Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien - Naturförhållanden, huvuddelar och -regioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storbritannien (Naturförhållanden, huvuddelar och -regioner)
585
Nordengland får väsentligen sin
prägel av Penninska bergen, som sträcka
sig mellan floderna Tyne i n. och Trent
i s. och begränsas av förkastningslinjer i
n., v. och s., mest markerat ovanför
Eden-dalen i v., där bergen kulminera i Cross fell
(882 m ö. h.). De högsta platåerna täckas i
stor utsträckning av mossar och ljunghedar.
Befolkningen är koncentrerad till floddalarna.
Framför allt ha kollagren på bergens sidor
blivit grundläggande för industriens
upp-blomstring i v. Yorkshire och ö. Lancashire.
Isolerade från Penninska bergen av Edendalen
i ö. och från Sydskotska högländerna av
Car-lisleslätten i n., höja sig på halvön mellan
Solway firth och Morecambe bay Cumbriska
bergen (se d. o.), ett kupolliknande massiv
(högsta punkt Scafell pike, 978 m ö. h.),
uppdelat i platåblock av från Scafellområdet
utstrålande dalar, utvidgade i långsmala sjöar,
det s. k. Lake district. På de nederbördsrika
platåerna dominera betesmarker, Carlisles och
Edens lågländer äro jordbruksdistrikt,
gynnade av god jordmån (red soil), medan v.
kustens kol- och järnmalmsfält här givit upphov
till industribygder. N. ö. England, grevsk.
Durham och Northumberland, bildar i ö.
ett kulligt lågland med utfart åt v. genom
Tynedalen. Söderut öppnar Northallerton gate
en sedan ganimalt viktig huvudväg till
Engelska slätten. De båda grevskapen ge namn
åt ett kolfält (även kallat Great Northern),
som betingar den kraftiga utvecklingen av
industribygden i floddalarna och kring
estua-rierna av Tyne, Wear och Tees, särskilt
kring Newcastle och längs Tyne (Tyneside).
Till penninska regionen ansluter sig
Lancashire (jfr d. o.) med Cheshire,
omfattande utlöpare av penninska platålandet, samt
i v. ett bördigt lågland. Bomullsindustrien,
koncentrerad till s. ö. Lancashire, ger främst
denna region sin prägel. Spinnerierna äro i
synnerhet lokaliserade i övre Merseybäckenet
och kring Manchester. Den industriella
utvecklingen har gynnats av kollagren n. om Mersey
(Lancashirefälten). Kemisk industri, baserad på
saltlagren i Cheshire, har skapat industribygd
kring Weaver och mell. Mersey. Mer isolerat
men kommersiellt sammanhörande med
Lan-cashireregionen ligger industridistriktet The
Potteries (se Potteries), där ler- och
mär-gellagren utnyttjats. Lancashireslätten
motsvaras ö. om Penninska bergen av Vale of
York, centrala delen av Yorkshire, ett
bördigt jordbruksdistrikt. Till v. Yorkshire
(West Riding) är ylleindustrien koncentrerad
i en grupp städer (de största Leeds och
Bradford) längs floderna Calder och Aire.
Deras flodområde innefattar Yorkshirefältet
på Penninska bergens östsida, S:s största
kolfält. S. Yorkshires kolfält har till
huvudindustri stålmanufaktur, särskilt i mell.
Dondalen, den naturliga utfartsleden för Sheffield
med omgivande distrikt. N. ö. Yorkshire
upptages av en kalkstensplatå, North York moors,
med järnmalm. S. om denna sänker sig den
bördiga, företrädesvis för sin boskapsavel
bekanta Vale of Pickering, mot s. begränsad av
låga krithöjder (chalk scarps), som i en vid
båge sträcka sig från grevsk. Wiltshire till
Flamborough head i Yorkshire. Denna hårda,
karga kritbädd (här benämnd Yorkshire wolds)
586
sluttar sakta mot s. ö., avbrytes av
Ilumber-estuariets svämland och fortsätter i s. ö. i de
högre liggande Lincoln wolds. Humber bildar
den stora sjövägen in till hjärtat av Engelska
slätten och industridistrikten.
Wales’ bergland uppfyller den mell. delen
av halvön från n. till s. men upplöses av
smala dalar i skilda massiv, över vida,
hed-klädda platåer höja sig toppar av
eruptiv-bergarter, de högsta i n. v., där de nå mer
än 1,000 m ö. h. (Snowdon, högsta toppen,
1,085 m). — Den stora nederbörden och landets
höjd ö. h. bestämma karaktären av
jordbruket, som i synnerhet är bundet vid
kustslätterna och floddalarna. De stora vallarealerna
och naturliga betesmarkerna livnära en stor
nötkreatursstock men i synnerhet får (3—4
mill.). Genom exploaterandet av
järnmalms-lagren och de stora kolfälten i Sydwales har
en oerhört tät befolkning koncentrerats till
Glamorganshire och Monmouthshire. De många
smala dalarna, vilka genomdraga kolfälten,
bilda utmärkta trafikleder till
exporthamnarna. I fältets ö. och n. ö. del påträffas i
synnerhet bituminöst kol, utmärkt som
hushålls-och gaskol, i centrum halvfeta kol, lämnande
ett världsberömt ångkol (steam coal), samt i
v. och n. v. antracit av förträfflig kvalitet.
De förnämsta exporthamnarna äro Cardiff,
Swansea och Newport, alla betydande
industristäder. Wales’ kolproduktion utgör under
normala år i runt tal 20 % av S:s.
Sydvästengland omfattar grevsk.
Corn-wall, Devonshire och Somerset (se dessa ord)
och skjuter i en smal halvö ut mellan
Bristol-och Engelska kanalerna. Två regioner
urskiljas: i v. ett av breda floddalar uppdelat
platåland, mindre bergigt och mera öppet än
Wales, över vilket höja sig enstaka massiv,
det högsta Dartmoor, 621 m ö. h.; i ö. den
låga Somersetslätten (trias och jura).
Sydvästengland är föga industrialiserat. Det
viktigaste tenn- och koppardistriktet ligger kring
Redruth och Camborne. Äng och vall
dominera, och boskapsaveln är högt uppdriven.
ö. om walesiska och s. om penninska
berglandet utbreder sig med sakta lutning mot
ö. och s. ö. Engelska slätten,
likartad med belgiska slätten och
Parisbäckenet. Morfologiskt karakteristiska äro de
höjdsträckningar av jurakalksten (limestone
scarps), som ung. jämnlöpande med de förut
nämnda chalk scarps sträcka sig i en båge
från Cleveland hills till Bridport på
sydkusten. I Cotswold hills nå de mer än 200
m ö. h. Slättens centrala del, The Midlands,
bildar ett gammalt jordbruksdistrikt. Nya
avsättningsmöjligheter öppnades genom att stora
tättbefolkade industri- och stadsbygder växte
fram, den största kring Birmingham i Black
country (se d. o.). Till slätten ansluter sig i
n. ö. en egenartad region, The Fens (se Fens),
numera ett av S:s förnämsta odlingsområden
bl. a. för potatis. Grevsk. Norfolk, Suffolk och
Essex bilda östangeln, S:s förnämsta
jordbruksdistrikt. En utpräglad enhet bildar
Londonbäckenet kring Thames med
bifloder, i n. begränsat av Chiltern hills, i s.
av de brantare uppstigande North Downs.
Den centrala delen upptas av Greater London,
vilket med sina omkr. 9 mill. inv. utgör en
väldig stadsbygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
