Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Suchum—Sudan
770
land. Sedan 1817 var S. led. av Vet.-akad.
S:s son, ryske generalen greve P a v 1 S. (1788
—1833), utgav 1827 »Precis des évènements
militaires des campagnes de 1808 et 1809 en
Finlande» (sv. övers. 1835). — Litt.: A.
Ahn-felt, »Två krönta rivaler» (2 bd, 1887); C. F.
Palmstierna, »Sverige, Ryssland och England
1833—1855» (1932) och art. i Svenska
Dagbladet 8 juni 1932. A. G-de.
Suchum [so^o’m], förr S. Kale, huvudstad
i ry. sovjetrepubliken Abchasien,
Transkau-kasien, vid Svarta havet; 21,568 inv. (1926).
Besökt luftkurort. S. är forntidens Dioskurias.
Suckat (fr. succade), Citrona t, Cedrat,
sönderskurna och insockrade tjocka skal av
en i s. Europa växande citronart, se
Citronträdet, sp. 1105.
Suckule’nter, Suckulenta, växter med
saftiga och köttiga blad
(bladsuckulen-t e r) el. stammar (stamsuckulenter).
Hit höra vitt skilda fam. (Chenopodiaceae,
Crassulaceae, Cactaceae, Euphorbiaceae m. fl.).
Sucre [so’krä], huvudstad i dep. Chuquisaca,
Bolivia, i Andernas platåland, 2,844 m ö. h.;
33,893 inv. (1929). S., nominellt republikens
huvudstad, är säte för dess högsta domstol
och en ärkebiskop; univ. (sedan 1623) med
två fakulteter. Staden anlades 1538.
Sucre [so’krä], Antonio de,
sydamerikansk frihetskämpe (1795—1830). Var född i
Venezuela, deltog i frihetskrigen och blev en
av Bolfvars dugligaste generaler. Genom
segern vid Ayacucho 9 dec. 1824 bröt S.
spanjorernas välde i Peru. 1826 blev han president
i Bolivia, störtades 1828 och mördades 1830.
Suczawa [sotJa’va], se Suceava.
Sudän, eg. Biled es-Sudan, »de
svartes land», en av Afrikas naturliga
huvudregioner, sträcker sig från Atlanten i v. till
Abessiniens högland i ö. samt övergår utan
bestämd gräns norrut i Sahara, söderut i
Guinea och Kongobäckenet. S. är ett platåland
av växlande höjd, i regel ej överstigande
500 m ö. h., och uppdelat i vidsträckta, flacka
bäcken. Undantagsvis uppträda enstaka,
markerade bergmassiv, ss. Djebel Marra i Dar
Fur (se d. o.). V. delarna avvattnas genom
Senegal, Niger med Benue samt kustfloderna
till Guineabukten, ö. delarna genom Nilen,
medan centralpartiet omkring Tsadsjön
saknar avlopp till havet. — S. bildar en
över-gångszon mellan Saharas torra ökenklimat
samt Guineakustens och Centralafrikas
fuktiga ekvatorialklimat; nederbördsmängden
och regnperiodens längd tilltaga från n. till s.
Under vinterhalvåret blåser den torra, varma
vinden harmattan från n. ö. och ö., under
sommarhalvåret sydvästmonsunen, som
medför regn. Vindomkastningarna åtföljas av
häftiga virvelstormar och åskväder. Tre
årstider av något varierande längd i olika
trakter kunna urskiljas: tiden okt.—mars är sval
och torr, mars—juni het och torr, juni—okt.
sval och relativt regnrik. — Vegetationen
står i nära samband med nederbördens
fördelning. Regionen närmast Sahara (sahel)
bildar en torftig grässtäpp med enstaka
buskar, mot s. vidtaga buskstäpp och den
trädrika savannen, som slutligen övergår i
den tropiska urskogen. — Befolkningen har
en etnografiskt och språkligt mycket
skif
tande sammansättning. Flertalet
folkstammar, främst de jordbruksidkande, är s u
dannegrer (se d. o.). Ett karakteristiskt
inslag utgöres av nomadiserande el.
handelsid-kande erövrarfolk, hausa (se d. o.), fulbe (se
d. o.) och araber, som vid olika tider inträngt
i S. De ha flerstädes bildat stater och
utgöra, delvis assimilerade med den
underkuvade befolkningen, ett övre samhällsskikt.
Genom dem har även islam, som alltjämt vinner
terräng, införts i S. — Boskapsskötseln är
huvudnäring; i n. hållas mest kameler och
får, i s. nötkreatur och hästar. Det primitiva
jordbrukets huvudprodukter äro hirs, jams,
majs, batater m. m. Under europeiskt
inflytande har odlingen av bl. a. bomull (främst
på konstbevattnad mark i Engelsk-egyptiska
S.) och jordnötter för export starkt ökats.
Den lokala handeln ligger till stor del i
händerna på hausa. — Politiskt är S. delat på
England och Frankrike. England administrerar
Engelsk-egyptiska Sudan (se d. o.), varjämte
n. delen av Nigeria räknas till S. De
vidsträckta franska besittningarna fördelas på
Franska Ekvatorialafrika och Franska
Väst-afrika. Italien har på senaste åren framfört
anspråk på områdena n. om Tsadsjön. S. F.
Historia. Då Muhammed Ali (se d. o.)
erövrade Egypten, inordnades större delen av
nuv. Engelsk-egyptiska S. i det egyptiska
väldet under särskilda generalguvernörer med
praktiskt taget obegränsad makt. Under
Muhammed Alis efterföljare befästes ytterligare
Egyptens välde i S., samtidigt som landet i
allt högre grad utsögs av kediverna. Från
1800-talets mitt började S. även bli av visst
handelspolitiskt intresse för de europeiska
stormakterna (huvudsaki. Storbritannien och
Frankrike). Under 1800-talets senare del blev
det svårare att upprätthålla den egyptiska
regeringens auktoritet gentemot
arabstammarna, och i allt större utsträckning nödgades
man anlita europeiska generalguvernörer,
bl. a. C. G. Gordon (se d. o.). Ett svårt slag
mot den egyptiska överhögheten i S. riktades
av det mahdistiska upproret under ledning av
Muhammed Ahmed (se d. o.). Storbritannien,
som redan 1882 ockuperat Egypten (se d. o.,
sp. 393), uppdrog 1884 åt Gordon (se vidare
d. o.) att från Kartum organisera
evakueringen av den egyptiska och europeiska
befolkningen i S., men Kartum föll 1885 i mahdins
händer, och först 1898 kunde det
anglo-egyp-tiska kondominatet återställas i S. Kitchener
(se d. o.) lyckades näml, på hösten s. å.
intaga mahdisternas huvudstad Omdurman, och
vid Om Debrikat slog sir R. Wingate i nov.
1899 dervischernas trupper, varvid den siste
mahdistiske kalifen stupade. En formell
bekräftelse av de nya förhållandena i
Engelsk-egyptiska S. gavs i ett fördrag 1899 mellan
Storbritannien och Egypten. Under och efter
världskriget tilltog en antiengelsk agitation
under egyptisk ledning. 1924 ägde
resultat-lösa förhandlingar rum mellan MacDonald och
Zaghlul pascha, och det anglo-egyptiska
kondominatet upprätthålles alltjämt av en
brittisk generalguvernör, sedan 1910 biträdd av
ett exekutivt råd. 1926 och 1929 avgjordes
vissa detaljfrågor, men ännu (april 1933)
utgör Engelsk-egyptiska S. ett betydelsefullt
XVIII. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
