Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms superfosfat fabriks a.-b. - Stockholmssystemet - Stockholms teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholmssystemet—Stockholms teatrar
559
tionen omfattar gödselämnen och
kväveföreningar, karbid, klorater,
träkonserveringsmedel, legeringar, kemikalier m. m. Aktiekap.
var 1932 15 mill. kr., arb.-antalet omkr. 900
och tillv.-värdet omkr. 15 mill. kr. G. H-r.
Stockholmssystemet, A.-b., bildades 1913 på
initiativ av dr Ivan Bratt och övertog 1914
detaljhandeln med brännvin inom Stockholm.
Det nykterhetspolitiska program,
»Bratt-systemet», vars genomförande var S:s
uppgift, omfattade ett restriktivt
försäljnings-system, helt präglat av sociala synpunkter,
varigenom en väsentlig förbättring av
nykter-hetstillståndet borde kunna vinnas utan större
risker. Det privatekonomiska intressets
avkoppling borde genomföras ej blott för de
speciella detaljhandelsbolagens räkning —
Göte-borgssystemets princip — utan även vid all
försäljning av starkare alkoholdrycker till
allmänheten. Handeln med dylika drycker borde
i möjligaste mån inom ett givet område
koncentreras i en och samma hand.
Utminute-ringen av spirituösa och viner borde bli
föremål för individuell kontroll
(motbokssyste-met). Utskänkningen borde slutligen göras
till föremål för vissa generella restriktioner
(måltidstvånget).
S. kunde under de första åren av sin
verksamhet på grund av då gällande
brännvins-lagstiftning endast i ganska begränsad
utsträckning genomföra sitt program, men
genom en serie lagändringar 1914, 1915 och
1916 skapades ökade förutsättningar för
bolagets arbete i sådant syfte. Genom 1917 års
rusdrycksförsäljningsförordning genomfördes i
väsentliga delar den sida av Bratts
nykterhetspolitiska program, som avsåg
försäljningens ordnande
(seSpritdryckslagstift-n i n g). Från Bratt och S. utgick också
initiativet till Vin- och spritcentralen (se d. o.).
S:s aktiekap. är 500,000 kr.
Försäljningssumman för spritdrycker och viner uppgick
1932 till omkr. 45 mill. kr. I
omsättnings-och utskänkningsskatt inbragte denna
försäljning till statsverket omkr. 14,360,000 kr. I
nettovinst på 1931 års rörelse inlevererades
1932 till statsverket omkr. 5,970,000 kr.
Försäljningen av spritdrycker, 1913 i runt tal
8,540,000 1, var 1932 i runt tal 6,758,000 1.
Antalet fylleriförseelser inom Stockholm, som
1913 var 17,696, hade 1932 nedgått till 6,187.
Litt.: J. Bergvall, »Restriktionssystemet,
hur det kommit till, hur det arbetar, vad det
uträttat» (2:a uppl. 1929); a.-b.
Stockholms-systemets årsberättelser 1914—31.
Stockholms teatrar. Skoldramer uppfördes
under 1500- och 1600-talet av Trivialskolan
och Tyska skolan, även inför hovet. Där
spelade också Uppsalastudenter vid de kungliga
bröllopen 1612 och 1620. Från 1628 till in på
1650-talet spelade tysken Kristian Thum såväl
vid hovet som i staden och fick 1640 av rådet
bidrag till uppförande av teaterhus på
Södermalm. Drottning Kristina och hennes hov
uppförde praktfulla sångspel och maskspel,
från 1649 på den i slottets balsal inredda
teatern. I staden spelade under 1640- och
1650-talet engelska, holländska och franska
sällskap i bollhusen på Slottsbacken och i
Tyska skolan. Drottning Kristina inkallade
1652 till hovets förlustelse ett italienskt
ly-riskt-dramatiskt sällskap. Under Karl XI :s
560
förmyndarregering tog hovets smak för
baletter och upptåg ny fart och kulminerade i
den av E. Lindschöld komponerade karusellen
1672. Holländaren J. B. van Fornenbergh
invigde 1667 Kungl. skådeplatsen i
den s. k. Lejonkulan (se d. o.). Där
spelade sedan bl. a. 1686—91 Uppsalastudenter
under Lindschölds beskydd, men detta
första försök att skapa en stående svensk
scen strandade. Den efterträddes av Die
chursächsischen hochteutschen Comoedianten,
som stannade, tills Lejonkulan förstördes
vid slottsbranden 1697. Hovteatern i
Kungs-huset invigdes 1699 av ett franskt sällskap
under ledning av Rosidor, som 1700—06
också spelade offentligt i det till teater
ombyggda Stora bollhuset på Slottsbacken (se
Bollhus). Bollhusteatern öppnades
ånyo 1720 av ett tyskt sällskap, och hovet
spelade där på kungliga födelsedagar 1721—22.
Den franske hovbalettmästaren Landé
introducerade 1722 på Bollhusteatern ett lyriskt
och 1727 ett dramatiskt sällskap, båda franska.
Från omkr. 1730 spelade tyskar omväxlande
med fransmännen. Några unga adelsmän
under ledning av frih. A. J. v. Höpken och
Chr. von Olthoff spelade på 1730-talet på
svenska i Lefebureska huset vid Stora Nygatan,
och en föreställning av unga tjänstemän och
studenter på Bollhusteatern 1737 väckte
intresse. 4 okt. 1737 öppnades där under
ledning av den franske skådespelaren Ch.
Lang-lois och överinseende av Höpken Kungl.
svenska skådeplatsen. Även detta
försök måste slutligen 1753 uppges, och ett
franskt sällskap tog under kungl. beskydd
Bollhusteatern i besittning. En del av
svenskarna spelade under P. Stenborgs ledning
med kungl. tillstånd men i allt djupare elände
i tillfälliga lokaler till 1758, då de försvunno
i landsorten. Adolf Fredrik inkallade 1754
också ett italienskt operasällskap, som till
1767 alternerade med fransmännen, mest på
hovteatern på Drottningholm (se d. o.).
Med Gustav III bröt solen äntligen in över
den svenska scenen. Fransmännen avskedades
1771. Stenborg, som återkommit och 1769—70
spelat i f. d. Lafons kaffehus vid Järntorget,
anhöll att få begagna den lediga
Bollhusteatern. Han beviljades en föreställning, som
bevistades av Gustav III och kom dennes
beslut att upprätta en svensk teater att mogna.
18 jan. 1773 invigdes med operan »Thetis och
Pelée» i den av J. E. Rehn restaurerade
Bollhusteatern och i Mus. akad:s namn den ännu
bestående Kungl. teatern. Den var helt
inrättad som opera. Gustav III inkallade 1781
ett franskt sällskap under J.-M. Boutet de
Monvel, som från 1783 också spelade
offentligt på Bollhusteatern, som Kungl. teatern
lämnat för att 30 sept. 1782 hålla sitt intåg
i Gustav 111: s operahus vid Gustav
Adolfs torg, uppf. efter ritningar av
Adel-crantz. Konungens årliga anslag bestämdes
1786 till 83,000 rdr sp. Av Monvel utbildades
medl. av operan o. a. lämpliga aspiranter för
talscenen, och 2 juni 1787 öppnade A. F.
Ri-stell med kungl. tillstånd i Bollhusteatern
Svenska dramatiska teatern, som
spelade omväxlande med fransmännen.
Företaget gick omkull, men Gustav III ingrep,
och Kungl. svenska dramatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
