Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Sudannegrer—Sue
772
irritationsmoment mellan Storbritannien och
Egypten. Litt.: E. A. Wallis Budge, »The
Egyptian Sudan» (2 bd, 1907); A. Mohr,
»Kampen om Nilen 1882—1898» (1923). B. E-r.
Sudannegrer, den ena av Afrikas två stora
negergrupper. S. omfatta en mängd folk, och
deras område sträcker sig från Kap Verde till
Abessinien. Man kan indela dem i tre
geografiska huvudgrupper: de västra, de centrala
och de östra. Till de senare höra niloterna
(se d. o.). Kulturellt stå s. på mycket olika
ståndpunkt, från primitiva hedniska jägare
och fiskare till muhammedaner med
utpräglad stadskultur och statsbildningar
(hausa-staterna). Se även Afrika, sp. 226. K. G. L.
Sudanrött, se Magdalarött.
Sudanspråk, sudannegrernas språk, omkr.
200, varandra sinsemellan ganska olika.
Typiskt för s. i allm. är, att orden övervägande
äro enstaviga rötter. Till dessa kunna
stavelser fogas. Den musikaliska accenten spelar
stor roll. En del ha klassprefix med växlande
singular- och pluralformer, alltså liknande
bantuspråkens prefix. Sådana språk finnas
t. ex. i Sénégal, Sierra Leone och Vita
Nilom-rådet. Litt.: D. Westermann, »Die
Sudanspra-chen» (1911) och »Die westlichen
Sudanspra-chen» (1927); A. Werner, »The
language-fami-lies of Africa» (2:a uppl. 1925). K. G. L.
Sudare, bot., se C h o r d a.
Sudbury [sa’dbori], stad i mell. delen av
prov. Ontario, Kanada; 18,518 inv. (1931);
järnvägsknut vid Canadian pacific railway.
De rika nickelmalmsgruvorna omkring S.
tillgodose f. n. större delen av världsbehovet av
nickel; stora smältverk.
Sudermann [zö’dor-], II e r m a n n, tysk
författare (1857—1928). Vann sin första stora
framgång med skådespelet »Die Ehre» (1888;
övers, och uppf. i Sthlm 1890) och hyllades som
naturalismens
banerförare. Av S:s senare
dramer må nämnas
»Sodoms Ende» (1891;
sv. övers, s. å.),
»Hei-mat» (1893; sv. övers,
s. å.), »Das Gliick im
Winkel» (1896),
»Mo-rit uri» (s. å.; tre
enaktare, bl. a.
mästerstycket »Fritzchen»)
och »Johannisfeuer»
(1900). Samtidigt skrev
han romaner och
berättelser: »Frau Sor-
ge» (1887; sv. övers. 1891), »Im Zwielicht»
(1887; sv. övers. 1894), »Der Katzensteg»
(1889; sv. övers. 1891), »Jolanthes Hochzeit»
(1892; sv. övers, s. å.), »Es war» (1894; sv.
övers, s. å.), »Das hohe Lied» (1908; sv. övers.
1909), hembygdsberättelserna »Litauische
Ge-schichten» (1917; »Resan till Tilsit», 1918),
»Der tolle Professor» (1926) m. fl. S:s
tekniska skicklighet var stor, djärvt grep han
sig an med aktuella problem, skapade levande
människor och situationer med suggestiv kraft
men arbetade ofta med grova medel, och en
nervös brådska, som icke tillät inre
genomarbetning, ledde till ytliga effekter och
för-flackning, trots allvarlig strävan mot höga
mål. — Fr. monogr. av H. Schæn (1905), ty.
av K. Busse (1927). R-n B.
Sudèterna, bergskedjorna längs gränsen
mellan Tjeckoslovakien (Böhmen och Mähren)
samt Tyskland (Sachsen och Schlesien),
mellan Elbe och Oder. S. bilda det bömiska
massivets n. ö. gräns mot det nordtyska
låglandet och ha uppstått i samband med den
her-cyniska bergskedjeveckningen. N. v. delen
ut-göres av Lausitzer Gebirge (se L a u s i t z),
Isergebirge och Riesengebirge (se d. o.), där
S. i Schneekoppe nå sin högsta höjd, 1.603 m
ö. h. I centralpartiet omslutes Glatzbäckenet
av två parallella bergskedjestråk:
Eulenge-birge (med Hohe Eule, 1,014 m) och
Reichen-steiner Gebirge i n. ö. samt
Heuscheuerge-birge (med Heuscheuer, 919 m) och
Adlerge-birge (se d. o.) i s. v. S. ö. delen av S. utgöres
av Gesenke (Jesenlky) med toppen Altvatel
(Pradèd), 1,490 m. I inskränkt bemärkelse
avser benämningen S. endast kedjorna s. ö.
om Riesengebirge. S. F.
Sudhoff [zö’thåf], Karl, tysk medicinsk
historiker (f. 1853). Var 1905—25 prof, och
direktor för institutet för medicinens
historia i Leipzig. S. har utgivit bl. a.
»Para-celsusforschungen» (2 bd, 1887—89; tills, m.
E. Schubert), »Klassiker der Medizin» (1910
ff., hittills över 30 bd) och »Kurzes Handbuch
der Geschichte der Medizin» (1922). (Ljd.)
Südor, lat., svett (se d. o.). — Südor
a’n g 1 i c u s, engelska svetten (se d. o.).
äüdra (äldre transkription Qüdra), fjärde
och lägsta kasten i det äldre indiska
kastsystemet. 8. sägas vara till för att lyda och
tjäna de bögre kasterna. De äro förbjudna
att bära offersnöret (se d. o.), deltaga i el.
förrätta offer, lära sig el. åhöra recitationen
av vedatexterna o. s. v. I det moderna
Indien betecknar S. snarast — där ordet över
huvud användes — en grupp av kaster. Jfr
Kast. J. Ch-r.
Südraka (äldre transkription Qüdraka),
indisk konung, se Indiens språk och
litteratur, sp. 535.
Sudret, se Storsudret.
Sudreyjar, fno., se II e b r i d e r n a
Sue [sy], Joseph Marie, fransk
författare, känd under namnet Eugène Sue
(1804—57). Var läkare i marintjänst men
ägnade sig från 1829 odelat åt författarskap.
S:s sjöromaner i
Coo-pers stil slogo livligt
an. Han odlade även
den historiska
äventyrsromanen i Bulwers
stil med bl. a.
»La-tréaumont» (1837; sv.
övers. 1847). Tidningen
Journal des Débats
beställde av S. ett
socialt reportage från
den s. k. undre
världen, och detta gav
upphov till hans
populäraste romaner:
»Les mystères de Paris» (10 bd, 1842—43;
sv. övers. 1844) och »Le juif errant» (10
bd, 1844 f.; sv. övers. 1845). Den oerhörda
framgången föranledde S. att skriva
ytterligare ett halvt dussin romaner i samma
pikant melodramatiska stil och uppträda som
utopist. Bland S:s många efterföljare var
August Blanche. — Se P. Ginisty, »E. S.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
