Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockmar, Christian Friedrich von - Stockning - Stockport - Stockros - Stockstraff - Stocksund - Stocksunden el. Stocksun - Stockton - Stocton-on-Tees - Stoff - Stofil - Stoftregn - Stoicism - Stoiker - Stoilov, Konstantin - Stoisk - Stoiska skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567 Stockning-
nes giftermål. S. verkade för drottning
Viktorias av England giftermål med prins Albert
av Sachsen-Koburg och Gotha, för vars
personliga utveckling han blev av stor betydelse.
Genom klokhet, takt och diplomatisk
skicklighet kom S. som personlig rådgivare åt
Albert och Viktoria att få ett betydande
inflytande. Med stor iver arbetade han på att
skapa större förståelse mellan Storbritannien
och Preussen. R. Sv-m.
Stockning, se Biskötsel, sp. 371.
Stockport [stå’kpät], stad och county
bo-rough i eng. grevsk. Cheshire, s. s. ö. om
Manchester, vid föreningen av Merseys källfloder
Goyt och Tame; 125,505 inv. (1931).
Betydande fabriksstad med tillv. av hattar,
maskiner, motorer, elektrisk materiel m. m.
Stockros, bot., se Althaea. —
Stock-ro s r o s t, se Rost.
Stockstraff, skamstraff. Stocken hade
runda, fotledsstora hål; genom att övre delen
var löstagbar, kunde en persons ben insättas
och sedan låsas i stocken. S. ådömdes av
prästen; det verkställdes i vapenhuset el.
utanför kyrkan vid gudstjänsten och
avskaffades i svensk lag 1841. G. O. G.
Stocksu’nd, köping i Stockholms län,
Dan-deryds skeppslag, mellan Stockholm och
Djursholm, ö. om sundet mellan Edsviken och
Värtan; 151 har, 2,228 inv. (1932). S. har
utvecklats som trädgårdsstad sedan 1890-talet
och blev vid årsskiftet 1909—10 köping,
varmed tre år senare den ö. om
Stockholm—Roslagens järnväg belägna delen av Mörby (se
d. o.) förenades. Kommunal mellanskola,
vatten- och avloppsledningar; täta järnvägs- och
omnibusförbindelser med Stockholm.
Tax.-värde å fastighet 14,554,200 kr. (1931), tax.
inkomst 6,039,750 kr. Tillhör Danderyds förs.
Stocksunden el. Stocksund, benämning
på Norrström vid Stockholm. Förekommer
tidigast hos Snorre Sturlasson (se d. o.) i hans
i Norges konungasagor ingående Olof ssaga
(förf, på 1220-talet). Namnet är okänt i äldre
svenska källor. G. B-l-n.
Stockton [stå’kton], stad i mell.
Kalifornien, U. S. A., vid San Joaquin river, hit
farbar för oceanfartyg; 47,963 inv. (1930).
Betydande handelscentrum, särskilt för frukt.
Stockton-on-Tees [stå’kton ån ti’z],
hamnstad i eng. grevsk. Durham, på n. stranden av
Tees ovanför dess mynning; 67,724 inv. (1931).
Betydande järn- och stålverk,
maskinfabriker, varv m. m. Om järnvägen till D
arlin g t o n se d. o.
Stoff, ämne, material; tyg. — Stoffera,
utstyra, putsa upp.
Stofll, åldring, som envist fasthåller sin
gamla mening.
Stoftregn, dets. som slamregn (se d. o.). Jfr
även Blodregn och Luft, sp. 269.
