Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strinnholm, Anders Magnus - Stripa - Stripakonflikten - Strisciando - Strisores - Stritar - Strix (latin) - Strix (zoologi) - Strobila - Strobl, Karl Hans - Stroboskop - Strode, William - Strof - Strofantin - Stroganov, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Stripa—Stroganov
666
kännedom om de historiska källorna och ett
lugnt och flärdlöst men brett
framställningssätt. Hans arbete äger ännu sitt värde genom
omsorgsfulla källhänvisningar. L. S. (S. K-ft.)
Stripa, gruvfält i Guldsmedshyttans
för-saml., Örebro län. Äges av S. gruvebolag.
Huvudsaki. kvartsrandig blodsten. 1930
producerades 47,881 ton styckmalm och 19,100
ton slig samt 1931 resp. 25,864 och 5,579 ton.
Jfr Stripakonflikten. E. S. B.
Stripakonflikten. Vid Stripa gruvebolag
utbröt i mars 1925 konflikt ang. arbetslönen.
Den drogs inför statens
arbetslöshetskommis-sion och (1926) inför regeringen (Sandlers
ministär). Efter att ha återförvisat ärendet till
kommissionen, som under reservation från
sina socialdemokratiska ledamöter vidhöll
tidigare beslut om arbetshänvisning av
arbetslösa till gruvfältet, beslöt regeringen 21 maj
1926 ogilla kommissionens beslut. I samband
med behandlingen av riksstatens
arbetslös-hetsanslag upptogs saken av statsutskottet,
vilket till sitt tillstyrkande av oförändrat
anslag fogade en förklaring, vari regeringens
uppfattning i frågan underkändes. Då båda
kamrarnas majoriteter godkände
statsutskottets uttalande, avgick regeringen. Främste
ledare för oppositionen var C. G. Ekman (se
d. o., sp. 487). Gl.
Strisciando [strijVndå], it., mus., glidande
(från en ton till en annan).
Strisöres, zool., se Skärrfåglar.
Stritar, Cicadäriae, avd. av underordn.
Ho-moptera av skinnbaggarna (se d. o.), som
ut-märkes genom att fram- och bakvingarna äro
täml. lika, framvingarna dock något tjockare.
Huvudet är kort och brett, ofta uppsvällt i
pannan, bakbenen ofta utbildade till hoppben.
S. livnära sig alla av växtsafter, och förutom
den skada de därigenom göra sprida de genom
sina stick en rad farliga växtsjukdomar. S.
äro en mycket artrik grupp, lika vanlig i de
tempererade länderna som i tropikerna; många
former äro skadedjur på en mängd viktiga
kulturväxter. De uppdelas i ett antal fam.,
bland vilka må nämnas lyktstritarna
el. lyktbärarna (Fulgoridae), vilka ha
oformliga, blåslikt uppsvällda huvuden (hit hör bl. a.
den surinamska lyktbäraren Fulgora [-[Later-nia]-] {+[Later-
nia]+} phosphorea), spott stritarna
(Cerco-pidae), vars nymfer äro inhöljda i en
spott-liknande vätska, »grodspott», »ormspott», som
utgöres av deras flytande exkrementer, vilka
påverkas av ett par på bakkroppen befintliga
vaxkörtlar, så att en vätska med stor
visko-sitet bildas, vari den vid andningen
förbrukade luften bildar otaliga små blåsor. En
representant för denna fam. är den i Sverige
på ett flertal växter allmänna vanliga
spottstriten (Aphrophora [Ptyela]
spu-maria), vidare cikadorna el. sån gs t
ritarna (Cicadidae), som förekomma i de
varma länderna och vilkas hanar kunna
frambringa genomträngande ljud genom att
framkalla vibrationer i ett par i bakkroppen
belägna tunna membraner. Släktet Cicada är
företrätt av flera arter i Europa, bl. a. av
mannastriten, Cicada orni, som lever på
mannaasken (jfr Manna). I Sverige förekomma
de mera oansenliga men artrika s m å s t r
i-tarna (Jassidae), dit rosenstriten (se
d. o.) hör. Om mjöllöss se d. o. I. T-dh.
