Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms-Tidningen - Stockholms-Tidningen Stockholms Dagblad - Stockholms tomträttskassa - Stockholms yllefabriks a.-b. - Stockholms örlogsstation - Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar (S. W. B.) - Stocklack - Stockman, David Georg - Stockmar, Christian Friedrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Stockholms-Tidningen Stockholms Dagblad—Stockmar
566
sex n:r i veckan, därefter med sju, sedan ett
söndagsnummer då börjat utges.
Söndags-numren åtföljas av en söndagsbilaga med
litterärt, populärvetenskapligt och
underhållande innehåll.
Tidningens huvudred, efter Jeurling ha
varit A. Hallgren (1899—1906), G. Gullberg
(1906—11), E. B. Rinman (1911—31), E.
Sundström (1 jan.—1 nov. 1931) och E. Stomberg
från nov. 1931. Som andre red. tjänstgjorde
H. Nelson 1918—26, K. Holmberg 1926—28,
O. Hemberg 1928—29 och G. Olzon 1929—31.
Politisk red. är sedan 1932 A. Erman.
Redak-tionssekr. ha bl. a. varit G. Hægerstolpe, J. Z.
Lindberg, A. Sandberg, J.Törnequist och
G.Pra-vitz (från nov. 1931). Bland tidningens
medarbetare märkas författaren G. Janson, Anna
Branting (»René»), Niuian Waernér (»C. A.
Tollén»), A. Wallengren (»Falstaff fakir»), B.
Schöldström, E. Norlander (»Don Basuno»), D.
Fallström, Emil Kleen, Else Kleen (»Gwen»),
K. Barr, A. Essén (»Anders Eje»), A.
Nygren (»Alf»), J. R. Nilsson (politiska avd.),
B. Ohlin (ekonomisk politik), Kj. Strömberg,
O. Wieselgren, O. Rabenius och H.
Greve-nius (litteratur, den sistnämnde även
teateranmälare sedan 1932), K. Atterberg (musik),
E. Blomberg, G. M. Silfverstolpe, G.
Näsström (konst), Hj. Lundgren (»Abbé
Coig-nard», »Johannes Bengtzén» m. fl.), E.
Sjö-stedt (»Osborne»; Pariskorrespondent), W.
Swahn (»Wolodja», »Con moto» m. fl.), B.
Idestam-Almquist (»Robin Hood»;
söndagsbilagan och film), E. Berggrén (utrikesmedarb.)
och B. Carlberg (»Berco»; krönikan).
S. fick hastigt en stor uppl., den största
n. om Berlin redan före sekelskiftet. Den
dagliga medeluppl. 1932 utgjorde 150,305 ex.,
därav 80,967 fasta prenumeranter.
Politiskt har S. alltid representerat en icke
partibunden, liberal, socialreformatorisk och
nationell åskådning, som den företräder även
efter sammanslagningen med Stockholms
Dagblad. Samtidigt som tidningen med energi
deltog i striden för allmän rösträtt och
samhällets demokratisering, hävdade den en
utpräglat försvarsvänlig hållning. För
socialpolitiken och särskilt arbetarfrågorna har
tidningen lagt i dagen ett livligt och sakkunnigt
intresse. Då Frisinnade landsföreningen i maj
1923 sprängdes på förbudsfrågan, var S. bland
dem, som förordade bildandet av ett nytt
liberalt parti.
Ett särdrag i S :s insats på det sociala
området har varit dess förmåga att intressera
sin publik för insamlingar till behjärtansvärda
ändamål, som icke tillgodosetts på annat sätt.
Bland dessa må nämnas de mångåriga
insamlingarna till kolonivistelse åt barn under
skolåldern (»30 kr. för ett barn», senare »vårt
barn»). S:s riksskyttetävling på hemortens
banor sedan 1922 räknar årl. 6,000—7,000
deltagare.
S:s bolags aktiekap. utgör 2 mill. kr. och
reservfonden 1,2 mill. kr. Från 1906 stod dir.
F. Em. Leijon i spetsen för bolaget, tills han
och det konsortium, som jämte honom
innehade aktiemajoriteten, 1930 lämnade sina
intressen i företaget. Som verkst. dir. inträdde
då bokförläggare Erik Åkerlund. 1933
förvärvades aktiemajoriteten av ett konsortium med
bokförläggare Åkerlund som huvudintressent,
och i samband härmed förvärvade S :s a.-b.
aktierna i Stockholms Dagblads förlags-a.-b.
och Aftonbladets a.-b. På S:s tryckeri
framställes därefter även Aftonbladet (se d. o.,
suppl.).
Uppgifter om företagets historia
förekomma i det till minne av tidningens 25-åriga
tillvaro utgivna jubileumsnumret 29 nov. 1914
samt i ett jubileumsnummer, som utgavs på
tidningens 40-årsdag, 30 nov. 1929.
Stockholms-Tidningen Stockholms Dagblad,
förk. St. T. D., se
Stockholms-Tidningen.
Stockholms tomträttskassa, A.-b., har till
ändamål att mot säkerhet av inteckning i
tomträtter utlåna penningar för att befrämja
uppförande av bostäder på Stockholms stad
tillhörig mark. Staden, som innehar
aktiemajoriteten, har iklätt sig garanti för kassans
skuldförbindelser intill 80 mill. kr.
Stockholms yllefabriks a.-b., se R e y m e r
s-h o 1 m.
Stockholms örlogsstation med tillhörande
örlogsvarv omfattar Skepps- och
Kastell-holmarna samt Galärvarvet (se d. o.) på
Djurgården. Förslag till förflyttning av S.
upptogs f. ggn till behandling 1863 och har
sedan slutet av 1890-talet varit aktuellt. Ö-g.
Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägar (sign. S. W. B.), spårvidd 1,435 m, omfatta
sammanlagt 461,7 km järnvägsförbindelser,
öppnade för allmän trafik: Tomteboda övre—
Ängelsberg och Tillberga—Sala 1875,
Tillber ga—Köping och Kärr gruvan—Ängelsberg
1876, Norberg—Klackberg 1883, Ramnäs—
Kolbäck 1899, Ängelsberg—Vansbro 1900,
1907, Morgårdshammar—Smedjebacken 1905
samt Enköping—Heby—Runhällen och
Enköping—Enköpings hamn 1906. S. trafikera
därjämte de Stockholms stad tillhöriga
järnvägarna (spårvidd 1,435 m) Spånga—Lövsta,
7,3 km, öppnad 1889, och Sundbyberg norra—
Ulvsunda, 3,3 km, öppnad 1915. F. P.
Stocklack, se Gummilack a.
Stockman, David Georg, operasångare
(f. 1879 30/ii), debuterade 1906—07 på Kungl.
teatern, där han är engagerad sedan 1907. S.
övertog A. ödmanns repertoar och har, främst
tack vare sin lyriskt
välljudsrika tenor,
som ej uteslutit
bravur, länge varit
svenska operascenens mest
använda och i sitt
slag främste tenor.
Till hans partier höra
Romeo, Faust (i
Gou-nods och Boitos
operor), Lohengrin,
Wal-ther i
»Mästersångar-na», Tristan och
Parsifal, vilka han kreerat
på svensk scen, Don
José i »Carmen», Rodolphe i »Bohème», Fra
Diavolo, Hoffmann samt på operettområdet
Eisenstein i »Läderlappen». H. G-t.
Stockmar [ftå^-], Christian
Friedrich von, frih., tysk-engelsk läkare och
politiker (1787—1863). S. blev 1816
livmedikus hos prins Leopold av Sachsen-Koburg,
vilken han s. å. följde till England vid
den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
