Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora Tuna - Stora Tuna kontrakt - Stora vakten - Storavan - Storax - Storaxeln - Stora Åby - Stora Ängby - Storbacken - Storbofallet - Storbritannien - Naturförhållanden, huvuddelar och -regioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583 Stora Tuna kontrakt—Storbritannien (Naturförhållanden, huvuddelar och -regioner) 584
se Gerda Boethius i »Sveriges kyrkor», bd
37 (1932). Se även J. Sandström i Rig
1920. G. R-ll;Å.S-n.
Stora Tuna kontrakt, i Västerås stift,
omfattar 4 pastorat: Stora Tuna; Silvberg;
Säters stads- och landsförsamlingar; Gustafs.
Stora vakten, se Konungens stora vakt.
Storavan, den nedersta av de stora sjöarna
i Skellefte älvs (jfr d. o.) sjökedja, mell.
Lappland; 170 kvkm, 419 m ö. h., 21 m djup.
Sto’rax, farm., se S t y r a x.
Storaxeln, mat., se Ellips, sp. 715.
Stora Åby, socken i Östergötlands län,
Ly-sings härad; 104,56 kvkm, 1,846 inv. (1933).
Sträcker sig från östgötaslättens sydrand upp
i Holaveden. 1,874 har åker, 5,721 har
skogsmark. Ingår i S. och ödeshögs pastorat i
Linköpings stift, Lysings kontrakt.
Stora Ängby, av Stockholms stad 1904
inköpt lantegendom i Bromma församl.,
Stockholm. Har sedan 1930 exploaterats för
små-stuge-, villa- och radhusbyggen.
Storbacken, by i Jokkmokks socken,
Norrbottens län, 1 mil nedanför Stora och Lilla
Lule älvs förening, förr övre ändpunkt för
ångbåtstrafik på Lule älv. Färjställe.
Storbofallet, se M ö r s i 1.
Storbritannien, eng. Great Britain, namn
på Brittiska öarna (se d. o.) utom Irland och
Man, omfattar i inskränkt bemärkelse
England, Wales och Skottland, vilka tills, bilda
Europas största ö (217,720 kvkm). Politiskt
är S. benämning på Förenade
konungariket Storbritannien och
Nordirland, United kingdom of Great Britain
and Northern Ireland, förk. U. K. (jfr nedan,
Författning), moderlandet i Brittiska
riket (se d. o.). Folkmängd 1931: England och
Wales 39,947,931 inv., därav Wales 2,593,014
inv. (inkl. Monmouthshire), Skottland 4,842,554
inv., Nordirland 1,256,561 inv. (1926),
beräknad folkmängd 1931 1,246,000. Arealen, se
Administrativ indelning, sp. 589 ff.
INNE HÅLL:
sp.
Naturförhållanden,
huvuddelar och -regioner 583
Geologi ............ 587
Klimat.............. 588
Växtvärld .......... 588
Djurvärld .......... 588
Befolkning och bebyg-
gelse............... 589
Administrativ indelning 589
Näringar............ 591
Kommunikationer .... 595
Mynt, mätt och vikt ... 596
sp.
Statsfinanser och
penningväsen ......... 596
Undervisningsväsen ... 597
Tidningspress ..... 598
Försvarsväsen ..... 599
Författning........ 602
Förvaltning ....... 604
Rättsväsen och rättskip-
ning .............. 605
Flagga ............ 606
Historia .......... 606
Litteraturanvisningar.. 615
Om kyrkliga förhållanden se
England, sp. 840—845, och Skottland,
sp. 1167—68.
Naturförhållanden, huvuddelar och
-regioner. Belägna på den s. k. kontinentalsockeln,
bilda Brittiska öarna urspr. väsentligen en
del av europeiska kontinenten. Från Irland
skiljes S. av Irländska sjön, från europeiska
kontinenten, från vilken S. i relativt sen
geologisk tid avskilts, av Engelska kanalen och
Pas de Calais. Kusterna äro i v. starkt
inskurna, dels längs förkastningslinjer, dels
genom dränkta dalsystem. De äldre och
motståndskraftigare bergarterna i v. ha här också
hindrat en sådan utjämning av kustlinjen,
som ägt rum vid Nordsjökusten. Kritberg-
Storbritanniens vapen.
Kvadrerad sköld: I och IV i
rött fält tre leoparder av guld
med blå beväring över
varandra; II i guldfält ett
upprest, rött lejon med blå
beväring, omgivet av en dubbel,
röd liljejnfattning; III i blått
fält en harpa av guld med
strängar av silver.
arterna i s. och ö. bilda flerstädes
abrasions-kuster, De starka tidvattensströmmarna ha
utbildat de karakteristiska, trattformiga
myn-ningsvikar (estuarier), vilka blivit av så stor
betydelse för S:s sjöfart. Brittiska öarnas
yt-bildning är väsentligen beroende av
bergs-kedjebildande rörelser (se nedan, Geologi).
S. indelas i det följ, i huvuddelarna
Skott-1 an d, Nordengland, Wales, S y
d-västengland, Engelska slätten
och Sydengland.
Skottland. Om de naturgeografiska
huvuddelarna se Skottland, sp. 1166—67.
Skotska högländerna, till vilka genom hela sin
geol. byggnad även Hebriderna (se d. o.) böra
hänföras,
genomdragas av s. v.—
n. ö. gravsänkor,
ss. Glenmore (jfr
d. o.), och bilda en
sönderdelad,
kraftigt denuderad
platå. Platåtopparna
nå i allm. omkr.
900 m höjd ö. h.;
de högsta
bergstopparna äro Ben
Nevis (1,343 m ö.
h.; S: s högsta berg)
och Ben Macdhui
(1,309 m ö. h.).
Dalbottnarna ha
sparsam odlingsmark,
dalsidorna bära
ofta skog,
platåerna täckas av
ljunghedar el.
torvmossar. Atlantkusten
påminner om norsk
fjordnatur. Till
landets skönhet bidraga talrika långsmala
sjöar el. fjordar (lochs), fördjupade av glaciärer.
De kunna ha betydande djup, ss. Loch Morar
(310 m) och Loch Ness (230 m). Två dalsystem
genomdraga Högländerna: s. v.—n. ö.
längs-dalar och tvärdalar i n. v.—s. ö. Glens är
den inhemska beteckningen i synnerhet för
bergsdalarna, straths för de lägre liggande,
större och bredare dalarna. Som en särskild
region i Högländerna kan n. ö. Skottland
avskiljas, innefattande Caithness-slätten,
lågländerna kring Moray firth samt Buchanplatån
med större befolkningstäthet, särskilt kring
Aberdeen. De glest befolkade Högländerna
kontrastera skarpt mot de tätt befolkade,
småkuperade trakterna i Skotska låglandet,
där stenkolslagren givit upphov till ett av S:s
förnämsta industridistrikt kring Glasgow (se
d. o.). Gynnsammare klimat och jordmån
skapa här också bättre betingelser för
jordbruk (jfr A yr). Clyde (se d. o.) bildar den
djupt inträngande farleden in till
lågländernas industridistrikt. Sydskotska höglandet
upptages i allm. av stora, av ljunghedar el.
torvmossar (moors) täckta platåer (ej
överskjutande 600 m ö. h.) med stora dalar (dales).
Sin högsta höjd når Sydskotska höglandet i
Merrick i s. v. (842 m ö. h.). I v., i
landskapet Galloway, idkas i synnerhet
nötboskaps-och fåravel. En täml. sluten geografisk enhet
bildar i ö. Tweedbäckenet, där fåraveln högt
utvecklats i samband med ylleindustri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
