Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien - Naturförhållanden, huvuddelar och -regioner - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Storbritannien (Geologi—Djurvärld)
588
Landet s. om Thames, Sydengland, får
sin huvudkaraktär av de höjdsträckningar,
som kallas Downs (se d. o.). Dessa omge i n.
och s., i grevsk. Sussex och Kent (se d. o.),
regionen The Weald (jfr
Wealdenforma-t i o n e n), ett bäckenartat kulland, som med
sina fordom större och sammanhängande
skogar och sina järnmalmstillgångar varit den
eng. järnindustriens medeltida centrum. De
på 1890-talet i ö. Kent upptäckta kollagren,
även innehållande järnmalm, ha börjat
exploateras. Sydöstengland, i vilket The Weald
utgör den centrala delen, är i hög grad
influerat av närheten till London, både som
bostadsområde och, i synnerhet i
kusttrakterna, som mål för weekend- och säsonggäster
från huvudstaden. M.
Geologi (se geol. karta över Europa, sp.
1163—64). De stora dragen av S:s geologi
bestämmas av de äldre bergskedjorna från
paleozoisk tid. Av urberget finnas endast
svaga rester i Ilebridernas och n. v.
Skottlands gnejsområde, delvis överskjutna i den
kaledoniska bergskedjan (se d. o.) el.
inveckade i den hercyniska bergskedjans
armorikan-ska (se Armorikanska
bergskedjan) grenar i Cornwall och Wales. De p
a-1 e oz oi sk a bildningarna äro väl
representerade av mäktiga lagerserier, delvis
fossilrika. I Wales liksom i många delar av v.
England och Skottland finnas kambriska och
siluriska, särskilt till ordovicium hörande
bildningar av stor mäktighet. Devonbildningarna
ha i sydligaste England, i Devonshire och
Cornwall, marin utbildning, medan i n.
England och Skottland old red sandstone är en
sötvattensbildning, avlagrad i stora insjöar.
Karbonperioden representeras av de rika
kolfälten i Wales, v. England och Skottland. De
permiska bildningarna äro i v. grova
sandstenar, oftast av röd färg, vilka under namnet
new red sandstone sammanfattats med den
nedre delen av trias, den brokiga sandstenen
(i England kallad bunter). I ö. är den yngre
delen av perm utbildad som zechsten,
magne-sian limestone. — De mesozoiska och
neozoiska bildningarna upptaga största
delen av östra och södra S. Trias är
representerad av den brokiga sandstenen och keupern
jämte rät (skifferleror och märglar).
Jurasyste-met innehåller en rik fauna, även av
ammoni-ter, och indelas vanl. i två huvudavd., lias och
oolit. översta jura betecknar en landhöjning
och övergår i den till kritan räknade
sötvat-tensbildningen wealdenformationen (se d. o.),
som är särskilt väl utbildad på sydkusten och
på ön Wight. Kritbildningarna äro väl
utvecklade och ansluta sig till Frankrikes krita i
Parisbäckenet. Av tertiärbildningarna
märkes den till eocen räknade Londonleran
(London clay), som underlagras av sand- och
gruslager och utgör undergrunden i
Londontrak-ten. I s. Englands berggrund kan man
iakttaga svagt utbildade, i ö.—v. gående veck,
vilka få betraktas som efterverkningar efter
den alpina (tertiära) bergskedjeveckningen.
Av yngre tertiärbildningar märkas
cragbild-ningarna, delvis skalgrusbankar, belägna nära
den nuv. kusten. — Under kvartärtiden var
S. med undantag av den allra sydligaste
delen täckt av landis. Under denna tid var S.
underkastat flera nivåförändringar. K. A. G.
Klimatets karaktär bestämmes väsentligen
av det insulära läget invid den varma
Golfströmmen med de därifrån kommande talrika
barometerminima, vilka i regel passera över
el. strax n. om landet och förorsaka stormiga
vindar, övervägande från v. el. s. v. Klimatet
är därför mycket fuktigt och blåsigt med
stark moln- och dimbildning (fullständigt
molnfria dagar äro sällsynta) samt ganska
obetydlig årlig temperaturvariation. Dessa
drag framträda mest utpräglat på västkusten.
Där understiger den årliga nederbörden knappt
någonstädes 750 mm och uppgår på vissa håll
i bergstrakterna till mer än 4,000 mm,
vilken mängd knappast överträffas på någon
plats i Europa. Minst är nederbörden i s. ö.
England, men även där överstiger den på de
flesta håll 600 mm om året. I n. och v. är
nederbörden rikligast under hösten och
vintern, i ö. och mell. England under sommaren
och hösten. Den torraste årstiden är våren,
men nederbörden är i regel även då mer än
tillräcklig. Vintertemp. är högst i v. och
sjunker i stort sett något mot ö. men
knappast mot n. Endast i de högre
bergstrakterna understiger medeltemp. för någon
månad 0° C, så att ett mera varaktigt snötäcke
kan bildas. Medeltemp. för året samt för den
kallaste och varmaste mån. (jan. och juli) äro:
Greenwich 9,8°, 3,6° och 17,o°, Liverpool 9.8°,
4,1° och 15,4°, York 8,7°, 3,2° och 15,4°,
Edinburgh 8,7°, 3,9° och 14,7°. Sommartemp. är
sålunda i olikhet mot vintertemp. lägre i n.
än i s. I Greenwich har den lägsta iakttagna
temp. varit —15,6°, den högsta 36,i°. Att
sommarhettan ej sällan kan kännas högst
besvärande beror mindre på extrema
värmegrader än på luftens höga fuktighetshalt.
Dimmorna utgöra ett typiskt inslag i S:s klimat,
särskilt om vintern. Londons beryktade fog
består emellertid ej endast av dimma utan
till stor del av stenkolsrök. E. P.
Växtvärld. S. har fordom till större delen
täckts av skog, men av denna finnas nu
endast obetydliga rester kvar. Landet är dock
icke trädfattigt, ty förutom skogsdungar och
parker finnes rikligt med träd planterade
kring vägar, gårdar och fält. I England
beräknas mellan 5 och 6 %, i Skottland och
Wales ung. 4 % av ytan bära naturlig el.
planterad skog. De viktigaste träden äro ek,
bok, ask, björk och tall. Ängsmarken har stor
utbredning framför allt i England och Wales,
medan heden förhärskar i Skottland.
Torvmossar intaga stora delar av Högländerna i
Skottland och n. England. På grund av de ljumma
vintrarna ha många sydeuropeiska o. a.
vär-mefordrande arter acklimatiserats i s. England,
så t. ex. myrten, lagern och kamelian. K. A.
Djurvärlden var urspr. lika kontinentens.
Bäver fanns ännu i historisk tid i Skottland
och England. Djurvärlden har alltmera
utarmats genom människans ingrepp. De större
rovdjuren ha utrotats. Vildkatt förekommer
sparsamt i Skottland och övriga smärre
rovdjur, räv, utter, grävling, mård, iller o. s. v.,
även i England. Genom isolering ha många
djur utbildat lokalraser, så kronhjort, rådjur
och nordisk hare. Fälthare och kanin äro
allmänna, några hjortar acklimatiserade.
Fågelfaunan är mycket rik både på land- och
vattenfåglar. Omkr. 200 arter äro kända som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
