kvarlåtenskap förvaras på Kungl. bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
