Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stroganov, släkt - Stroke - Strokirch, Carl Mikael von - Strokkr - Stroma - Stromberg, släkt - Stromberg (Strömberg), Gustaf Benjamin - Stromboll - Strombus - Strongbow - Strongylidae, Strongyloidae, Strongylidea - Strontianit - Strontium - Strophanthus - Strophulus - Stross - Strossmayer, Josip Juraj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Stroke—Strossmayer
668
Stromboli.
Aleksandrovitj S. (1774—1817), en av
Alexander I:s rådgivare (fr. monogr. av
Niko-laj Michalovich, 3 bd, 1905). A. A-t.
Stroke [stråük], eng., se Roddidrott,
sp. 946.
Strokirch, Carl Mikael von, radikal
pietist, riksdagsman (1702—76). Född i
Livland, flydde S. undan ryssarna till
Stockholm, blev page och konduktör vid
Fortifikationen men tog avsked efter en religiös
väckelse. Starkt påverkad av Dippel (se
d. o.), tog han även intryck av herrnhutismen
och gled genom »gråkoltarnas»
mystisk-apo-kalyptiska svärmerier ut i en radikal
kyrko-fientlighet. Med sina om kväkarnas
erinrande idéer blev S., som jämte 10—15
tros-fränder av båda könen bildat en liten
friförsamling i Stockholm — den första i Sverige
—, 1736 invecklad i en långvarig process, som
dock till slut lämnades oavgjord. 1746 reste
S. till Livland och delade därvid ut sin
ansenliga förmögenhet bland de fattiga. Från
Livland begav han sig till Altona, Herrnhut
(1748) och Amsterdam. På 1760-talet
återvände han till Sverige och kämpade
fortfarande för sina idéer, bl. a. genom att utge
»Vidimerade acter och protocoller» rörande
rättegången mot Tolstadius (2 dir, 1768—69).
Hans skarpa kyrkokritik måste ses mot
bakgrunden av den off. kyrkofromhetens
formväsen. — Litt.: K. Henning, »J. C. Dippels
vistelse i Sverige samt Dippelianismen i
Stockholm 1727—1741» (1881); E. Linderholm, »Sven
Rosén» (1911). E. Nwn.
Strokkr, geol., se G e y s i r, sp. 631.
Ströma, en hos många askomyceter (särskilt
kärnsvampar) samt en del Fungi imperfecti
förekommande, av tätt sammanflätade hyfer
bildad vävnadskropp, som innesluter el. utgör
underlag för sporhusen. Th. Lfs.
Strömberg, svensk släkt. Nils
Bratt-man, som blev frih. 1699 och greve 1706 med
namnet S. (1646—1723), var i holländsk
krigstjänst, hemkom 1686, blev 1697 generalmajor,
1703 generallöjtnant samt 1705 kungl. råd
och generalguvernör i Estland. Vid ryska
infallet i Livland 1707 ordnade han ett kraftigt
motstånd, blev 1709 guvernör där och
försvarade Riga men måste 1710 dagtinga. 1711
blev han president i Kammarkollegium och
Statskontoret. Hans son greve Claes S.
(1699—1782) deltog från 1738 i det politiska
livet på hattarnas sida, var riksråd 1751—61
och t. f. guvernör för kronprinsen 1754—56.
C. S. hade stort anseende för hederlighet, gott
omdöme och självständighet. (B. H-d.)
Strömberg (Strömberg), Gustaf
Benja
min, svensk-amerikansk
astronom (f. 1882 16/i2). Blev fil. dr i
Lund 1915,anställdes vidMount
Wilsonobservatoriet 1917. S:s
gradualavh. utgjorde en
harmonisk analys av
lufttemperaturen i Uppsala under åren
1880—1912. På grundval av
dessa undersökningar utgåvos
1914—18 förutsägelser över
temp. i Sverige
(Strömbergs-kalendern). Under sin
verksamhet i Amerika har S.
behandlat bl. a. sambandet
mellan stjärnparallax och
egenrörelse. S. har därjämte utfört
uppmärksammade undersökningar över lagbundenheterna
i stjärnornas rymdrörelser och absoluta
ljusmängder. K. Lmk.
Stromboli [strå’mbåli], en av Lipariska
ö a r n a (se d. o.), Syditalien; 12,6 kvkm, omkr.
2,200 inv. S. är en ständigt verksam vulkan,
som når 926 m ö. h. Förödande utbrott ha
ägt rum bl. a. 1889, 1891 och 1907.
Stro’mbus, gastropodsläkte med skalets
yt-terläpp vingformigt utbredd. Djuren röra sig
hoppande. S. lever nu i tropiska hav. Mest
känd är S. gigas i Västindien. Den blir 25 cm
hög och väger 2,5 kg. Den nyttjas till
prydnadsföremål. Fossilt är släktet känt sedan
krittiden. R. H-gg.
Strongbow [strå’pbilu], det vanliga namnet
på Richard de Clare (jfr Clare), 2:e earl
av Pembroke (jfr d. o.), engelsk storman
(d. 1176). S. ingrep 1170 till konung Dermods
av Leinster hjälp (se Irland, sp. 721). (L-ts.)
Strongylldae, Strongyloldae el.
Stron-gylidea, se Nematoder, sp. 876.
Strontianit, se S t r o n t i u m.
Stro’ntium, täml. sällsynt metalliskt
grundämne, närmast släkt med kalcium och barium
och i alla avseenden intagande en
mellanställning mellan dem. S. förekommer i
naturen som karbonat (strontianit) och sulfat
(celestin, se d. o.). Det upptäcktes av M. H.
Klaproth 1793; dess kem. tecken är Sr,
atomvikt 87,63, atomnummer 38, valens 2. Av dess
föreningar ha en viss betydelse nitratet,
Sr (NO:i)2, som nyttjas inom pyrotekniken för
att åstadkomma starkt färgade röda lågor,
och hydroxiden, Sr (OH)2, som har
användning vid rörsockerfabrikation. G. S-ck.
Stropha’nthus, ett släkte små träd el. buskar
av fam. Apocynaceae. Omkr. 45 arter, de flesta
i tropiska Afrika, några i Asien. Av vissa
arter, såsom S. Kombé, S. gr atus och S.
hispi-dus (Västafrika), beredes strofantin (se
d. o.). Av diverse Strophanthus-irön bereda
infödingarna pilgift. C. G. S.
Stro’phulus, Stro’phulus infa’ntum, kronisk
hudsjukdom, som förekommer hos barn under
första levnadsåren och består av ett starkt
kliande, nässelfeberlikt utslag. E. L-g.
Stross, arbetsställe i gruva, där
malmbrytningen (»strossningen»; jfr Gruvbrytning,
sp. 1133) sker. Härav benämningarna
takstross, då brytningen sker i gruvrummets tak,
väggstross, pallstross o. s. v. E. S. B.
Strossmayer [ftrå^maior], Josip Juraj,
kroatisk prelat och politiker (1815—1905),
biskop i Djakovo (se d. o.) 1849. S. verkade
kraftigt för den sy dslaviska kulturens höjande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
