Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturtzenbecker, Mårten - Sturzen-Becker, Oscar Patrik (Orvar Odd) - Sturzo, don Luigi - Stut - Stuteri - Stuteristaten - Stuteriöverstyrelsen - Stuttgart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Sturzen-Becker—Stuttgart
730
brottslige» (1817; åtalad), »Geometri på ett
•alldeles nytt sätt betraktad» (1802—12; 4:e
uppl. 1830) m. m. — Se M. Lamm, »Studier i
Almquists ungdomsdiktning» (i Samlaren 1915).
Sturzen-Becker, Oscar Patrik,
författare (1811—69), sign. Orvar Odd; jfr
släkt-art. Sturtzenbecker. Vart fil. dr i
Uppsala 1833, skrev sedan in sig i verken i
Stockholm men övergick
snart till litteraturen,
var 1834—43 medarb.
i Aftonbladet, där han
skrev kritiker och
kåserier, de senare efter
moderna franska
mönster. 1838 reste han
över Tyskland till
Paris som tidningens
korrespondent (se S:s
»En utflygt ur boet»,
1842). Efter
återkomsten 1839 utgav S.
»Med en bit krita»
(1841), »Med en bit blyerts» (1842) och »Ur
•Stockholmslifvet» (1844), skisser och
genrebilder, samt litterära veckoblad.
Diktsamlingen »Min fattiga sångmö» (1844)
innehåller politiskt demokratiska dikter och
realistiska genrebilder; en nyhet var bruket av
vardagsspråk, samtalston i vers; Heines
inflytande var påtagligt. Hösten 1844—våren
1847 bodde S. i Köpenhamn; han höll där
beundrade föreläsningar, »Den nyare svenska
skön-litteraturen och tidnings-pressen» (1845;
omarb., »Grupper och personager», 1861). 1847
flyttade S. till Hälsingborg, där han
grundläde öresundsposten, som han redigerade i
■demokratisk och skandinavistisk riktning till
1854. Då flyttade han ånyo till Köpenhamn,
där han var ivrigt verksam som agitator och
hemlig diplomat, använd bl. a. av kronprins
Karl. Först strävade han för Sveriges
deltagande i Krimkriget mot Ryssland, sedan
gick han upp i arbetet för ett skandinaviskt
statsförbund och skrev en mängd artiklar i
svenska tidningar samt, på danska, i
Fædre-landet. Bliven oense med de danska vännerna,
återvände S. 1863 till Hälsingborg. S:s
»Samlade arbeten» (5 bd, 1861—62)
och »Samlade ax» (1868)
innehålla ett stort antal nya
dikter. Därjämte skrev han en
bok om Reuterholm (1862). —
S. hade betydelse för
utbildningen av den lättare
tidnings-stilen, och även för lyrikens
utveckling har han spelat en
viss roll. Hans
versberättelser (»Grefvinnan Gruffiakin»,
»John Faa», »Clemence Isaure»
m. fl.) sakna djup,
koncentration och stilkänsla men vittna
om fantasi och flytande
berättar gå va. — S:s »Valda
skrifter» utkommo 1880—82 i 3 bd.
Monogr. av R. Sturzen-Becker
(2 bd, 1911—12); bibliogr. av
■Ö. Sylwan (1919). R-n B.
Sturzo [sto’rtså], don Luigi,
italiensk präst och politiker (f.
1871), organisatör av
Italienska folkpartiet (se d. o.).
Stut, kastrerat handjur av tamt nötkreatur
i åldern U/2 till 3—4 år; kallas sedan oxe.
Stuteri (av ty. Stute, sto), anstalt för
uppfödning av hästar i större antal. S. funnos förr
allmänt på större herrgårdar och klostergods
och även på ett och annat kronogods. Under
1500- och 1600-talet inrättades i de flesta av
Europas stater s., och i vissa länder
bibehållas fortfarande dylika statsstuterier,
vilkas huvudsakliga uppgift är att producera
hingstar för rekrytering av de s. k.
hingstdepåerna, varifrån hingstar (beskällare) under
betäckningstiden utstationeras till
kringliggande orter för att befrämja lanthästaveln.
I Sverige ha fordom funnits statsstuterier,
näml, vid Strömsholm, Flyinge och Ottenby
(se dessa ord), och genom riksdagsbeslut 1916
upprättades ånyo ett statsstuteri, som (enl.
beslut 1922) förlädes till Flyinge (jfr II ä s
t-a v e 1, sp. 322). Besättningen utgöres av omkr.
50 ston och 4 stambeskällare. E. T. N.
Stuteristaten, två under Stuteriöverstyrelsen
ställda hingstdepåer, Strömsholms hingstdepå
och Flyinge hingstdepå och stuteri. E. T. N.
Stuteriöverstyrelsen, den myndighet, som
har att utöva högsta ledningen av landets
hästavel. Sedan 1921 utgöres S. av en överdir.
och 2 fullmäktige jämte 1 suppleant samt 1
byrådir. och 1 notarie. S. har överinseendet
över statens hingstdepåer och sörjer för deras
rekrytering, leder de statsunderstödda
häst-premieringarna etc. I prop. till 1933 års
riksdag föreslås, att S. ersättes av en byrå i
Lantbruksstyrelsen. E. T. N.
Stuttgart [J"to’tgart], huvudstad i ty. republ.
Württemberg, i Neckardalen; 343,048 inv.
(1925; med Kannstatt o. a. förstäder), därav
ung. 3ln protestanter. S. omges av vinberg och
skogshöjder, delvis bebyggda med
villasamhällen. Kring det gamla torget, Marktplatz,
med rådhuset i gotisk stil (uppf. 1899—1905),
utbreder sig Altstadt med krokiga gator,
renässansbyggnader och höga gavelhus. Vid
Schlossplatz ligger Neues Schloss (färdigt
1805), en mäktig byggnad i fransk renässans
(inrymmer nu konstsamlingar). I närheten
märkas Haus des Deutschtums, säte för tyska
utlandsinstitutet, och gamla slottet, från 1300-
Neues Schloss i Stuttgart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
