Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strassburg - Strasser, Gregor - Strateg - Strategi - Stratford de Redcliffe, Stratford Canning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Strassburg—Stratford de Redcliffe
646
Strassburg [Jträ^bork], fr. Strasbourg,
huvudstad i fr. dep. Bas-Rhin, vid 111, 3 km
ovanför dess utlopp i Rhen; 174,492 inv.
(1926), därav garnison 7,104 pers.; många
protestanter. S., säte för en rom.-kat. biskop,
univ. och ett armékårskommando, ligger på
slätten, 143 m ö. h., vid den gamla
trafikleden genom Savernedalen (Zaberner Steige).
Vid S. mottager Ill Rhöne—Rhenkanalen,
bifloden Bruche (ty. Breusch) och, nedanför S.,
Marne—Rhenkanalen. 1500-talets
befästningar utvidgades på 1600-talet av Vauban; av
dem kvarstå de s. partierna och citadellet.
Den gamla staden har ett ålderdomligt
utseende med vallgravar, krokiga gator och
många byggnader från 1600- och 1700-talet.
N. därom utbreder sig den nya staden med
modern, tysk prägel. Den äldsta staden
omges h. o. h. av 111 och den gamla vallgraven,
över Ill leder en bro, Ponts-Couverts, med
befästningstorn. Ung. mitt i gamla staden
ligger Place Kléber. Vid Place Gutenberg
handelskammaren, en renässansbyggnad från
1580-talet. ö. härom reser sig den
praktfulla katedralen. De äldsta delarna,
kryptan, koret och korsarmspartiet med den
skulpturprydda s. tvärskeppsportalen, äro i
över-gångsstil, det treskeppiga långhuset (1250
—75) och den konsthistoriskt märkliga
väst-fasaden med portalerna och deras
betydande figurskulpturer (omkr. 1300) i
gotisk stil. På 1400-talet uppfördes det
åttkantiga, genombrutna tornet och spiran (av
sten); hela tornet är 142 m högt. Katedralen
omges av gamla byggnader, Kammerzell (från
1589), Frauenhaus (en flygel i gotik från 1347,
en i renässans från 1579—85), en av S:s
intressantaste profanbyggnader (inrymmer nu
konstskatter), och slottet el. Palais de Rohan
(uppf. 1728—-41), nu konstmuseum. I den
protestantiska kyrkan S:t-Thomas v. därom, uppf.
1270—1330, Moritz’ av Sachsen mausoleum,
av Pigalle (jfr Gravvård, bild 17). Kyrkan
S:t-Étiennes nuv. byggnad är från 1200-talet.
I nya staden ligga univ. och Orangerie, en
vidsträckt offentlig park, anlagd 1692 av Le
Nötre. Rhenhamnen, anlagd 1901 och efter
världskriget betydligt utvidgad, är en av
Frankrikes främsta hamnar och den
egentliga slutpunkten för trafiken på Rhen, över
S. och zon B i Kehls hamn (genom
Versailles-freden under gemensam ledning med S:s för
vissa år) gick 1926 ett tonnage om 3,578,593
ton. Handeln är livlig och industrien
betydande. S:s univ., gr. 1567 (3,019 stud. 1930), har
7 fakulteter, bibi. (omkr. 1,3 mill. bd), astron.
observatorium m. m. I S. finnas vidare
konsthögskola, arkeol. institut (stiftat 1918),
handelshögskola (1920), museer och lärda
sällskap. E. L-r.
S., romarnas Argentoratum, blev på
1200-talet efter långa strider med stadens biskopar
fri riksstad. Reformationen infördes 1523, men
sedan S. 1681 erövrats av Louvois och 1697
tillerkänts Frankrike, blev det åter
övervägande katolskt. Staden kapitulerade 21
sept. 1870 för tyskarna efter ett ödeläggande
bombardemang och avträddes 1871 till Tyska
riket. Den var sedermera till 1919 huvudstad
i rikslandet Elsass-Lothringen. — Litt.: E. v.
Borries, »Geschichte der Stadt S.» (1909); G.
Delahache, »Strasbourg» (1923). Å. S-n.
Strasser [Jträ^or], Gregor, tysk politiker,
apotekare (f. 1892). Efter att 1919 ha spelat
en framskjuten roll inom den nationella
fri-kårsrörelsen i Bayern anslöt han sig 1920 till
Hitler, satt en tid fängslad efter den
misslyckade Hitlerkuppen i München 1923 (se
Bayern, sp. 1044) men invaldes 1924 både
i bayerska lantdagen och i tyska riksdagen.
Han blev alltmera inflytelserik inom den
nationalsocialistiska rörelsen och fick juni 1932
hela riksorganisationsledningen i sina händer.
I dec. s. å. inträdde en brytning mellan S. och
Hitler, varvid S. nedlade sina
förtroendeuppdrag inom partiet. — Litt.: M. Geismaier,
»G. S.» (1933). Å. S-n.
Strateg (grek. stratego’s), härförare,
fältherre; hög ämbetsman med växlande
funktioner i forngrekiska stater. I Aten valdes
sedan 501 f. Kr. ett kollegium av tio s., av
vilka senare en blev ledande. S. hade utom
befälet i krig vissa politiska befogenheter
och blevo statens viktigaste ämbetsmän. S.
funnos även t. ex. hos akajer (se d. o.) och i
Etoliska förbundet. M. Pn N-n.
Strategi, den del av krigskonsten, som
hänför sig till ledningen av kriget i dess helhet,
under det att krigskonstens andra huvuddel,
taktiken, sysselsätter sig med läran om
truppernas användning (marscher, gruppering
m. m.) i och för striden. S:s uppgift är att
välja utgångspunkt (operationsbas) för
kriget, att leda den strategiska
uppmarschen el. truppernas sammandragande till
de utsedda operationsområdena, att
bestämma krigföringens mål och karaktär, varvid
olika alternativ kunna ifrågakomma, ss.
strategisk offensiv, defensiv,
omfattning och genombrytning.
Även i fredstid göra sig de strategiska
synpunkterna gällande i fråga om formen för
organisationen av landets försvarskrafter,
byggande av s. k. strategiska järnvägar
o. s. v. — Bland äldre framstående
strategiska författare nämnas H. de Jomini (1779—
1869) och C. von Clausewitz (1780—1831),
vilka som efterföljare haft Rüstow, Leer, Seherff,
Lewal m. fl. Nyare arbeten äro: W. v. Blume,
»Strategie» (3:e uppl. 1912); F. v. Bernhardi,
»Vom heutigen Kriege» (2 bd, s. å.); F. Foch,
»De la conduite de la guerre» (6:e uppl. 1921);
F. Maurice, »British strategy» (1929). M. B-dt.
Stratford de Redcliffe [strä’tfod do re’dklif],.
Stratford Canning, viscount S.. eno-elsk
diplomat (1786—1880),
kusin till George
Canning (se d. o.), 1810
—14, 1825—29 och
1842—58 sändebud i
Konstantinopel. S.
visade mycken
skicklighet under den
medling mellan Ryssland
och Turkiet, som 1812
ledde till freden i
Bukarest, förde under
grekiska frihetskriget
(jfr Grekland, sp.
1034) en mot Turkiet
mycket bestämd politik och förmådde 1853:
sultanen att avslå det ryska ultimatum,
som blev upptakten till Krimkrigets (se d. o.)
utbrott. (L-ts.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
