Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stranda (härad) - Stranda kontrakt - Strandberg, släkt - Strandberg, Carl Vilhelm August (Talis Qualis)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Stranda kontrakt—Strandberg
640
och Alsterån. 10,738 har åker, 33,468 har
skogsmark. Jordbruk, sten-, pappers- och
träindustri. Kommunikationsleder: se kartan vid
Småland. Jfr publikationen »S.», utg. av
S. härads hembygdsförening (1927 ff.).
Tillhör N. Möre och S. fögderi och domsaga.
Stranda kontrakt, i Växjö stift, omfattar
4 pastorat: Ålem; Mönsterås; Döderhult;
Oskarshamn.
Strandberg, svensk släkt, urspr. från
Jämtland. Kronobefallningsmannen i Selebo härad
(Södermanland) O 1 o f S. (1688—1730) var
farfars farfar till skalden C. V. A. S. (se nedan).
Den sistnämndes bror operasångaren Olof S.
(1816—82) var 1842—67 vid Kungl. teatern,
där han uppbar de förnämsta tenorpartierna.
Hans första maka (från 1846),
operasångerskan AuroraWilhelminaS., f.
öster-be r g (1826—50), aktris vid Kungl. teatern
sedan 1846, var vacker, intelligent och mycket
dramatiskt begåvad. Hans andra maka (från
1851), Albertina Josefina Charlotte S.,
f. Linderoth (1830—1913), aktris vid
Kungl. teatern 1851—89, hade täckt
utseende och mjuk ehuru ej stor stämma samt
gjorde sig främst känd i subrettfacket. Deras
dotter operasångerskan Anna Maria S. (1852
—1933; 1887 g. m. försäkringstjänstemannen
N. G. V. Bergman) var en framstående
koloratursångerska. Hennes bror Per
Maximilian (Max) S. (f. 1854 4/i0) debuterade
1877 på Kungl. teatern, blev violoncellist i
hovkapellet, fick även operaroller, blev 1885
cellist och 1887 sångare vid Operan, var 1892
—1922 kormästare där och stod till 1915 kvar
bland sångsolisterna. Hans mjuka tenor och
genommusikaliska sångsätt lände Operan till
åtskillig nytta. Hans son Olof (Olle) S.
(f. 1886 28/8) tillhör sedan 1913 Kungl. teatern.
Han har framträtt såväl i större seriösa
lyriska tenorpartier som inom opera buffan och
operetten. Mest har han använts för smärre
uppgifter, som erhållit ett smidigt återgivande.
Olof S:s (1816—82) svärdotter Vilhelmina
M a r i a S., f. S ö h r 1 i n g (1845—1914; g. m.
kammarskrivaren Olof S., d. 1889), var
engagerad vid Kungl. teatern 1868—1903.
Hennes friska, flärdfria sång och väsen gjorde
henne gärna sedd, i synnerhet i komiska
uppgifter. — C. V. A. S:s kusin justitierådet
Carl Gustaf S. (1825—74) var även vitter
författare, blev 1869 led. av Svenska akad.
och 1872 dess sekr. Om hans dotter Hilma K.
E. Angered-Strandberg se d. o. H. G-t; B. H-d.
Strandberg, Carl Vilhelm August,
skald (1818 10/i—1877 5/2) under märket Talis
Q u al is (jag är sådan jag är); jfr släktart.
Ehuru sörmlänning och student i Uppsala
(1837), studerade S. i
Lund 1838—46 och
tog kansliexamen. S.,
som börjat trycka
dikter redan 1835, vart
de frisinnade
Lunda-studenternas ledare
och
studentskandinavismens förnämste
skald genom
agitatorisk politisk idédikt,
som dels tjänade den
radikala oppositionen
mot Karl Johans
regering, dels och fram-
för allt verkade för Nordens sak mot de
hotande fienderna i ö. och s., Ryssland och
Danmark. Icke minst vid studentmötena, t. ex.
det i Lund 1845, då S. med utomordentlig
verkan läste sin dikt »Vaticinium»
(»Finland! så jag ville ropa»), väckte hans
kraftiga och fullödiga dikter hänförelse
(»Utmaning», »Den siste kungen»); han var en
inspirerad tolk av de ungas stämning,
fördjupade den och förklarade den bärande idén
genom sin sång. Samlingarna »Sånger i
pansar» (1845) och »Vilda rosor» (1848; sonetter)
betecknade en ny insats. S. hade under denna
period tagit starka intryck av »Das junge
Deutschlands» diktning; i »Nyare tysk poesi»
(1844) gav han övers, från Herwegh och
Hoff-mann von Fallersleben. Frihetsrörelsernas
nederlag 1848 dämpade hänförelsen, och han fick
som skriftställare i Stockholm ett hårt
arbete för det dagliga brödet. Han medarbetade
i tidningar, bl. a. som teaterrecensent,
översatte teaterpjäser och operatexter samt elva
epos av Byron, bl. a. »Don Juan» (1857—65),
ett storverk. 1862 vart han led. av Sv. akad.,
1865 red. av Post- och Inrikes Tidningar, 1868
fil. hedersdr i Lund. 1854 och 1861 utgav S.
nya diktsamlingar, och senare tillkom
ytterligare ett antal dikter. Denna senare lyrik,
vilken ställde honom främst av svenska
skalder vid 1860-talets början, är sällsynt
helgjuten, en manlighetens, medborgerlighetens
diktning. Den rymmer storslagna historiska
dikter, klangfullt monumentala högtidssånger,
beundransvärt enkla, flärdlösa folklivsbilder,
djupt personliga bikter, hemmets, familjens,
de försyntas och förtegnas, den »lilla
världens» poesi. —• I sin stil är S. ursprunglig och
nyskapande; det vardagliga och säregna
förenas till en djärv och otvungen, kraftig,
plastisk helhet. »Samlade vitterhetsarbeten» i 5
bd 1877—78; ny, tillökad uppl. i 6 bd 1917—20
— Monogr. av P. Hallström (1912). R-n B.
STRANDA HB
Skala1:750000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
