Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Stjärnor
504
tagit slut, ur det latinska. I allm. utmärker
denna bokstavsföljd s., vilkas ljusstyrka är
mindre, ju längre man framskrider i alfabetet.
Då emellertid detta slags beteckning var
otillräcklig, införde Flamsteed, vid sidan av Bayers
beteckning, en numrering av s. inom varje
stjärnbild, så att numret växer med
rekta-scensionen. Flera av de allra ljusstarkasle s.
samt några andra ha, utom den systematiska
benämningen, sedan gammalt särskilda från
latinet och grekiskan samt ofta från arabiskan
härstammande namn. De viktigaste och mest
bekanta av dessa äro sammanfattade i
nedanstående tabell, vars två sista kolumner
upptaga de approximativa värdena på dessa s:s
rektascensioner och deklinationer, gällande för
1930; för varje stjärna är dess storleksklass
(se nedan) angiven inom parentes.
[-Rekt-ascension-]
{+Rekt-
ascension+}
Algenib = y Pegasi (2,9) . . 0 9,6 -f- 14° 48’
Polaris (Polstjärnan) = a
Ursae minoris (2,o) .... 1 36,9 + 88° 56’
Achernar = a Eridani (0,6) 1 35,i — 57° 36’
Mira = o Ceti (variabel).. 2 15,8 — 3° 18’
Algol = p Persei (variabel) 3 3,6 4-40° 41’
Alkyone = ?y Tauri (3,o) .. 3 43,3 -j-23° 53’
Aldebaran = a Tauri (1,1) 4 31,9 + 16° 22’
Rigel = p Orionis (0,3) .... 5 11,2 — 8° 17’
Capella = a Aurigae (0,2) .. 5 11,5 + 45° 56’
Bellatrix = y Orionis (1,7).. 5 21,4 -j- 6° 17’
Betelgeuze = a Orionis (va-
riabel) ..................... 5 51,4 + 7° 24’
Canopus = a Argus (Cari-
nae; —0,9)................... 6 22,4 —52° 39’
Sirius = a Canis majoris
(—1,6) ...................... 6 42,1 —16° 37’
Castor = a Geminorum (1,6) 7 30,1 + 32° 3’
Procyon — a Canis mino-
ris (0,5) ................... 7 35,6 + 5° 24’
Pollux = /? Geminorum (1,2) 7 41,o + 28° 12’
Regulus = a Leonis (1,3) .. 10 4,6 -j-12° 19’
Denebola = Leonis (2,2) 11 45,5 + 14° 58’
Vindemiatrix = s Virginis
(3,o) ...................... 12 58,7 + 11° 20’
Mizar=£ Ursae majoris(2,4) 13 21,1 -j-55°17’
Spica (Axet) = a Virginis
(1,2) ...................... 13 21,5 —10° 48’
Arcturus — a Bootis (0,2) .. 14 12,5 + 19° 33’
Gemma = a Coronae (2,3).. 15 31,7 -j- 26° 57’
Antares = a Scorpii (1,2) .. 16 25,1 —26° 17’
Vega = a Lyrae (0,1) .... 18 34,6 + 38° 43’
Altair (el. Atair) = a Aqui-
lae (0,9) .................. 19 47,4 + 8° 41’
Deneb = a Cygni (1,3) .... 20 39,o + 45° 2’
Fomalhaut = a Piscis au-
strini (1,3) ............... 22 53,8 —30° 0’
Markab = a Pegasi (2,6) .. 23 1,3 + 14° 50’
[-Deklination-]
{+Dekli-
nation+}
Systematiskt ordnade förteckningar över
s:s orter, stjärnkataloger (se d. o.), har man
redan tidigt sammanställt. Den viktigaste
bland de äldsta är den Ptolemaiska i
»Alma-gest», den första astronomiska handboken. S.,
vilkas absoluta koordinater särskilt noggrant
bestämts för att tjäna som referenspunkter
för vidare koordinatbestämningar, kallas
fun-damen ta Istjärnor.
Jämsides med utarbetandet av
stjärnkataloger gingo strävandena att mer el. mindre
noggrant framställa de på himlen observerade
s:s orter på glober och stjärnkartor (se d. o.).
Antalet för blotta ögat synliga s. är
naturligtvis beroende av ögats skärpa och luftens
genomskinlighet och kan sålunda anges blott
på ett ungefär. Man kan emellertid anslå
detta antal för hela himmelssfären till 5,000
—6,000. Då omkr. hälften av dessa vid en
viss tid står över horisonten och vidare av
denna hälft en stor del står så nära
horisonten, att deras ljus helt el. till väsentlig del
absorberas av atmosfären, kan man anslå
antalet av de s., som under en klar natt utan
månsken äro för ett normalt öga samtidigt
iakttagbara, till omkr. 1,500—2,000. Det
antal s., som äro åtkomliga med nutidens
optiska hjälpmedel och i synnerhet med de
moderna astrofotografiska instrumenten, kan
icke med någon tillnärmelse till exakthet
anges; säkerligen måste man emellertid
uppskatta detta antal till hundratals mill., möjl.
måste det räknas i milliarder.
Med avseende på s:s ljusstyrka har man
redan i den klassiska forntiden indelat dem
i olika s. k. storleksklasser. Man
sammanförde ett visst antal av de allra ljusstarkaste
s. och kallade dem för s. av 1 :a storleken, ett
antal av de därnäst ljusstarkaste betecknades
som s. av 2:a storleken o. s. v. De för blotta
ögat nätt och jämnt synliga s. räknas enl.
detta indelningssystem till 6:e storleken. För
det noggrannare fastställandet av s:s
ljusstyrka erfordras särskilda mer el. mindre
noggranna apparater, astronomiska fotometrar
(se Astronomiska instrument). Om
hm är ljusstyrkan hos en stjärna av
storleksklassen m och hn ljusstyrkan hos en stjärna
av storleksklassen n, är skillnaden i
storleksklass, n — m, definierad genom ekvationen
log hm — log hn — 0,4 (n — m).
Man har nu utan svårighet kunnat fortsätta
storleksindelningen till de ljussvaga s., som
äro osynliga för blotta ögat, och man kan
sålunda med samma otvetydighet definiera
t. ex. den 14:e el. 15:e storleksklassen som
den 4:e el. 5:e. — Resultaten av fotometriska
undersökningar och mätningar av s:s
ljusstyrka av Pritchard, Pickering, Müller och
Kempf m. fl. ha nedlagts i mer el. mindre
omfattande fotometriska stjärnkataloger. Den
största av dessa är den från
Harvardobserva-toriet utgivna, efter H. Dräper uppkallade
katalogen, som även innehåller klassificering
av s:s spektra. På senare tid har på detta
område även fotografien införts som viktigt
hjälpmedel. Som bekant äro de vanl. använda
fotografiska plåtarna mest känsliga för de blå
och violetta strålarna men mer el. mindre
okänsliga för de gula och röda, under det
att ögats känslighetsmaximum ligger inom
den gula delen av spektrum. En följd härav
blir, att de gula och rödaktiga s. framstå på
de fotografiska plåtarna som jämförelsevis
ljussvagare än de vita. Den härav
förorsakade skillnaden mellan den »fotografiska» och
den »visuella» ljusstyrkan kan för vissa s.
uppgå ända till 2—3 storleksklasser.
Genom användning av gulskiva och för gult
ljus sensibiliserade plåtar kan man emellertid
på fotografisk väg erhålla en s. k. fotovisuell
storleksskala, som nära ansluter sig till den
visuella och som i praktiken i väsentlig grad
tim.
min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>