Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Straits settlements—Stranda
638
hetsstraff enl. reglerna i strafflagen kap. 2
§§ 10—13. N. S-g.*
Straits settlements [streTts se’tlmauts],
»kolonierna vid sunden», sedan 1867 britt,
kronkoloni i s. ö. Asien, huvudsaki. vid
Malacka-och Singaporesunden, utgöres av fyra
settlements: Singapore (med Christinas island och
Keelingöarna), Malacka, Penang (med
Din-dings och prov. Wellesley) samt Labuan vid
Borneos n. v. kust; 3,976 kvkm, 1,114,012 inv.
(1931); huvudstad: Singapore. Om
naturbeskaffenhet m. m. jfr Malacka och Bortre
Indien (med kartor). Den urspr. malajiska
befolkningen (28,9 % 1921) tillväxer rätt sakta,
medan antalet kineser (56,4 %) och indier
(11,8 %) snabbt ökas genom stark invandring;
1931 funnos 10,063 vita. Kineserna ha till
väsentlig del slagit under sig handel och
hantverk samt äro jämte indierna
industri-och hamnarbetare. Produktionen (främst ris,
kautschuk, kokosnötter och palmolja) har eg.
betydelse för ortsförbrukningen. S. är
framför allt handelskoloni, främst genom den stora
världshamnen Singapore (se d. o.), över
Singapore och George town (på Penang), båda
frihamnar, går största delen av Malackahalvöns
export av kautschuk och tenn. Exporten
värderades 1930 till 76,7 mill. pd st., importen
till 82,4 mill. pd st., transitohandeln inräk-,
nad. Myntenheten kallas dollar
(»straitsdol-lar»), motsv. 2 shillings 6 pence i eng. mynt.
— Penang blev brittiskt 1786, Singapore
an-lades 1819, och Malacka avträddes 1824 av
holländarna.
Stralenberg (före adlandet 1707 Tabbert),
PhilipJohan, militär och kartograf (1676
—1747), pomrare till börden. Deltog som
svensk officer i polska och ryska fälttågen.
Fången vid Perevolotjna, fördes S. till
Sibirien, där han stannade i 13 år. Härunder
utförde han en utmärkt karta över Sibirien.
S. utgav 1726 »Vorbericht eines .... Werkes
von der Grossen Tartarey und dem
König-reiche Siberien mit einem Anhang von
Gross-Russland» och 1730 »Historisch-geographische
Beschreibung von nord- und ostlichen Theil
von Europa und Asia» (nämnda karta bifogad),
länge huvudkällor för kännedomen om
Sibirien. Jfr Sibiriska inskrifter.
Återkommen till Sverige, fick S. överstelöjtnants
titel 1722. Wdt.
Stralenheim, Henning von, svensk frih.
1699, tysk riksgreve 1720, diplomat (1663—
1731), pomrare till börden. Som svensk
envoyé i Wien 1701—10 fick han en svår
ställning genom konflikten mellan Karl XII och
kejsaren 1707. S. blev guvernör i Zweibrücken
1710, generalguvernör 1714, avsatt av Karl
XII för vanvördnad mot konung Stanislaus.
Gift andra gången med Sofia Elisabeth af
Wasaborg. Deras ättlingar skrevo sig von
S. - Wasaborg. Wdt.
Stralsund [JträJzont], stad i preuss. prov.
Pommern, huvudstad i reg.-omr. S. (4,002,25
kvkm, 246,745 inv. 1925), vid det 3 km breda
Strelasundet, mittemot Altefähr på Rügen
(järnvägsfärja till Altefähr); 40,105 inv. (1925).
S. omges nästan h. o. h. av vatten, endast
fem smala näs leda över till fastlandet och
förstäderna. I S:s s. v. del, vid Neuer Markt,
reser sig den sengotiska Marienkirche. En
klosterkyrka inrättades 1678 av svenskarna
till tyghus och användes nu som kongressal
(rymmer 2,500 pers.); i det forna klostret
hembygdsmuseum. En återstod av de omkr.