Stoicksm [ståi-], den åsikt, som utvecklades
av stoiska skolan (se d. o.); ett
sinnelag, som erinrar om de gamla stoikernas
sedliga stränghet och förakt för de yttre
förhållandenas inverkan på människan. S-e.*
Stoiker [stä’i-], anhängare av den stoiska
filosofien (se Stoiska skolan); person,
som utmärkes av de gamla stoikernas stränga
sedliga anda. S-e.*
Stoilov [stå’jlåf], Konstantin,
bulgarisk politiker (1853—1901). Tillhörande de
få
-Stoiska skolan 568
taliga konservativa, utövade han under furst
Alexanders regering som chef för dennes
politiska kabinett och flera gånger för kortare
tid led. av ministären ett betydande
inflytande. Under regentskapstiden 1886—87 var
han justitie- och slutligen även
premiärminister, efter Ferdinands trontillträde 1887—88
justitieminister i Stambolovs kabinett. Han
tillhörde sedan oppositionen mot denne och
var 1894—99 konseljpresident, under vilken
tid försoningen med Ryssland och Ferdinands
erkännande genomfördes. H. B-n.
Stoisk [stäT-], som innebär stoicism el.
överensstämmer med stoiska skolans lära;
ståndaktig, karaktärsstark, lugn i lidandet, sj
älv-behärskad emot affekter.
Stoiska skolan [stå’i-] (se Sto a), en av
senantikens mest betydande filosofskolor,
grundlädes av Zenon från Kition på Cypern. Dess
historia brukar indelas i tre perioder: 1) den
äldre Stoa (Zenon, Kleanthes, Chrysippos, se
dessa ord) omkr. 300—150 f. Kr.; 2) den
mellersta Stoa (Panaitios, se d. o., Poseidonios)
omkr. 150—50 f. Kr.; 3) kejsartidens Stoa
(Seneca, Epiktetos, Marcus Aurelius, se dessa
ord) i första och andra årh. e. Kr. —
Vetenskapligt mest betydande är den äldre
stoicis-men, av vars skrifter blott fragment äro
bevarade, utg. av Pearson (1891) och v. Arnim
(3 bd, 1903—05). Den mellersta och den senare
Stoa äro övervägande dels eklektiska, dels
populärfilosofiska.
S:s filosofi indelades i logik (även
innehållande s:s kunskapsteori), fysik (innehållande
s:s metafysik) och etik. S:s kunskapsteori
var strängt empiristisk. Själen är urspr.
liksom en tom tavla, på vilken vid
varseblivning-arna göras intryck. All kunskap härstammar
från dessa intryck. För dessas
överensstämmelse med de yttre tingen ha vi ett kriterium
i den övertygelse om deras riktighet, som
åtföljer dem. — I fysiken hävdade s. en
strängt monistisk materialistisk uppfattning.
Även tingens egenskaper, själslivets yttringar,
tankarna, affekterna, dygderna o. s. v. äro
kroppsliga. Den gemensamma yttersta
grunden till allt är den gudomliga kraften, som
genomströmmar hela universum, som reglerar
allt med den strängaste nödvändighet och som
stoikerna, följande Herakleitos, identifierade
med elden. De lärde, att världen uppkommit
ur elden och åter måste förgås i eld, därpå
ånyo uppstå o. s. v. i oändlighet, och varje
världsförlopp är i minsta detalj reglerat och
identiskt detsamma som alla föreg. — Etiken
är för s. den viktigaste delen av filosofien och
detta i så hög grad, att filosofien än definieras
som kunskap om det gudomliga och
mänskliga, än som övning i dygd. Dygden och det
sanna vetandet äro för s. oupplösligt
förbundna, ja, de äro samma sak, lasten är,
liksom för Sokrates, eg. okunnighet. Det goda
är nu för s. det, som överensstämmer med vår
innersta natur. Som förnuftsvarelser finna vi
då det goda i det förnuftsenliga livet, i
förnuftets självständighet och herravälde över
levernet, sålunda i dygden. Det onda är
affekternas herravälde, vilket innebär okunnighet
och varigenom vi ledas av något för vår natur
främmande. Liksom för cynikerna blev även
för s. målet den fullständiga behovslösheten,
apatien, utrotandet av alla affekter. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
