Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stratford-(up)on-Avon - Strathcona and Mount Royal, Donald Alexander Smith - Strathnairn, Hugo Henry Rose - Stratigrafi - Stratiotes - Strato-cumulus - Stratomta - Straton från Lampsakos - Stratosfär - Stratton-Porter, Gene - Stratum - Stratus - Straube, Karl - Straus, Oskar - Strauss, David Friedrich - Strauss, Johann, d. ä. - Strauss, Johann, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Stratford-(up)on-Avon—Strauss, J.
648
Stratford-(up)on-Avon [strä’tfed- (ep)å’n-
éi’von], stad i eng. grevsk. Warwick, vid Avon;
11,616 inv. (1931); Shakespeares födelse- och
dödsort. Det hus, där skalden föddes och som
är nationalegendom, har vissa delar täml.
oförändrade (Shakespearemuseum). Det hus, som
skalden köpte 1597 och där han dog (»New
Place»), revs 1702; den nuv. byggnaden på
dess plats är likaledes nationalegendom (sedan
1876) och Shakespearemuseum. I Shakespeare
memorial finns en för årliga festspel avsedd
teaterlokal, f. n. under återuppförande efter
eldsvåda. I Holy Trinity church vilar skalden
jämte sin hustru.
Strathcona [sträpkåu’ne] and M ou n t
R o y al, Donald Alexander Smith,
baron, kanadensisk finansman och politiker
(1820—1914), blev 1868 dir. i
Hudson-bay-kompaniet och deltog i organisationen av de
provinser, som uppstodo på dess 1869 till
staten avträdda territorier, samt var en av de
drivande krafterna för lösningen av Kanadas
järnvägsbyggnadsproblem. S. var led. av
Kanadas parlament 1871—82 och 1887—96, sedan
Kanadas high commissioner i London. Monogr.
av B. Willson (1915). V. S-g.*
Strathnairn [sträf>nä’en], Hugo Henry
R o s e, baron S., brittisk krigare och
diplomat (1801—85). S. deltog 1840—41 i fälttåget
i Syrien mot Muhammed Ali, var 1841—48
brittisk generalkonsul i Syrien, blev 1851
ambassadsekreterare i Konstantinopel och hade
som chargé d’affaires väsentlig andel i den
avvisande turkiska hållning mot Ryssland,
som ledde till Krimkriget. I detta deltog han
med stor tapperhet. 1857 sändes han till
Indien. där han medverkade till seapoysupprorets
kuvande och sedan som högste befälhavare
genomförde assimileringen av Ostindiska
kompaniets trupper med brittiska armén. 1865—
70 var han militärbefälhavare på Irland.
Upphöjd till pär 1866, blev han 1877
fältmarskalk. V. S-g.*
Stratigrafl, se Geologi, sp. 549.
Stratiötes, bot., se Vattenaloe.
Strato-cümulus, meteor., se Moln, sp. 222
och bild 4 på pl.
Stratomta, tuberkulossanatorium i
Törne-valla socken, Östergötland, 11 km ö. om
Linköping. öppnades 1 maj 1907 och äges av
landstinget; 30 platser.
Stra’ton från Lampsakos, en av
Ari-stoteles’ mera betydande lärjungar, ledare för
den peripatetiska skolan 287—269 f. Kr. S.
modifierade Aristoteles’ filosofi i viktiga
punkter, särskilt opponerade han sig mot dennes
teleologiska naturförklaring. G. O-a.
Stratosfär, se A e r o 1 o g i, sp. 196, och
Jorden, sp. 1175.
Stratton-Porter [strä’tn-pä’to], G e n e,
amerikansk författarinna (1868—1924). Skrev
romaner, som blevo mycket populära genom sin
dyrkan av skogen och naturlivet. Flera äro
övers, till sv. (»Drömflickan», 2 bd, 1914, etc.).
Strätum, lat., lager, skikt.
Strätus, meteor., se M o 1 n, sp. 222.
Straube [Jtråu^e], Karl, tysk
orgelvirtuos (f. 1873), kantor vid Thomasskolan i
Leipzig. S. har anordnat Bach- och
Händel-fester, som imponerande orgelvirtuos spelat
historiska program och även trätt i bräschen
för nyare komponister, särskilt M. Reger. Han
konserterade i Stockholm 1917 och dirigerade
där Thomaskören 1922. II. G-t.
Stråns [Jtråus], Oskar, österrikisk
tonsättare (f. 1870), har vunnit sitt namn genom
operetter, bl. a. »Ein Walzertraum» (1907; »En
valsdröm», 1908), »Der tapfere Soldat» (1908;
»Chokoladsoldaten», 1912), »Rund um die
Lie-be» (1914; »Inkognito», 1916) och »Der letzte
Walzer» (1920; »Sista valsen», 1921). Särskilt
i förstlingsverken höjde sig hans musik
genom kvickhet och graciös melodik över
genomsnittet. II. G-t.
Strauss [Jtraus], David Friedrich,
tysk teolog (1808—74). Blev 1832 repetent i
Tübingen men miste utsikten till akademisk
karriär genom »Das Leben Jesu kritisch
be-arbeitet» (1835), som
väckte oerhört
uppseende och
framkallade en hel litteratur
av motskrifter, även i
Sverige. S. använde
här den Hegelska
filosofiens åskådning
på den evangeliska
historien, vilken han
uppfattade och
tolkade som myt, d. v. s.
som uttryck för
urkristendomens »föreställning» om Jesus,
vars historiska verklighet han ingalunda
förnekade. Samtiden angrep S. våldsamt som
förnekare av allt historiskt vetande om Jesus.
I »Christliche Glaubenslehre» (2 bd, 1840
—41) förkunnar S. teologiens bankrutt; i
»Der alte und der neue Glaube» (1872) rör han
sig i materialistiska banor. — S. var en
utomordentlig vetenskaplig begåvning och skrev
glänsande, bl. a. en rad utmärkta historiska
biogr. och »Das Leben Jesu für das deutsche
Volk» (1864), där hans positiva syn på Jesu
person och verk kom till synes. I den
kritiska Jesusforskningen är han utan tvivel det
största namnet. »Leben Jesu» har mäktigt
bidragit att bana väg för en realistisk
tolkning av den evangeliska traditionen. — Litt.:
»Gesammelte Schriften» i 12 bd (1876—78),
»Ausgewählte Briefe» (1895). Biogr. av Th.
Ziegler (2 bd, 1908); A. Schweitzer, »Von
Rei-marus zu Wrede. Geschichte der
Leben-Jesu-Forschung» (1906; 4:e uppl. 1926); B. Olsson,
»D. F. S. und Schweden» (i Theologische
Studien und Kritiken 1932). A. Fr.
Strauss [Jtraus], J o h a n n, d. ä.,
österrikisk danskompositör (1804—49), bildade 1825 i
Wien ett berömt kapell för dansmusik. Efter
Lanner var S. Wienvalsens främste mästare,
men hans talrika kompositioner fördunklades
av sonens (se nedan). II. G-t.
Strauss [Jtråus], J o h a n n, d. y.,
österrikisk dans- och operettkompositör (1825—99),
son till J. S. d. ä. övertog 1849 faderns
orkester, med vilken han företog segerrika
turnéer i Europa och Amerika, men
överlämnade den 1863 till sina bröder J o s e p h S.
(1827—70) och Eduard S. (1835—1916). S.
blev fulländaren av Wienvalsen, som han
gjorde till en genial manifestation av wiensk
livsglädje. Rang av verklig nationalmelodi
äger »An der schönen blauen Donau»; i
jäm-bredd med den stå »Geschichten aus dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