Strix, lat., »uggla» (en dylik i vinjetten),
skämttidning, utg. en gång i veckan 1897—
1924 av A. Engström, sedan förenad med
Sön-dags-Nisse till Söndagsnisse-Strix.
Strix, zool., se Ugglor.
Stro’bila, zool., se M a n e t d j u r.
Strobl [jtråbl], Karl Hans, österrikisk
författare (f. 1877), jur. dr, ämbetsman och
kritiker, har skrivit en mängd romaner och
noveller, dels om tyskarna i Böhmen (»Der
Fenriswolf», 1903, m. fl.), dels fantastiska el.
historiska (en Bismarcktrilogi 1915—19,
»Heer-könig Ariovist», 1927, m. fl.). R-n B.
Stroboskop [-skå’p] (av grek. stro’bos,
virvel, och skopein, se), apparat, varigenom
bilder i vila synas försatta i rörelse. På en
vridbar trumma av papp el. bleck äro smala
öppningar anbragta på lika avstånd från
varandra. På en pappersremsa, som fästes inuti
trumman, är ett i rörelse statt föremål, t. ex.
en springande häst, avbildat i lika många
ställningar som antalet öppningar på
trumman. Om trumman vrides runt och man
samtidigt ser genom öppningarna, synes det på
pappersremsan avbildade föremålet röra sig.
För vetenskapliga undersökningar av snabba
periodiska rörelser användas ofta
strobosko-piska metoder. JfrKinematograf. T.E.A.’
Strode [stråud], William, engelsk
politiker (1598—1645), tillhörde från 1624 den
puritanska oppositionen i underhuset, deltog 1629
i våldsaktionen mot talmannen (se H o 1 1 e s)
och satt fängslad 1629—40. Han var en bland
»långa parlamentets» främsta
oppositionsledare och tog särskilt verksam del i
rättegångarna mot Strafford och Laud. V. S-g.*
Strof [stråf], metr., grupp av verser, som
bilda en större rytmisk period. S. uppkom
såsom sångtext till melodier av större
omfattning än versen; den kräves av rytmiska liksom
psykologiska skäl framför allt i lyriken. Olika
s. funnos redan i antiken, och i modern poesi
är strofformernas antal obegränsat. Vanligast
äro fyrradingar, därnäst sex- och åttaradingar;
s. på mer än tio verser äro sällsynta. S:s
byggnad beror på växlingen av taktantal,
versslut (rimning) och den rytmiska
strukturen i verserna. Vissa s., t. ex. terzin och
ottava rima, ha särskilda namn. R-n B.
Strofantln, namn på ur Strophanthus-irön
framställda glykosider, alla synnerligen
giftiga. S. verka på hjärtat och cirkulationen i
samma riktning som digitalisgifterna (se
Digitalis) men ge på grund av sin lättlöslighet
betydligt snabbare effekt. Vid fall av
hotande hjärtsvaghet har man ibland sprutat en
utspädd lösning av s., 1/2—1 mg, direkt i ett
blodkärl, en verksam men farlig
behandling. C. G. S.
Stroganov [strå’gonof], rysk köpmanssläkt,
urspr. från Novgorod, som på
1500—1700-talet hade stora besittningar i guv. Perm och
bergverk i Ural. Släkten drev vidsträckt
handel med tatarer, basjkirer etc., ledde
koloniseringen av de ö. gränstrakterna och utrustade
Sibiriens erövrare, Jermak Timofejevitj (se
d. o.). Den erhöll 1610 egen domsrätt,
tillåtelse att bygga städer och fästningar, hålla
egen här o. s. v. Privilegierna upphävdes 1722
av Peter I, varvid tre bröder S. blevo baroner;
senare fingo två grenar grevlig värdighet. —
Av ättens medlemmar må nämnas Pavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
