Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärnkataloger - Stjärnlodningar - Stjärnlöksläktet - Stjärnmaskar - Stjärnmossa - Stjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Stjärnlodningar—Stjärnor
502
nödvändigt hjälpmedel för så gott som varje
problem inom den observerande astronomien.
Vid sidan av denna huvuduppgift har
upprättandet av stjärnkartor fått sin plats. Den
äldsta s. är utförd av Eudoxos (se d. o.).
Närmast efter denna märkes Ptolemaios’ (se d. o.,
sp. 240). På grund av den ringa
noggrannheten i dessa s., betingad av instrumentens
ofullkomlighet, spela de endast i undantagsfall
någon betydande roll för studiet av
stjärnornas rörelser. De första s., som kunna sägas
ha ett större värde för nutida forskning, äro
Bradleys, Bessels, Maskelynes och Flamsteeds
(se d. o.) s. Bland större s. i senare tid
märkas: Bonner Durchmusterung (se
Argelan-der, F. W.), Cordoba Durchmusterung,
Astro-nomische Gesellschafts omfattande kataloger,
H. Drapers (se d. o.) katalog, Bosskatalogen
samt Fotografiska himmelskartan (se d. o.).
Den senare beräknas komma att upptaga 100
mill. stjärnor och den tillhörande katalogen
några mill. Bland svenska s. märkas
Lunda-observatoriets deltagande i Astronomische
Gesellschafts katalog med 11,000 stjärnors läge
för epoken 1875 samt nyobservation härav,
samma stjärnors noggranna lägen för epoken
1925, observerade och utarbetade av prof.
Gyllenberg i Lund. S. A-f.
Stjärnlodningar, astron., kallas de räkningar
av antalet synliga stjärnor inom smärre
begränsade delar av himlen, t. ex. motsv. ett
visst teleskops synfält, som utförts av W.
Herschel, J. llerschel, G. Celoria m. fl. I
senare tid har begreppet stjärnlodning (star
gauge) ibland även utsträckts till
stjärnräk-ningar på fotografisk grundval. B. L-d.
Stjärnlöksläktet, Ornitho’galum, hör till
fam. liljeväxter, har vita el. grönaktiga
blommor i kvast el. klase. O. umbellatum,
morgonstjärnor, med upprätta
blom-m o r, och O. nutans, aftonstjärnor, med
lutande blommor, odlas och finnas förvildade
i s. och mell. Sverige. G. M-e.
Stjärnmaskar, GephyrSa, ringmaskarna
närstående maskgrupp, omfattande ett antal i
haven levande, starkt växlande former. Den
vid kusterna av Medelhavet och Atlanten
levande, 8 cm långa Bonellia viridis är
bekant för sin starka könsdimorfism (se d. o.).
De omkr. 1 mm långa hanarna leva
parasitiskt i honans äggledare. I Östersjön finnes
den lilla Halicryptus spinulosus. T. P.
Stjärnmossa kallas arterna av
bladmoss-släktet Mnium. De äro vanliga skogs- och
sumpmossor med stora, upptill rosettställda
blad; se pl. vid art. Bladmossor. N. S-s.
Stjärnor, benämning för himlakropparna
i allmänhet men företrädesvis för de s. k.
fixstjärnorna, med uteslutande av planeter,
kometer etc. Begreppen stjärna och
fixstjär-na äro sålunda i det väsentliga
sammanfallande, och den senare, f. ö. oegentliga
benämningen för dessa himlakroppar blir
småningom allt mindre bruklig. Varje stjärnas
läge på himmelssfären bestämmes genom dess
koordinater i ekvatorssystemet, rektascension
och deklination (se Astronomiska
koordinater). I motsats till de övriga
himlakropparna, solen, månen, planeterna o. s. v.,
vilka såsom tillhörande vårt solsystem befinna
sig på relativt små avstånd från jorden och
därför mer el. mindre hastigt förändra sina
koordinater på himmelssfären, ha s., om de
hänföras till ett lämpligt koordinatsystem,
som kan betraktas såsom ett fixt
koordinatsystem, inga el. ytterst små
koordinatföränd-ringar. Deras inbördes läge på himlen äro
därför, även under mycket långa tidrymder,
skenbart orubbliga. Redan i äldsta tider
sammanfördes de ljusaste s. i vissa grupper,
stjärnbilder el. konstellationer, vilka, om de olika
s. tänkas förbundna med linjer, förete för
ögat mer el. mindre framträdande geometriska
figurer (se stjärnkartan vid sp. 504). Man
tänkte sig dessutom dessa figurer täckta av
vissa gestalter av människor, djur el. andra
föremål, och så ha de gamla benämningarna
på de mest iögonenfallande stjärnbilderna
uppstått: Stora björnen, Orion, Svanen o. s. v.
