Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stuttgart - Stuva - Stuvsta - Stuxberg, Anton - Stuyvesant, Peter - Stwosz, W. - Stybb - Stübel, Alphons - Stycke - Styckebruk - Styckegods - Styckelåda - Styckjunkare - Styffe, Carl Gustaf - Styffe, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Stuva—Styffe
734
talet, på 1500-talet utbyggt i renässansstil,
nu museum för antikviteter m. m.; en
eldsvåda dec. 1931 ödeläde ö. flygeln. Vid s. v.
sidan av Alter Schlossplatz, prydd med en
Schillerstaty i brons av Thorvaldsen, ligger
den sengotiska, treskeppiga Stiftskirche (färdig
omkr. 1530), sedan 1532 protestantisk. En av
S:s vackraste byggnader är Prinzenbau,
fullbordad 1710, vid Königstrasse, S:s förnämsta
gata. Vid Theaterplatz uppfördes omkr. 1910
Landestheater. V. därom centralstationens
monumentala byggnad (invigd 1922). I
Rosen-steinparken slottet Rosenstein (uppf. på
1820-talet; inrymmer Weltkriegsbücherei, omkr.
65,000 bd om världskriget). Kannstatt, på
Neckars motsatta strand, är känt som
brunnskur- och badort. S. har teknisk högskola (2,109
stud. 1930/31), konsthögskola (stiftad 1761),
musikhögskola och, i det närbelägna
Hohen-heim, lantbruksinstitut samt stora bibliotek.
S. har vunnit världsrykte inom
motorindustrien (Mercedes-Benz i Untertürkheim),
skofabrikationen (Salamander i Kornwestheim),
pianoindustrien, möbel- och
textilfabrikationen samt smycketillverkningen; i Kannstatt
har S. K. F. en kullagerfabrik. S. är centrum
för Sydtysklands bokhandel (jfr d. o., sp. 702).
Många stora bokförlag. Viktig
järnvägsknut; flyghamn i Böblingen;
rundradiostation. — S., nämnt 1229, har sedan
1400-talet varit Württembergs huvudstad. — Litt.:
E. Schneider, »Die Geschichte der Stadt S.»
(1927). E. L-r.
Stuva, vid lastning av fartyg placera godset
på lämpligt sätt i förhållande till utrymme,
stabilitet och styrlast, säkerhet för skada
m. m. Arbetet ombesörjes av stuvare. ö-g.
Stuvsta, municipalsamhälle och förstad
till Stockholm, i Huddinge socken,
Stockholms län, invid s. v. Stockholmsgränsen och
S. J.; 517 har, 2,917 inv. (1932). Har
uppvuxit som villastad sedan 1918 och blev
municipalsamhälle 1924. Tax.-värde å fastighet
8,480,100 kr. (1931), tax. inkomst 3,605,550 kr.
Stuxberg, Anton, zoolog (1849—1902),
museiintendent i Göteborg 1882. S. deltog i
svenska polarexpeditionerna 1875, 1876 och
Vegafärden, om vars fisk- och
evertebrat-fynd han skrev flera avh., varjämte han skrev
och översatte populära zoologiska arbeten,
utgav resebilder m. m. E-k N-d.
Stuyvesant [stö’jfo-], Peter, holländsk
krigare och kolonialämbetsman (1592—1672). S.
var 1634—44 holländska Västindiska
kompaniets guvernör på Curagao och 1645—65
guvernör över Nya Nederland, där han nedlade
ett storslaget reformarbete. 1655 erövrade
han Nya Sverige (se d. o.) men måste själv
1664 kapitulera inför ett oförmodat angrepp av
en engelsk flotta. S. levde sedan som
privatman. — Jfr B. Tuckerman, »P. S.» (1893), och
A. Johnson, »The swedish settlements on the
Delaware 1638—1664» (2 bd, 1911). B. E-r.
Stwosz [stvåj*], W., se S t o s s, V.
Stybb, i allm. smulor, småstycken el. pulver
av stenkol, träkol o. dyl.
Stiibel [/ty’-], A 1 p h o n s, tysk
vulkanforskare (1835—1903), studerade vulkaner i
många delar av jorden; 1868—77 bereste han,
delvis tills, m. W. Reiss, vulkanområdena i
Colombia, Ecuador, Bolivia och Peru. S.
be
skrev flera av jordens vulkanområden. Ang.
vulkanismens ursprung framställde S. den
teorien, att vulkanerna matas från perifera
magmahärdar i jordskorpan, vilka icke längre
stå i förbindelse med magman i jordens inre. S:s
åsikt, att dessa härdar äro rester av urmagman,
har icke vunnit allmän anslutning. K. A. G.
Stycke, sjöv., gammalt namn på kanon;
ingår i styckjunkare, styckebruk o. s. v.
Styckebruk, äldre namn på fabrik för tillv.
av artillerimateriel.
Styckegods, vid sjötransport i allm. gods,
som försändes i el. utan emballage men på
sådant sätt, att varje kolli framträder för sig;
motsats: störtgods (in bulk, se d. o.).
Om s. vid järnvägstransport se J ä r n
vägs-ta r i f f e r. K. H. A.
Styckelåda, se Lavettage, sp. 880.
Styckjunkare, se Fanjunkare och
Stycke.
Styffe, Carl Gustaf, historiker,
urkunds-utgivare (1817—1908), bror till K. S. Blev fil.
dr i Uppsala 1845, tjänstgjorde 1843—58 i
Riksarkivet, blev 1858 vice bibliotekarie vid
Uppsala univ.-bibl. och
var 1864—82
bibliotekarie och chef där.
Hans största förtjänst
som sådan var
ordnandet av bibliotekets
handskriftssamling.
Efter avskedet bodde
S. i Stockholm. Hans
huvudarbeten, båda
banbrytande, äro den
historisk-geografiska
handboken
»Skandinavien under
unionstiden» (1867; 3:e uppl.,
utgiven av L. M. Bååth, 1911) samt
urkunds-samlingen »Bidrag till Skandinaviens historia
ur utländska arkiver» (5 bd, 1859—84) med
vidlyftiga inledningar, som äro bland de
viktigaste bidragen till Sveriges
medeltidshistoria. S. utgav även samlingar av
instruktioner för tjänstemän vid lantregeringen
(1852) och rörande civilförvaltningen (1856),
skrev bl. a. en avh. om grundregalerna (i
Vitt.-akad:s Handl. 1864) samt var
initiativtagare till publikationen »Rikskansleren Axel
Oxenstiernas skrifter och brefväxling», varav
han själv utgav avd. 1, bd 1—2 (1888, 1896),
och avd. 2, bd 4—5 (1891—93). Han
medarbetade även i bl. a. Handlingar rörande
Skandinaviens Historia och Hist. Handl. Led. av
Vet.-akad. (1874). Biogr. (med bibliogr.) av
E. Hildebrand i Vet.-akad:s Årsbok 1910; jfr
även O. Wieselgren i Hist. Tidskr. 1926. B. H-d.
Styffe, Knut,
högskolelärare, bergsvetenskapsman (1824—
98), bror till C. G. S.
Tog 1847 bergsexamen
vid Uppsala univ., blev
1852 laborator i kemi
och var 1856—90
över-dir. vid Teknologiska
institutet, till vars
utveckling och
ombildning till högskola S.
kraftigt bidrog. Han
var en av föregångs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
