Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Suever—Suffolk
776
Suezkanalen vid el-Kantarahöjden,
terna av A. Reifferscheid 1860, sv. uppl. av
Caesarbiogr. i urval av K. Vallquist 1908,
Caesar- och Augustusbiogr. övers, av L. Wistén
1918 och 1919. E. St.
Suever, se S v e b e r.
Suez, S u é s, stad i Egypten, på Sueznäset,
vid n. ändan av Suezviken, Röda havets
nordvästligaste vik; 40,523 inv. (1927). S. är s.
ändpunkten för Suezkanalen (se d. o.),
sötvat-tenskanalen och järnvägen till Port Said. En
3,5 km lång stenbänk leder till ön och
hamnkvarteret Port Tevfik. Den moderna hamnen,
Port Ibrahim, är handels- och krigshamn och
angöres av alla fartyg på Suezkanalen.
Suezkanalen, kanal mellan Suez vid
Suezviken av Röda havet och Port Said (jfr d. o.)
vid Medelhavet, öppnad 17 nov. 1869. S.
genomskär det omkr. 113 km breda Sueznäset
och bildar en 165,8 km lång farled. Från Port
Said går S. i rakt sydlig riktning (se karta
vid Egypten) genom den delvis torrlagda
strandsjön Menzale, gör skärningar genom
el-Kantarahöjden och genom den 16 m höga
el-Gisrplatån, passerar genom Timsahsjön och
Stora Bittersjön samt mynnar vid Port
Tevfik. S. har inga slussar. Djupet uppgår till
11—12 m (för fartyg intill 9,75 m djupgående),
kanalbredden är 95—160 m, vid bottnen 45—
100 m. Färden genom S. tar i genomsnitt
15—20 tim. — S. passerades 1931 av 5,078
fartyg om 28,8 mill. nettoton, därav 2,976
brittiska fartyg om 16,6 mill. ton.
Det första säkert styrkta försöket att
genom kanal förbinda Röda havet med Nilen
och därmed också med Medelhavet igångsattes
av farao Necho. Dennes företag fullbordades
först av Dareios. Kanalens lopp motsvarades
ung. av den nuv. sötvattenskanalens (se I
s-m a i 1 i j e). Vid tiden omkr. Kr. f. var
kanalen förfallen men synes åter ha
istånd-satts under Trajanus liksom under araberna
på 600-talet men förföll från 700-talet. 1854
framlade F. de Lesseps (se d. o.) sitt
väl-kalkylerade kanalprojekt för Said pascha.
1856 erhölls byggnadskoncession, och arbetet
börjades 1859. I mars 1869 kunde
Medelhavsvatten insläppas i Bittersjöarna, och 16—18
nov. 1869 öppnades S. under stora
högtidligheter. Byggnadskostnaderna belöpte sig till
omkr. 19 mill. pd st., varav 12,8 mill. täcktes
genom aktieteckning, huvudsakl. i Frankrike,
resten nästan h. o. h. av kediven. Genom köp
(se Egypten, sp. 392) befinner sig numera
omkr. 1/2 av aktierna i brittiska händer. S.
äges av det 1854 gr. Compagnie universelle
du Canal maritime de Suez, vars koncession
utgår 1968, varefter kanalen skall tillfalla
Egypten. Genom S. minskades restiden
mellan London och Bombay med 21 dagar, mellan
Trieste och Bombay med 37 dagar. M.
Enl. koncessionen skola kanalavgifterna vara
lika för alla nationers fartyg och kanalen
vara tillgänglig för alla handelsfartyg.
Genom en konvention 26 maj 1888 mellan
Turkiet, England och Frankrike, vilken
biträddes av övriga makter 22 dec. s. å., förklarades
kanalen med uteslutande av
sötvattenskana-len men inberäknat inloppshamnarna Port
Said och Suez och en 3 sjömil bred zon
utanför dem för neutral, med bibehållande av
Egyptens territoriella överhöghet. — Under
världskriget företogo turkarna åtskilliga
resultatlösa anfallsrörelser mot S. (jfr
Palestina-f ron t en). Vid erkännandet av Egyptens
självständighet 1922 förbehöll sig England
bl. a. rätt att i oförminskad omfattning trygga
de brittiska riksförbindelserna. Se vidare
Egypten (även i suppl.). F. K. J.
Litt.: Fr. monogr. av F. de Lesseps (2 bd,
1875); C. W.Hallberg, »The Suez canal» (1931).
Sufe’tula, ruinstad i inre Tunisien, vid nuv.
byn Sbeitla, s. v. om Kairouan, med romerska
tempel (restaurerade), basilikor m. m.
Suffèter, se K a r t a g o, sp. 468.
Suffisance [syfizä’s], fr-> Syffisa’ns,
dryghet, inbilskhet.
Sufffx, språkv., se A f f i x.
Sufflé (fr. soufflé, uppblåst), pudding, som
göres lätt genom uppvispad äggvita. Vanliga
äro ost-, fisk- och sparrissuffléer samt
efter-rättssuffléer med frukt, choklad m. m. D-e.
Sufflera (fr. souffler, tillviska), genom
viskning hjälpa någon på traven, särskilt
skådespelaren på scenen. — Sufflör,
teatertjänsteman (i Sverige oftast kvinnlig), som
sufflerar vid repetitioner och föreställningar (från
sufflörluckan). G. K-g.
Suffle’tt, nedfällbart, skärmlikt skydd över
sittplatserna på ett åkdon.
Suffolk [saTek], grevskap i s. ö. England
vid Nordsjön, bildar s. delen av östangeln och
är administrativt delat i East S.: 2,255
kvkm, 294,977 inv. (1931), huvudstad Ipswich,
och West S.: 1,582 kvkm, 106,398 inv.,
huvudstad Bury S:t Edmunds. Med undantag
för den sanka kustremsan är S. småkuperat
och mycket bördigt. Huvudnäringar äro
jordbruk och särskilt mejerihantering.
Storsjö-fiske drives från Lowestoft; industri i Ipswich.
Suffolk [sa’føk], earl, markis och hertig av,
titlar, burna inom olika engelska ätter, först
inom släkten U f f o r d (utslocknad 1382),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>