Nedanstående förteckning på stjärnbilderna
innehåller även (kursiverade) deras i den
astronomiska litt. vanl. brukade lat. benämningar.
Nordliga stjärnbilder.
Lilla björnen ( Ursa minor).
Cepheus.
Draken (Draco).
Cassiopea.
Giraffen
fCameloparda-lus).
Stora björnen (Ursa
major).
Jakthundarna (Canes
ve-natici).
Lyran (Lyra).
Svanen (Cygnus).
Ödlan (Lacerta).
Andromeda.
Perseus.
Kusken (Auriga).
Lodjuret (Lynx).
Lilla lejonet (Leo minor).
Berenikes hår (Coma
Berenices).
Bootes.
[Norra] Kronan (Corona
[ horealis] ).
Herkules (Hercules).
Räven (Vulpecula).
Pilen (Sagitta).
Delfinen (Delphinus).
Triangeln (Triangulum).
Väduren (Aries).
Oxen (Taurus).
Tvillingarna (Gemini).
Lilla hunden (Canis
minor).
Kräftan (Cancer).
Lejonet (Leo).
Lilla hästen (Equuleus).
Pegasus.
Fiskarna (Pisces).
Sydliga stjärnbilder.
Valfisken (Cetus).
[Floden] Eridanus.
Orion.
Haren (Lepus).
Enhörningen (Monoceros).
Stora hunden (Canis
major) .
Vattenormen (Hydra).
Sextanten (Sextans).
Bägaren (Crater).
Korpen (Corvus).
Vågen (Libra).
Jungfrun (Virgo).
Ormen (Serpens).
Ormbäraren (Ophiuchus).
Sobieskis sköld (Scutum
[Sobiesii] ).
Örnen (Aquila).
Skorpionen (Scorpius).
Skytten ( S agittarius).
Stenbocken (Capricornus).
Vattumannen (Aquarius).
Södra fisken (Piscis
austrinus).
Bildhuggaren (Sculptor).
Ugnen (Fornax).
Gr avstickeln ( Caelum).
Duvan (Columba).
Målaren (Pictor).
[Skeppet] Argo, uppdelas
i tre:
[Akterskeppet] Puppis.
[Kölen] Carina
[Seglet] Vela
Kompassen (Pyxis).
Luftpumpen (Antlia).
Centauren (Centaurus).
Vargen ( Lupus).
Grad skivan (Norma).
Altaret (Ara).
Södra kronan (Corona
austrina).
Teleskopet ( Telescopium).
Mikroskopet
(Microsco-pium).
Tranan (Grus).
Fenjx (Phoenix).
Pendeluret (Horologium).
Nätet (Reticvlum).
Svärdfisken (Dorado).
Flygfisken (Piscis volans
el. Volans).
Södra korset (Crux).
Flugan (Musca).
Cirkelpassaren (Circinus).
Södra triangeln
(Triangulum australe).
Påfågeln (Pavo).
Indianen (Indus).
Tukanen (Tucana).
Lilla vatten ormen
(Hy-drus).
Taffelberget (Mensa el.
Mons mensae).
Kameleonten
(Chamae-leon).
Paradisfågeln (Apus).
Oktanten (Octans).
För att beteckna de enskilda s. inom varje
stjärnbild använder man ett av Bayer i hans
»Uranometria» (1603) infört system, enl.
vilket de olika s. tilldelas var sin bokstav ur
det grekiska alfabetet el., sedan detta ev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