1300 uppförda befästningarna är Kütertor.
Vid Alter Markt, i stadens n. del, ligger
rådhuset, med praktfull nordfasad från liansans
glansperiod, samt den gotiska Nikolaikirehe,
en tegelbyggnad från 1300-talet. — S. är en
betydande handelsstad. Dess industri
omfattar maskin- och spelkortsfabriker, varv,
oljekvarnar och fiskrökerier. Flyghamn. E. L-r.
S. anlades 1234 av Wizlaw I, furste av
Rügen, och var på 1300-talet näst Lybeck
hanse-förbundets förnämsta stad. S. belägrades 1628
av de kejserliga under Wallenstein men fick
understöd av Gustav II Adolf, och belägringen
hävdes 24 juli. S. gjordes av Gustav Adolf
till operationsbas, kom genom westfaliska
freden 1648 till Sverige och var sedan
svenskarnas viktigaste förpost på kontinenten. 1678
intogs S. v brandenburgare och danskar men
återlämnades i freden 1679. Under stora
nordiska kriget blockerades S. av de allierade
(ryssar, sachsare, danskar) sept. 1711—jan.
1712 och hösten 1713. 11 nov. 1714 kom Karl
XII till staden. Sept. 1715 börjades
belägringen av preussare, danskar och sachsare. 12
dec. var bräsch skjuten, natten till den 22
lämnade Karl XII S., och dagen därpå
kapitulerade S. men återlämnades i fredsslutet 1720.
Under sjuåriga kriget blockerades S.
vintrarna 1757—58 och 1758—59 av preussarna.
Febr.—mars 1807 var staden innesluten av
fransmännen och gav sig 20 aug. s. å. åt dem.
1810 återfick Sverige S. genom freden i Paris
men avträdde det 1814 till Danmark, som 1815
överlät det till Preussen. — Litt.: R. Baier,
»Stralsundische Geschichten» (1902); W.
Carlsson, »Gustaf II Adolf och S.» (1912) och »S.
och kejsaren» (i Hist. Tidskr. 1930); F. Adler,
»Aus S:s Vergangenheit» (2 bd, 1922—24) och
»S.» (2:a uppl. 1928); W. Anderson i Brage
1931. L. W:son M. (L. af P.)
Strama’lj, tyg med glest el. gruppvis
ordnade trådar. Nyttjas som underlag för
broderi på räknade trådar.
Strand, geogr., den nuv. strandlinjen (jfr
d. o.) jämte närmast därintill belägna
landremsa. Jfr Kust.
Strand, Carl Johan, ämbetsman (1728—
95). Blev fil. mag. i Uppsala 1752, ingick
1758 i Riksarkivet och blev där t. f. sekr.
1770, biträdande sekr. 1771 och ord. (chef)
1773. S. var känd för sina skickliga
histo-riskt-administrativa utredningar. Han skrev
bl. a. en biogr. över Botin (i Vitt.-akad:s
Handl., bd 6, 1800). Jfr S. Bergh, »Svenska
riksarkivet 1618—1837» (1916).
Strand, Per Zakarias, orgelbyggare
(1797—1844), fick 1824 orgelbyggarprivilegium
och var den främste i facket i Sverige. Hans
yppersta verk är orgeln i Lunds domkyrka
(1836), då landets största (61 stämmor). T. N.
Stranda, härad i Kalmar läns Smålandsdel,
på Kalmarsundskusten; 621,78 kvkm, 14,593
inv. (1932). Omsluter i n. Oskarshamn och
omfattar Döderhults (med ön Jungfrun),
Mönsterås och Alems landskommuner samt
Mönsterås köping. I häradet ligga Påskallavik
och Pataholm (se dessa ord). Jämn, i det inre
skogrik men f. ö. bördig kustremsa, kantad av
talrika öar. Inom häradet mynna bl. a. Emmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
